Koll på Gnesta - en snabbis på vischan

Dags igen för utflykt till utomsocknes mål, Gnesta. Att det är en fotoutställning där i dag har väl ingen missat?  Kända FS-profiler ställer ut och många av bilderna har jag sett, men jag är lite nyfiken ändå. Gnesta ligger en bit bort, det går snabbare att ta sig till Helsingfors. Någon recensent är jag inte, men bilderna var fina, idéen kul och det är roligt att få levande ansikten till namnen. Som bonus får jag en pratstund med Claes W. J Hoppar på vändande tåg, nästa går om två timmar.

Södra station

Lite drygt att åka pendeltåg , skönt att inte behöva göra det varje dag. En tvåpersoners möhippa tar sig fram och tillbaka genom vagnen, den blivande bruden säljer kramar för 5:-.

Sista chansen

Mina närmaste medpassagerare ställer upp. Pojkvännen får en femma och därmed kan han köpa en kram. Fido kollar så det går rätt till.

Hugskott (Obs! Svengelskt skämt, tio poäng till er som hajar)

När jag kliver av vid Södra station och går ner mot Slussen pågår Prideparaden, massor av folk och färg. Vid trappan från Fatbursparken till Medis sitter ett glatt gäng. Fattar inte om det är en svensexa eller något annat. Det huvudpersonen högljutt erbjuder är i alla fall inga kramar.

Lite "Gazza" över den här mannen

Skönt att vara ute med kameran igen och ta lite bilder till bloggen. Var ute i ösregnet i torsdags men tyckte inte jag fick med mig något värt att publicera. Skrev om kaspisk trut i senaste bloggposten. I torsdags såg jag på Skeppsbron den medelhavstrut som fågelskådarna larmat om hela veckan. Eller, jag såg fågelskådaresset Svante Söderholm och fattade genast vad han var ute efter. Svante pekade sen ut rätt trut för mig. Vitfågelbestämning är för proffsen.

Hoppas hinna med tåget

Hoppas ni såg K-specialen i går med lettiska fotografen Inta Ruka. Så känslosamt och så fina och starka porträtt! Och härliga gamla hus och kvarter i Riga. Man blir lite sugen på att åka till Baltikum och fota.

Så botas tågdöden

På MoMa har just avslutats en retrospektiv utställning med Henri Cartier Bressons fotografier. I fotomagasinet Aperture läser jag att en som varit inblandad i utställningen hade HCB:s kontaktkartor och konstaterat: ”The decisive moment is bullshit! There are ten pictures before and ten pictures after every one of them; he actually took thirty pictures of people leaping over that poodle”.  Tja, det är väl så vi gör ibland.

Skiftande fotointresse i Gnesta

Tack för att ni läste och kollade på bilderna, gläd mig gärna med en kommentar.

Sommarhälsningar /Matti

Gatufoto - svart foto

Det börjar bra (eller?) med en mycket personlig tolkning av Mamma Mia, framförd av två femåringar på bussen in. Inte helt tonrent, för att uttrycka sig milt, men jag hör varje ord. Som om inte det är nog, ger de sig på Malena Ernmans La Voix!!! Tur man är van vid ungar…

Mörkt möte

Snokar runt på Centralen och får ihop ett gäng bilder jag kallar Svart Foto. Travesterar uttrycket "Film Noir". "Film Noir (franska för svart film) är en subgenre inom thrillerfilmen, och avser en kategori svartvita filmer, framförallt kriminalfilmer, från 1940- och 1950-talen. Till genrens främsta kännetecken hör en cynisk och dyster värld av falskspel och mord. Tekniskt utmärker sig genren av sneda kameravinklar och djupa skuggor." (Wikipedia").

Ut

"Den tredje mannen" räknas till genren och är en favvofilm. Många foton i boken Street Seen som jag nämnt några gånger, skulle jag kalla Svart Foto. Googlar jag på Photo Noir så finns termen redan. Mina bilder är dock bara ett experiment, ett steg mot något annat, eller tillbaka, eller - ett stillastående. Och jag gör INTE anspråk på att (vilja) tillhöra någon genre.

Spår 1 - 2

Innan jag når Centralstationen passerar jag Järnvägsparken, en gång en frodig park, välbesökt av stockholmare och storstadsbesökare. Av politiker förvandlad till en ogästvänlig öken med artificiella träd, gräsmattor av gatsten och cementplattor och med söderledens bilinferno som lövtak. Därtill hade man mage att placera ut bänkar - som om någon skulle vilja sätta sig där! 

En promenad i parken

Tittar till Hötorgets loppmarknad. Fascinerande tillställning! Här finner jag bland alla mer eller mindre bra fynd Hans Lidmans "Vargen tog min Mari". Härlig titel men inget köp. Lidmans "Det nappar i Svartån" triggade mitt fiskeintresse när jag var helt ung, är detta samme författare?

