Från Hornstull till Munkens - mer tankar om gatufoto

November månads första soldag. Åker fel en station, men kliver till sist av vid Hornstull.  Får leta en stund uppåt och neråt längs Hornsgatan för att hitta Galleri Korn. Här ställer nio fotografer ut. De jobbar vanligtvis åt en fastighetsförmedlare men har här fått ”fria tyglar”. Pia Isaksson fastnar jag för, ”Om inget oförutsett inträffar”. En ung pappa kommer in med sin telning. De tittar på bilderna och han frågar sen om han får ge den lilla mat därinne. Han ler brett när jag plåtar barnet.

Tar mig österut, mot SoFo, på Stockholms söder som författaren Bengt Ohlsson liknar vid en överfull shoppingvagn där varorna trillar av. Mycket folk är ute och promenerar, joggar, samtalar, fikar och leker med barn och hundar. Såg ingen som trillade av. Värmen, cirka 10 grader, får duvorna att kuttra.

Plåtar allt och alla på vägen. Det har diskuterats om storleken har betydelse. Är det lättare visavi de du plåtar att gatufotografera med en liten kamera, eller ska man istället ha en så stor kamera som möjligt? Det förra alternativet sägs vara mer oförargligt, få reagerar på en liten kamera. Du kanske rentav passerar som turist? En stor kamera ger å andra sidan ett proffsigt intryck, att man är en ”riktig” och kanske viktig fotograf.  Jag känner nog att det kvittar, riktar du kameran mot en person är du sällan en turist. Däremot är det ju lättare att fota obemärkt med den lilla. Kanske är det så att varje tillfälle har sin kamera.

Har Canon 50D med 60 mm macro runt halsen, plockar senare upp 5d mk II med 16-35 mm för att ta kort på Skatteskrapan och i gallerian under den. Har därtill en G11 i fickan.  Hinner jag, lyfter jag kameran och siktar genom sökaren, men oftast blir det ett snapshot från brösthöjd. Får någon blängande blick rakt in i kameran men annars ingen som reagerar på min uppenbarelse. Det är makalöst intressant att fota människor, vare sig det är porträtt eller om de befinner sig i ett sammanhang med andra människor eller miljön. Bryr mig inte så mycket om  om det händer något eller ej, människan i sig är intressantast.

Tar en snabbild på en liten pojke i en port. Han ser lite sorgsen ut. Det får bli lite barntema den här gången.

 

Nästa station är Galleri Ikon där Micke Berg ställer ut. Kollar runt lite och tar några bilder inne och utanför. En trio läderklädda män står vid sina hojar och samspråkar. Plåtar dem med lyft kamera utan att de bryr sig.

Funderar över begreppet ”smygfoto”. Vad står det för egentligen? Jag har nog tänkt att det är när man tar kort som objektet är ovetande om, typ ett snapshot från höften/bröstet. Kanske menas istället att man smyger sig på någon med sig själv och/eller kameran gömd?

Dagens fotofika intas på Munkens på Renstiernas gata. Tar några bilder med 5D mk II:an och några till med den smidigare G11:an.

Solen börjar gå ner över vår vackra huvudstad när jag går längs Katarinavägen ner mot Slussen.

 

Inlagt 2009-11-21 18:55 | Läst 17962 ggr. | Permalink
Härliga bilder igen! Kul med alldeles färska bilder från gatuvimlet... i Sthlm. Gillar den sorgsna pojken å den sista bilden tycker jag är finfin! (den gjorde så jag blir kaffesugen åxå! ) / lena E
Svar från mattimer 2009-11-21 19:17
Tack Lena! Det hände ju inte så särkilt mycket egentligen, men några okej bilder kanske man kommer hem med. /Matti
Kul att följa med på ditt fotoflanerande på Söder, så slapp man själv också ;)
Bra bilder och fint berättande :)
-affe
Svar från mattimer 2009-11-21 19:47
Vi får turas om, nästa gång får du gå :-) Men du är väl mest ute när det är mörkt? Tack för din positiva kommentar, Affe! /Matti
Trevlig berättelse och fina bilder. Gillar bilden med de tre skinnknuttarna bäst. Cafébilden är också fin med liv både innanför som utanför fönstret.
Svar från mattimer 2009-11-21 19:50
Tack så jättemycket, Torbjörn! Kul att du gillar cafébilden. Hade svårt att tajma personerna utanför fönstret med G11:an. /Matti
Ja, som jag sagt tidigare så beundrar jag ditt mod vid gatufoto. Jag är inte blyg... jobbar både som lärare och fystränare, men foto är känsligt. Har i allafall tagit mod till mig en gång nu och frågat... fick nobben, haha :) men isen är bruten. När jag har tillräckligt med gatufoton lägger jag upp ett album.

Den sista här på farbrorn är väldigt fin Matti... bra jobbat!

Mvh/Peter
Svar från mattimer 2009-11-26 21:39
Jag har nog bangat en och annan gång, jag också. Fast ofta när det gällt existenser i samhällets utkant. Nu undviker jag att plåta dem, tidigare var det de som stack ut mest märkbart. Hade en känsla i somras, när jag var ute i stort sett varje dag, att modet växte för varje gång. Jag blev mer självklar som fotograf för mig själv, och kanske syntes det också för andra. I dag är nog känslan att jag skulle riskera att väcka en del ilska för en riktigt bra bild. Historiens bästa gatufoto har nog inte tagits av fotografer som frågat om lov först. Ibland kan det handla om att få sin egen närvaro accepterad. Tack för en trevlig kommentar! /Matti
Vilken fin liten berättelse med fina bilder till.
Du fick mig att längta hem till underbara söders höjder...
Hmm fast det är ju mycket varmare här, så jag stannar nog ett tag till..
Mirja
Svar från mattimer 2009-11-27 17:54
Jättetack för din fina kommentar till min lilla berättelse! Varje höjd har sin tid, så njut av värmen. /Matti