3 år sedan...

Idag är det exakt tre år sedan jag tog min allra första dos medicin mot ångest. Tänk vilken resa det har varit. Jag började resan i HELVETET, men kom ganska snart till HIMLEN!

Idag är jag helt ångestfri och mår TOPPEN! Visserligen har medicinen gett mig en hel del biverkningar, men de är tveklöst värda att leva ångestfri för.

Vissa av biverkningarna är ganska allvarliga och negativa, som till exempel att jag gått upp 15 kg, fått en mildare form av narkolepsi, tappat sexlusten och ständigt är trög/förstoppad i magen.

Andra biverkningar jag fått, som kanske inte är lika allvarliga är att jag blivit betydligt slarvigare och städar inte alls lika ofta eller noga längre, (har alltid varit extremt pedantisk) jag har slutat bädda sängen (gjorde jag alltid varje dag innan medicineringen). Jag slarvar med hygienen, (missförstå mig inte nu, jag är fortfarande "hel och ren", men jag måste anstränga mig mer för att "komma ihåg" att duscha osv.) jag glömmer ofta att stänga av spisen, nu behöver mer mat/godis för att stilla hungern/sötsuget, jag har slutat sola (jag var en riktig "solfreak" tidigare).

Små saker (som till exempel att ställa in sakerna i kylskåpet efter frukosten eller plocka ur diskmaskinen) blir till "stora" projekt. Så fort jag går in i ett rum "stökar" jag till det och sedan kan sakerna ligga framme i flera dagar (så var det verkligen inte tidigare, då fick inte ens en TV-tidning ligga framme eller en jacka hänga på en krok i hallen)!!!

Jag har även blivit annorlunda när det gäller vissa mindre betydelsefulla saker. I hela mitt liv har jag alltid sovit på en jättelåg kudde (ca 5 cm hög) men nu vill jag helt plötsligt sova på en hög kudde! Tidigare ville jag aldrig blanda spaghettin och köttfärssåsen på tallriken, men idag blandar jag mer än gärna ihop dem och tar ketchup på (något som jag heller aldrig ville förut, för då "förstörde man ju smaken").

Många av ovanstående biverkningar tycker säkert en del av Er bara är bra/sunda, till exempel att inte städa för mycket. Men för mig som alltid har varit så otroligt noggrann med allting blir detta en ständig konflikt i min hjärna. Jag vet inte hur många gånger jag frågat mig själv "vem är hon"? och syftat på mig själv.

Tack och lov har jag fortfarande känslorna kvar (många som äter antidepressiv medicin mot ångest/fobi blir tydligen väldigt "likgiltiga" och har svårt att känna glädje och sorg). Men det gör jag dagligen. Jag har dock inte varit arg på över 5 år, men det ser jag bara som en positiv sak och så var det redan innan jag började med medicin.

Kram Milla

Två bilder som jag tog, helt ovetande om att detta var min allra sista (?) Panikattack 2011-04-03

Foto: Camilla Thieme

2013-11-20 16:36   Jon Anders Klockar

Stark text till lika starka bilder.
Hälsningar
Jon Anders

Besvara

Svar från Trullan 2013-12-02 14:26

Tack Jon.
Med vänlig hälsning Milla

Svara

2013-11-20 16:55   Annelie Worgard

Viktig text till starka bilder. Vilken resa du gjort!!!
Så skönt att läsa att det kan gå åt detta håll också.

Besvara

Svar från Trullan 2013-12-02 14:26

Tack Annelie :o)
Ja, nu mår jag TOPPEN!!!
Med vänlig hälsning Milla

Svara

2013-11-20 20:56   Heléne Alklid

Vad är lite biverkningar?? Huvudsaken är att du mår bra, allt annat är petitesser! =)
Kram kram!

Besvara

Svar från Trullan 2013-12-02 14:27

Jo, för visso. Men det finns just EN biverkning som hindrar
mig från att vara 100% nöjd/glad/lycklig/tillfreds osv.
Kram Milla

Svara