Solo

En del kameror, en SIX-20 Brownie--C, en Agfa SYNCHROBOX finner jag, och, på ett annat bord, en Agfa Click-I, men en så´n har jag redan. Vinylskivor finns backvis och jag börjar längta efter November. Bandet November alltså, från Vällingby, och ett av Sveriges första stora hårdrocksband. Tror nog att en skiva med November betingar mer än de 30:- skivorna i de här lådorna kostar. Men, det vore kul att få tag i Novemberalbumen.

Schysst att du tog dig ända hit. Om du gillade/ogillade något kan du väl vara så bussig och kommentera?

Hälsningar /Matti

Mitt 2009 som gatufotograf

Så här års brukar man ju sammanfatta ditten och datten. Jag tänkte sammanfatta mitt 2009 på Fotosidan. Som sig sig bör, lägger jag upp några av de bilder jag gillar mest av de jag tog under året.

Gick in i det med avsikten att lägga upp fågel- och naturbilder. Kollade poolerna för detta och såg att det redan fanns miljoner bilder på sittande fåglar. När jag därtill kollade Brutus böcker/bilder insåg jag att det fanns annat som gav bättre lön för mödan. Landskap, tja.… Klippor, stränder, bryggor en masse. Hårt jobb krävs för att hitta det annorlunda, det som sticker ut. Utan bil skulle det ta en oerhörd tid att ta sig till bra fotoplatser, att sen vänta på rätt ljus – eller vara där tidigt för morgonljuset. Det finns inte!

Tycker den här bilden skildrar ålderdomens mödor, medan ungdomen sorglöst vandrar ur bilden, in i framtiden.

Så det blev gatufoto. Läste på, kollade länkar, tittade på andra gatufotografer här på Fotosidan och skapade mig sakta men säkert en egen uppfattning om hur det skulle kunna se ut.  Har till dags dato lagt upp cirka 180 gatufotobilder i mina olika album. Uppgraderade till silver och fick plats för många fler bilder och har vidgat vyerna och plåtar lite annat emellanåt. Har gett 939 kommentarer, mer än dubbelt vad jag fått, 436, och så tycker jag att det ska vara. Tycker för övrigt också att man ska tacka för kommentarer man får. Har lagt 89 bilder i olika pooler, de flesta i gatufotopoolen.

Här finner betraktaren många kontraster. Bilden är tagen på Östermalm, Stockholm.

Har med detta skrivit sju blogginlägg. Pretentiöst? Töntigt? Självhävdelse? Bara om Jante är ens guide i livet.

Nästa år blir det kanske mer gatufoto. Kommer att behöva inspirationssamlingsuppehåll (28 bokstäver) då och då, kanske ställer jag mig då vid mitt träsk här i Orminge och spanar efter vattenrallen. Brukar stå där någon timme i snö. Men då och då dyker den upp – rallen!

Eller så byter jag hobby igen. Det händer då och då.

En bild som väcker många frågor.

Ooops. Vill ha med denna också:

Så, Gott Nytt År! Tack särskilt Nils-Erik, Mats, Bengt, Malin, Mirja, Peter B, Sven såklart, och fler därtill för inspirerande bilder och för att ni med trevliga kommentarer uppmuntrat mig i mina bildövningar.

Från Hornstull till Munkens - mer tankar om gatufoto

November månads första soldag. Åker fel en station, men kliver till sist av vid Hornstull.  Får leta en stund uppåt och neråt längs Hornsgatan för att hitta Galleri Korn. Här ställer nio fotografer ut. De jobbar vanligtvis åt en fastighetsförmedlare men har här fått ”fria tyglar”. Pia Isaksson fastnar jag för, ”Om inget oförutsett inträffar”. En ung pappa kommer in med sin telning. De tittar på bilderna och han frågar sen om han får ge den lilla mat därinne. Han ler brett när jag plåtar barnet.

Tar mig österut, mot SoFo, på Stockholms söder som författaren Bengt Ohlsson liknar vid en överfull shoppingvagn där varorna trillar av. Mycket folk är ute och promenerar, joggar, samtalar, fikar och leker med barn och hundar. Såg ingen som trillade av. Värmen, cirka 10 grader, får duvorna att kuttra.

Plåtar allt och alla på vägen. Det har diskuterats om storleken har betydelse. Är det lättare visavi de du plåtar att gatufotografera med en liten kamera, eller ska man istället ha en så stor kamera som möjligt? Det förra alternativet sägs vara mer oförargligt, få reagerar på en liten kamera. Du kanske rentav passerar som turist? En stor kamera ger å andra sidan ett proffsigt intryck, att man är en ”riktig” och kanske viktig fotograf.  Jag känner nog att det kvittar, riktar du kameran mot en person är du sällan en turist. Däremot är det ju lättare att fota obemärkt med den lilla. Kanske är det så att varje tillfälle har sin kamera.

