Jag dör hellre än spyr...

Ja, det är faktiskt sant!

Igår ringde de från min man Markos arbete och ville att han skulle komma och jobba en dag tidigare, på grund av att en kille hade blivit magsjuk! De som har följt min blogg eller känner till mina problem vet att det är just rädslan över att bli magsjuk som lamslagit hela mitt vuxna liv. Så när jag fick denna, för mig horribla information, rasade min värld ännu en gång samman... Min man skulle dessutom sova i samma hytt (han arbetar på skärgårdsbåten Sandhamn) som killen som var sjuk legat i och dessutom använda samma toalett. Han skulle alltså med all sannolikhet bli smittad!

När jag fick veta detta svartnade det för ögonen på mig, jag visualiserade min man när han kom hem två dagar senare, hur han blev sjuk, kräktes och sedan smittade mig... Detta fick bara inte hända!!! Vi har diskuterat detta senario tidigare och då har jag sagt att jag kan betala ett hotellrum åt honom, bara han håller sig borta. Tycker att de är bättre att han är bort i en vecka än att jag är borta i två, för då måste jag vänta en extra vecka så att bacillerna försvinner i vår lägenhet). Så jag "förbjöd" honom att komma hem... Innan jag ens sett om han blivit smittad. Han blev av förklarliga själ vansinnig och jag förstår honom. Men jag kan inte styra över detta själv. När jag säger att jag hellre dör än spyr, så menar jag verkligen det. Detta är inte normalt.

Som tur var löste sig allt på ett annat sätt, Marko fick jobba extra och stannade kvar på båten. Men gissa om jag har dåligt samvete... Jag skäms, känner mig så elak, egoistisk och manipulativ. Vill inte vara sådan, ÄR inte sådan! Det är "sjukomen" som tar över mitt liv. Vad skall jag ta mig till?

Känner någon av Er på samma sätt, eller åtminstone liknande rädsla över att kräkas? Berätta gärna. Detta håller sakta men säkert på att ta livet av mig... 

"Jag önskar att jag kunde leva mitt liv så normalt som möjligt och börja oroa mig förs då jag eventuellt blir magsjuk. Nu lever jag inte alls, men oroar mig ständigt".

Kram Milla

(Som hoppas att Marko håller sig borta i åtminstone fem dagar till)...

Ps. Om Ni tycker detta låter intressant och vill läsa mer kan Ni göra det i kapitlet "Magsjuka" i mitt blogginlägg "Min Panikångest". Ds.

Den här blomman är till Dig min älskade Marko. Tack för att Du finns kvar!

2010-04-25 15:09   esonkar

ja Camilla det är inte lätt, jag har som du vet själv haft stora problem med just emetofobi. Nu har jag blivit väldigt mycket bättre tack vare DIG och en del vanlig kognitiv beteende terapi(kbt), jag önskar att jag själv kunde hjälpa dig så som du har hjälpt mig att bli bättre. Jag förstår mycket väl hur du tänker och har själv sprungit ut ur hus där folk har spytt, och sedan haft oro och ångest över att själv bli smittad. Tror det är väldigt viktigt att försöka förstå varför man har ett visst tänkande, att på något sätt hitta roten till varför det är som det är. Först då blir det mycket lättare att förstå och samtidigt bearbeta och sucessivt vänja tanken/tankarna man har till att det inte är något farligt. Men det är lättare sagt än gjort, de som själva inte har dessa problem har oftast väldigt svårt att sätta sig in i situationen och kanske inte riktigt heller förstår. Ditt fall med försäkringskassan är helt horribelt, det finns ingen kunskap och heller ingen humanism hos dom som tar dessa beslut. En väldigt duktig läkare kan skriva sig blodig om varför en person inte kan jobba mm, men för den nuvarande regeringen och jakten på människor som har sjukersättning har blivit en helt asurd situation. Alla är inte fuskare eller inte vill jobba, det finns dom som faktiskt inte kan jobba av förståliga skäl. Sen skryter dom med att dom får ut fler i arbete och att fler fuskare upptäcks, men de nämner ingenting om dom människor som tvingas ut i arbete som inte klarar av det eller de som inte ens kan ta ett arbete. Det kan förstöra deras fina siffror samt få negativ publicitet i pressen för att de inte tar hand om sjuka, just när det är dom gamla eller sjuka dom jämnt tjatar om att göra det bättre för.....Hyckleri på hög nivå kallar jag det!! Men Camilla, jag tycker du har beskrivit din situation på ett bra sätt och tycker bilden är riktigt kadullra:)) väldigt ståtlig blomma och fina färger med härliga reflexer samt den underbara stjärnan som svävar fritt över blomman:) så väl komponerat och ett kadullra och fint budskap:)
Kramar

Besvara

Svar från Trullan 2010-04-25 15:16

Tack min vän :o)
Kramar Milla

Svara

2010-04-25 16:58   light

Vilken härlig bild!

Besvara

Svar från Trullan 2010-04-25 17:29

Tackar Ragnar :o)
Mvh Milla

Svara

2010-04-26 07:12   Hundblues

Både detta och tidigare inlägg säger mig bara en sak; KBT. Det formligen skriker KBT om texten. Jag kommer inte ihåg, hade du provat det? Även om det sägs vara lösningen på väldigt många problem vet jag att det inte alltid fungerar, av egen erfarenhet. Men som sagt, enligt litteraturen är det den självklara metoden för dig.

Himla fin bild för övrigt. Men nu har jag också makro, så nu ska jag ta likadana bilder ;) Om jag kan.

Besvara

Svar från Trullan 2010-04-26 09:20

Hallå Per!
Jo, jag har provat KBT (flera gånger till och med).
Men jag tror att det inte fungerar för jag vill inte
göra det helhjärtat... (Inte när det gäller min kräkfofi
i alla fall). Därför har det misslyckats. Känner mig
inte redo, klarar det inte helt enkelt... Tyvärr :o(
Tack för Ditt inlägg och roligt att Du gillar bilden :o)
Klart Du kan! Grattis till Ditt macro!!!
Mvh Milla

Svara