En snöklocka i midsommartid

I höstas klippte jag ned ett spretande och risigt buskträd till en oansenlig buske lagom stor för att bära en liten ljusslinga till 1:a advent. Den fungerade alldeles utmärkt till att bära upp en liten julbelysning men jag var orolig för hur den skulle klara den tuffa "sågningen".

Men från mitten av juni i år har den överträffat sig själv i att blomma upp.

En bedårande blomprakt som får mig att plocka fram kameran och dessutom bli nyfiken på vad växten heter.

Det hade nyss regnat en liten skur och ett nytt hårdare regn började torna upp sig medan jag fotograferade.

Jag tror att kameran är vädertätad men vet inte hur det är med objektivet. Jag får lite bråttom när åskan mullrar och ljudet från ett hagelregn växer sig starkare från den intilliggande skogen. 

Jag utgick i från att det var någon form av Jasmine och tog mig hastigt in i huset och letade på Internet efter namnet på just denna typ. Efter några sökningar tror jag dock att detta är ett exemplar av Schersmin (Philadelphus Snowbelle) som brukar färväxlas med Jasmine. Bl.a. tror man att Evert Taube i "Dansen på Sunnanö" egentligen syftar på just Schersmine i versen " doft av syrener och jasmine i pansionatets sal". Så jag är i gott sällskap när det gäller förväxlingen. 

Nåväl den är vacker och den doftar väldigt gott och i höst skall jag beskära den med gott samvete. En växt som kallas Snowbelle har förmodligen inget emot att vara bärare av elektrisk julstämning. Jag kan även tänka mig att nynna på Jingelbell både när jag beskär och när jag sätter upp adventsbelysningen.

Det är väl bara ca 5 månader kvar.  

Skjulsta, en resa fem mil och femtiofem år

Jag tog en söndagstur med motorcykeln. Åkte till Eskilstuna och hälsade på min gamla mor. Efter en pratstund över en kopp kaffe åkte jag till Skjulsta, ett friluftsområde strax söder om staden.

Skjulsta ligger precis vid Eskilstuna ån och härifrån har jag mina allra första fiskeminnen.

Här har jag fått många bottennapp och förlorat fiskeutrustning så som drag, flöten och t.o.m. ett kastspö som efter för många trassel åkte i sjön i ren frustration.

Skjulsta verkar fortfarande vara en omtyckt plats för fiske. Tillgängligheten till vattnet har ökat och det är mer välordnat med nybyggda bryggor. Det ser fridfullt ut att sitta här och meta. I bakgrunden syns badstranden. 

Det finns många träd, framförallt ekar, och jag tyckte att dom var stora redan för femtio år sedan.

Här är en gammal ek som fallit och blivit en imponerande stor fantasifull skulptur.

En bit in i skogen finns rester av Karl den IX:s kanal. Den byggdes i början av 1600-talet för att underlätta transporter av järn till Skogstorp där man tillverkade vapen.

Det var åns besvärliga nivåskillnader som skapade behovet av en kanal.

Vattennivån regleras av dammluckor och nedanför forsen bildas virvlar där dom stora abborrarna står och lurade.

Nedanför den röda stugan finns en liten stenavsats som var mitt favoritställe att stå och fiska ifrån. 

Det är fem mil mellan Västerås och Eskilstuna men idag gjorde jag även en resa i tiden på ca femtiofem år från mina första barndoms minnen av Skjulsta. Under uppväxtåren, ungdomen och fram till vuxen ålder har detta varit en viktig plats för mig.

Den sista blomningen

Vårt päronträd står i blom för sista gången. Jag känner mig nostalgisk och upplever att trädet aldrig har varit vackrare, blommorna så många och placerade så tätt och fint.

Inte kan man väl på allvar bli nedstämd över faktumet att trädet blommar för sista gången. Nej det vore både naivt och ett hån mot upplevelsen av verkliga tråkigheter.  

Inte kan väl ett träd känna på sig att nu är det sista chansen att visa sin prakt. Nej så barnsliga tankar tänker jag inte.

Trädet står på övertid. I en vinterstorm föll en stor gren och halva stammen gick av. Det syns tydligt att trädstammen inte är riktigt frisk.

Trädet har nu efter grenförlusten fått obalans och hotar att falla ned på grannens biluppfart. Jag tänkte ta ned det direkt men min goda granne uppmanade mig att vänta till våren och när värmen kommer så ska vi hjälpas åt.

I helgen tyckte jag att det var dags att ta fram motorsågen men min goda granne föreslog att vi ska vänta ytterligare någon vecka så att trädet hinner blomma en sista gång.

Nu står trädet i full blom och jag går ut med kameran och tar några bilder. Jag mår bra av tanken på att jag  kan ta med mig möjligheten till nostalgi in i framtiden. Kanske är det min drivkraft till att dokumentera och fotografera.

Tillfällig paus från viktkontroll

Påsken är en av de största mathelgerna. Under våren har jag med gott resultat avstått från ohämmat matintag så påskhelgen fick bli en välförtjänt timeout med tillfälle att få njuta av min dotters vällagade mat. Dessutom få frossa i matfotografering. 

Först skulle råvarorna införskaffas. Brännässlor fanns det rikligt av på tomten. 

Andra råvaror inhandlades vid en liten utflykt till Öströö fårfarm i Varberg

Lamsteken prepareras 

och läggs på grillen

Förvällda nässlor blir till en smakfull soppa

som avnjuts med passande vin

Den grillade stekan har uppnått rätt temperatur

och serverades med grillade sparris  

och desserten var lika god som den såg ut.

Nu har jag återgått till min GI meny som är poängberäknad enligt viktväktarmodellen. Det är både hängslen och livrem men det fungerar och min livrem är utbytt mot en kortare. 

Jazzbilder från 70-talet

Hittade några gamla konsertbilder från en jazzkonsert och hjärnan började leta långt in i arkivet för att försöka fylla igen minnesluckorna.

Jag kände genast igen musikerna på bilderna. Bobo Stenson var och är fortfarande en favorit. Gissar att bilderna är från mitten av 70-talet.

Nannie Porres sjöng, Torbjörn Hultkranz spelade bas och Bosse Skoglund trummor.
Minns att jag gillade hennes skivor "I thought about you" (1971) och "Närbild" (1976)

Bernt Rosengren och hans tenorkollega Tommy Koverhullt tillhör fortfarande mina favoriter. 

Tyvärr dog Tommy Koverhult i slutet av 2010.

Jag tror att bilderna är från Estrad i Södertälje och kvällens internationellt mest kända musiker var Gary Burton

Jag vill minnas att han spelade vibrafon både solo och tillsammans med Radiojazzgruppen 

Är osäker på om det är Jon Christensen som spelade trummor

Jan Allan, trumpet och Rune Gustafsson, gitarr

  Lennart Åberg, saxofon och Red Mitchell, bas

Även om jag kommer i håg att det var en minnesvärd kväll så är det tack vare bilderna som minnena kommer fram och jag kan höra musiken . . . jag hör mina minnen.