Har Canon 50D med 60 mm macro runt halsen, plockar senare upp 5d mk II med 16-35 mm för att ta kort på Skatteskrapan och i gallerian under den. Har därtill en G11 i fickan.  Hinner jag, lyfter jag kameran och siktar genom sökaren, men oftast blir det ett snapshot från brösthöjd. Får någon blängande blick rakt in i kameran men annars ingen som reagerar på min uppenbarelse. Det är makalöst intressant att fota människor, vare sig det är porträtt eller om de befinner sig i ett sammanhang med andra människor eller miljön. Bryr mig inte så mycket om  om det händer något eller ej, människan i sig är intressantast.

Tar en snabbild på en liten pojke i en port. Han ser lite sorgsen ut. Det får bli lite barntema den här gången.

Nästa station är Galleri Ikon där Micke Berg ställer ut. Kollar runt lite och tar några bilder inne och utanför. En trio läderklädda män står vid sina hojar och samspråkar. Plåtar dem med lyft kamera utan att de bryr sig.

Funderar över begreppet ”smygfoto”. Vad står det för egentligen? Jag har nog tänkt att det är när man tar kort som objektet är ovetande om, typ ett snapshot från höften/bröstet. Kanske menas istället att man smyger sig på någon med sig själv och/eller kameran gömd?

Dagens fotofika intas på Munkens på Renstiernas gata. Tar några bilder med 5D mk II:an och några till med den smidigare G11:an.

Solen börjar gå ner över vår vackra huvudstad när jag går längs Katarinavägen ner mot Slussen.

Härlig är jorden… och tankar om gatufoto

Regnigt och grått, läge för gatufoto! Tvåans blåbuss till Norrtull och promenad tillbaka mot Slussen. På Hälsingegatan står en trio och tittar intresserat upp mot taket. Jag korsar gatan för att se vad det var. ”Du kom för sent!” ”Det var en örn som satt på taket, den flög ditåt!”  Nja, kanske inte en örn, sa jag. En berguv kanske (sådana ses i stan då och då). Går sen och spanar uppåt taken och efter en stund ser jag den sittande i en teveantenn. Mer duvhöklik i sin uppenbarelse.

Plåtar lite på måfå. Skridskoåkare på blöt is i Vasaparken, småkillar som skejtar över gatan, folk jag möter. Har ett 16-35 mm på ett 5D mk II och det blir väldigt smått även på relativt nära håll. Längtar efter ett 50 mm.

Tänker mig att testa lite kaféfoto och slinker in på Vetekatten. Fullt och klaustrofobiskt trångt. Snabbt ut igen. Tar några bilder ändå, som blir härligt korniga. Gillar korn!

Det blir istället förra lördagens fik, Mäster Olof. Tar en bild av en anställd som häller över skummad mjölk i ett par kaffeglas. Tyska kyrkan spelar ”Härlig är jorden…” så där lagom klockspelsfalskt när jag lite senare tar mig mot Slussen. Möter en gammal polare på Västerlång. Han ska kolla Galilei på Nobelmuseet, ni vet han som uppfann den första fågelkikaren.

På Slussen sitter en tjej och pluggar, tar ett foto .

Funderar lite på tillvägagångssätt, motiv och utrustning för gatufoto när jag sitter på bussen hem.

”Kärnan i gatufotografi består tillstor del av en strävan att arbeta så obemärkt som möjligt. Med sin ”dolda kamera” bemödar sig fotografen om att skildra vardagslivet och för honom okända människor på gatan så ärligt och uppriktigt han förmår.”

”För Paul Strand blev fotograferandet på gator och torg ett sätt att utforska och rapportera om livet i hans egen tid. Han utnyttjade en serie smygporträtt från New Yorks gator, närstudier av människor ”upptagna av den dagliga livsprocessen”. Citaten hämtade ur ”Gatufoto – det klassiska sättet.

Smygfoto, närmast föraktat av vissa, är med andra ord EN metod för gatufoto. En annan, hittad i samma kontext, är att beskriva som ”hit and run”. Snabbt tätt inpå, skjut, och sen snabbt därifrån. Bruce Gilden, William Klein och även HCB använde sig av denna metod. Jag har ”smygfoto” och snabbfoto/snapshot bland mina metoder och tänker inte be om ursäkt för någon av dem, eller försvara dem.

För mig räknas resultatet, bilden. Vilka fotografer redovisar tillvägagångssättet?

Återkommer med fler tankar vid kommande bloggtillfällen.