"Hjärtats tankar & funderingar"

Plötsligt brast det...

Jag har inte mått särskilt bra den sista tiden och då menar jag inte ångest, utan jag har känt mig väldigt deppig och nere. Trots det tycker jag att jag lyckats hålla mig på ganska "gott humör" (i alla fall inför omgivningen).

Men igår när jag för första gången på flera månader tog mig ut på en promenad ensam brast det för mig. Helt plötsligt när jag var mitt ute i skogen kom tårarna. Jag grät som ett litet barn och tårarna ville aldrig sluta rinna.

Jag vill helst inte tala om varför jag känner mig så ledsen just nu, men en sak är i alla fall säker. Jag känner mig så fruktansvärt ensam...

Kram Milla

Nallen kommer från Nalles Resa :o)Foto: Camilla Thieme

Inlagt 2011-08-17 12:49 | Läst 4109 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Ja många av oss har nog känt sig ensam... Men du har ju din man, själv då jag skilde mig så blev det så tyst, så tomt då båda barnen valde att bo hos deras mamma att det blev riktigt jobbigt ett tag där... jag bara satt själv i ett nästan tomt hus i två månader och tittade in i väggen... tills jag en dag bestämde mig att jag inte kan sitta där och tycka synd om mig själv, utan jag måste ut och träffa lite folk...
Så mitt råd är att ut och träffa lite folk, du har ju grannar, din man, syskon som du kan träffa så blir inte ensamheten så påträngande? jag vet inte vilket annat råd jag kan ge dej ;-)

Kram Ricke
Svar från Trullan 2011-08-17 15:15
Ibland kan man känna sig ensam trots att
man har människor omkring sig Ricke...
Kram Milla
Ofta kan man få en ensamhetskänsla när man är tagen för given....
Svar från Trullan 2011-08-18 19:03
Ok, bra att veta ;o)
/Milla
Hej igen Camilla!
Kanske Du skulle unna dig lite massage hos någon som Du känner till och har förtroende för, där Du kan öppna dig. (Hos någon som då har tystnadsplikt, någon inom vården ex.). Massage är välgörande och det är helt ok att låta tårarna komma och sen få en liten pratstund...kanske lättar det på "trycket". Eller börja träna yoga hos någon duktig och lugn person med mycket avspänning i sitt pass. För att sen kunna träna själv.
Det är inte farligt att gråta men kan vara fruktansvärt ensamt!
Hoppas att Du snart mår lite bättre. / Hälsningar Ellinor
Svar från Trullan 2011-08-18 19:04
Hej Ellinor!
Det låter inte dumt ;o)
Tack för tipsen!
Sköt om Dig.
Mvh Milla
Är det månne den biologiska klockan som tickat igång hos dig? Längtan efter de barn du inte fick pga din kräkfobi? Skulle inte förvåna mig, nu tar du medicin och ser saker ur andra synvinklar... men det är ju inte försent än! Om det nu är det som trycker dig o gör att du känner dig deppig o ensam.

Hur som haver så har du fått flera goda råd om att försöka komma ut lite o träffa människor mer, det klarar du numera så sätt fart! ;)

Har varit deppig, jag vet hur det är o att man inte orkar ta tag i något alls... man bara sitter där, så det är lätt att säga att man ska ta sig i kragen men man orkar inte. Blir det värre så tycker jag att du ska prata med din läkare som skriver ut din medicin, du kanske kan få ett annat preparat som tar både ångesten o depressionen. Det finns kombinationspreparat.

Sköt om dig, du vet var jag finns! Kram Len
Svar från Trullan 2011-08-18 19:09
Nej, så är det verkligen inte!
Jag har alltid sagt och trott att jag skulle dö innan jag fyllde 40...
Barn har jag ALDRIG velat ha. Det finns 1000 skäl varför ;o)
(Tror jag har bloggat om det för länge sedan ;o)
Medicinen är TOPPEN! Jag är ledsen och känner mig ensam
på grund av en helt annan händelse. Min medicin är mot både
ångest och deprission (så kallade "lyckopiller" :o)
Jag är ute och jag träffar en hel del människor.
Tack snälla Lena för Din omtanke!
Kram Milla
Lena S 2011-08-19 08:17
Det var ju skönt att höra att det inte var sådant som du gick o funderade över o blev deppig av. Vore ju faktiskt inte så konstigt, eller hur? :)
Jo jag vet att din medicin även är mot depression, det var jag som uttryckte mig fel. Men jag vet också att vanliga "lyckopiller" inte funkar för depression hos alla utan en del måste ha ett kombinationspreparat med två olika preparat, istället för ett som är det vanligaste, för att det ska fungera. Jag har två vänner som har det så, så det kan inte vara helt ovanligt! Kan vara bra att veta menar jag.
Hoppas det blir bättre snart!
Kram Lena