Kom verkligen de orden ur MIN mun?...

Idag när min man Marko och jag satt i bilen på väg till hans föräldrar, sade jag plötsligt något som jag aldrig trodde skulle komma ur min mun!

Mitt på motorvägen säger jag (som för bara några månader sedan brukade ligga dubbelvikt i passagerarsätet med en fruktansvärd ångest och illamående) "Snart kanske jag skall börja köra den här vägen"...

Nu menar inte jag att jag skulle klara av att köra bil "var som helst", men jag kände att jag åtminstone ville testa att (tillsammans med min man) köra till mina svärföräldrar (något jag inte vågat göra på flera år)! Snacka om framsteg!!! :o)

Kram Milla

Ps. Jag har nu tagit full dos av medicinen i exakt fyra veckor. Ds.

En bild från Gran Canaria 2004 (den bilen skulle jag också vilja köra igen ;o)

2011-06-18 23:01   enanse

Visst är det härligt när man så konkret märker framsteg! :)
Själv längtar jag efter att få snöra på mig joggingskorna igen. Jag som inte trodde att jag skulle orka, joggar gärna numera. :) Ja, litet bakslag med fall i asfalt, taskigt knä och kryckor, men det går ju snart över! Snart joggar jag igen. :)
Är det inte så det är att när man tänkt tanken, är man nästan där? Kanske kör du nästa gång!
Kram
Anna

Besvara

Svar från Trullan 2011-06-19 13:53

Ja, men jag vågar fortfarande inte tro att det skall "vara för evigt"...
Själv har jag slutat motionera helt!!! :o( Måste skärpa mig...
Krya på Dig Anna och tack för Ditt stöd.
Kramar Milla

Svara

2011-06-19 10:05   Lena S

Jag blir så glad att jag nästan får tårar i ögonen varje gång jag läser om dina framsteg. Det är helt fantastiskt o SÅ bra jobbat!!
Kram o lycka till när du ska ut o köra!

Besvara

Svar från Trullan 2011-06-19 13:51

Tack rara Lena :o)
Kramar Milla

Svara