Den sista blomningen

Vårt päronträd står i blom för sista gången. Jag känner mig nostalgisk och upplever att trädet aldrig har varit vackrare, blommorna så många och placerade så tätt och fint.

Inte kan man väl på allvar bli nedstämd över faktumet att trädet blommar för sista gången. Nej det vore både naivt och ett hån mot upplevelsen av verkliga tråkigheter.  

Inte kan väl ett träd känna på sig att nu är det sista chansen att visa sin prakt. Nej så barnsliga tankar tänker jag inte.

Trädet står på övertid. I en vinterstorm föll en stor gren och halva stammen gick av. Det syns tydligt att trädstammen inte är riktigt frisk.

Trädet har nu efter grenförlusten fått obalans och hotar att falla ned på grannens biluppfart. Jag tänkte ta ned det direkt men min goda granne uppmanade mig att vänta till våren och när värmen kommer så ska vi hjälpas åt.

I helgen tyckte jag att det var dags att ta fram motorsågen men min goda granne föreslog att vi ska vänta ytterligare någon vecka så att trädet hinner blomma en sista gång.

Nu står trädet i full blom och jag går ut med kameran och tar några bilder. Jag mår bra av tanken på att jag  kan ta med mig möjligheten till nostalgi in i framtiden. Kanske är det min drivkraft till att dokumentera och fotografera.