Gatufoto - the american way

Vid besöket på Moderna Museet förra veckan köpte jag gatufotoboken "Street Seen". Trodde boken var gammal, bilderna är det. Men när jag snokar runt på nätet hittar jag recensioner av boken här och där. Det är Milwaukee Art Museum som satt ihop boken och den visar sex fotografers verk från åren 1940-1959, dvs under andra världskriget och det efterföljande så kallade kalla kriget. "At that time, the photographic medium was at a cultural crossroads with several overlapping influenses: avant-garde and popular culture; personal and commercial photography; Depression-era social realism and Modernist abstract painting; wartime scarcity and postwar consumism; and Allied internationalism and Cold War Paranoia." Fotograferna Ted Croner, Louis Faurer, Robert Frank, William Klein, Saul Leitner och Lisette Model "negotiated this terrain in a unique manner".

No fun

Det är många intressanta bilder i boken och intressant att studera tekniken. Jag är inte särskilt kunnig inom området, varken i den historiska fotografin eller över huvud taget. Jag reagerar bara på vad jag ser. Och jag ser bilder med mycket kontrast, med oskärpa, skuggor, oskarpa porträtt, närbilder på ben med rörelseoskärpa med mera. Och jag gillar det mesta (okritisk som jag är i min historielöshet). Ska inte doppa huvudet i galen tunna längre än så här, köp boken. Jag tycker den är värd det.

(Too much) Coffee Man

Betydelsen boken har för mig är att jag tycker att några bilder jag tagit och betraktat som misslyckade, ändå har ett värde. De är mörka, kontrastrika, oskarpa i förgrunden/på förgrundspersonen men…

Undisturbed

Några av dem ser ni i det här blogginlägget. Bra eller dåligt?

Outside

I dag var jag för övrigt ute på en söndagssväng och kunde ladda upp dryga tio bilder som jag var skapligt nöjd med. Når någon av dem wow-nivån, dyker de upp i Gatufotopoolen i veckan, i annat fall ser ni dem i nästa blogginlägg.

The sniff

Kanske ett sätt att undvika bildtröttheten och bristen på inspiration. 

Tack för att du läste min text och tittade på mina bilder. Jag tar med glädje emot kommentarer och synpunkter på båda. (De engelska bildtitlarna är ett undantag som görs för att texten handlar om amerikanskt gatufoto).

Häsningar /Matti

Från Hornstull till Munkens - mer tankar om gatufoto

November månads första soldag. Åker fel en station, men kliver till sist av vid Hornstull.  Får leta en stund uppåt och neråt längs Hornsgatan för att hitta Galleri Korn. Här ställer nio fotografer ut. De jobbar vanligtvis åt en fastighetsförmedlare men har här fått ”fria tyglar”. Pia Isaksson fastnar jag för, ”Om inget oförutsett inträffar”. En ung pappa kommer in med sin telning. De tittar på bilderna och han frågar sen om han får ge den lilla mat därinne. Han ler brett när jag plåtar barnet.

Tar mig österut, mot SoFo, på Stockholms söder som författaren Bengt Ohlsson liknar vid en överfull shoppingvagn där varorna trillar av. Mycket folk är ute och promenerar, joggar, samtalar, fikar och leker med barn och hundar. Såg ingen som trillade av. Värmen, cirka 10 grader, får duvorna att kuttra.

Plåtar allt och alla på vägen. Det har diskuterats om storleken har betydelse. Är det lättare visavi de du plåtar att gatufotografera med en liten kamera, eller ska man istället ha en så stor kamera som möjligt? Det förra alternativet sägs vara mer oförargligt, få reagerar på en liten kamera. Du kanske rentav passerar som turist? En stor kamera ger å andra sidan ett proffsigt intryck, att man är en ”riktig” och kanske viktig fotograf.  Jag känner nog att det kvittar, riktar du kameran mot en person är du sällan en turist. Däremot är det ju lättare att fota obemärkt med den lilla. Kanske är det så att varje tillfälle har sin kamera.

Har Canon 50D med 60 mm macro runt halsen, plockar senare upp 5d mk II med 16-35 mm för att ta kort på Skatteskrapan och i gallerian under den. Har därtill en G11 i fickan.  Hinner jag, lyfter jag kameran och siktar genom sökaren, men oftast blir det ett snapshot från brösthöjd. Får någon blängande blick rakt in i kameran men annars ingen som reagerar på min uppenbarelse. Det är makalöst intressant att fota människor, vare sig det är porträtt eller om de befinner sig i ett sammanhang med andra människor eller miljön. Bryr mig inte så mycket om  om det händer något eller ej, människan i sig är intressantast.

Tar en snabbild på en liten pojke i en port. Han ser lite sorgsen ut. Det får bli lite barntema den här gången.

Nästa station är Galleri Ikon där Micke Berg ställer ut. Kollar runt lite och tar några bilder inne och utanför. En trio läderklädda män står vid sina hojar och samspråkar. Plåtar dem med lyft kamera utan att de bryr sig.

Funderar över begreppet ”smygfoto”. Vad står det för egentligen? Jag har nog tänkt att det är när man tar kort som objektet är ovetande om, typ ett snapshot från höften/bröstet. Kanske menas istället att man smyger sig på någon med sig själv och/eller kameran gömd?

Dagens fotofika intas på Munkens på Renstiernas gata. Tar några bilder med 5D mk II:an och några till med den smidigare G11:an.

Solen börjar gå ner över vår vackra huvudstad när jag går längs Katarinavägen ner mot Slussen.