Nu är det slut med plastgran

Vårt sexmånader gamla barnbarn påstår enligt sina föräldrar att han inte besöker hem med artificiella julgranar. Det är nog tio år sedan vi hade en levande gran senast. Först var det några år utan gran då vi ändå inte firade så stor del av julen hemmavid. För tre år sedan lyckades jag lite kuppartat införa en plastgran i hemmet. En mycket praktisk lösning tyckte jag

Men nu finns det påtryckningar som inte går att ignorera. Helst skulle jag vilja bege mig ut i skogen för att hitta något lämpligt men det är ju olagligt så det fick bli en granbutik 

Det gick väldigt smidigt att både välja gran och att transportera hem den i det praktiska nätet som den blev insvept i

Vi hälsar den nya granen välkommen hem

Ett par timmar senare står den fin och grann i stugan

Dessutom är det fjärde advent idag så ljusen fick brinna framför den nya granen. Jag måste säga att den är väldigt lik den gamla plastgranen både i storlek och form. Men detta är som sagt äkta vara. Mormor passade på att skypa med barnbarnet för att visa den nya granen för honom och hans föräldrar. 
Nu förväntar vi oss besök ... 

Indian Spring

Ett av banden som spelade på Landet i förra veckan kallar sig Indian Spring. Restaurang Landet ligger namnet till trots i Stockholm.  

Gruppen har just gått på scen och vidtar sina förberedelser och ytterligare en fotograf dokumenterar medan Johannes stämmer sin gitarr

Det är mycket dåligt ljus och det är en utmaning att fotografera. Gitarristen Gustav rör sig lite för mycket för att låta sig fångas skarpt

Trummisen Johan sitter inklämd i det mörka hörnet så det är bara att ta fram blixten 

 Här lyckades jag fånga hela gruppen på samma bild

Carl på klaviatur, Jonatan på bas och Johannes fångas av minst två fotografer 

Jonatan, Johannes och Johan i samspel.

Det är en förmån att få öva konsertfoto under svåra ljusförhållanden. Den här gången var det nödvändigt att använda blixten och det kräver också ett lärande.

Om det är någon som blir intresserad av att höra hur gruppen låter så finns dom här på Spotify:   http://open.spotify.com/artist/6EGW0nd57V5W6pjuHVIutG

... jag är som en morfar fast pojke jag är ...

Nej tvärtom ska det vara, jag är morfar sedan drygt sex månader tillbaka (men känner mig ung i sinnet;-) Kan man blogga om sitt barnbarn och är det av något intresse för någon annan? Nåväl jag vill i alla fall förmedla några tankar och bilder från ett halvår i en ny roll 

En morgon i maj föddes Otto och här är han bara några timmar gammal

Han var relativt stor när han föddes. Både lång och ganska tung

Ett första besök i stora världen för att kompletteringshandla i Baby affären

Humöret är inte alltid på topp 

Men när det är skojigt viftas det med händerna

Första badet

Ögonkontakt med mamma

Ökonkontakt med morfars kamera

Ögonkontakt med alla som vill titta

Ett seriöst porträtt

Lite skeptisk till att smaka på vanlig mat

Den lilla spjuvern redo för hemfärd.

Den lilla gossen bor ca 40 mil bort men med hjälp av lyckliga omständigheter, planering och de nyblivna föräldrarnas generösa inställning av att vilja dela med sig av sin fina pojke har vi haft förmånen att träffas ofta och jag har lyckats ta några tusen bilder.

Man kan nog säga att minneskortet fylls av bilder på det hjärtat är fyllt av. 

My Morning Jacket och Abdullah Ibrahim

I helgen hade jag två härliga musikupplevelser som var helt olika i sitt uttryck.

På Lördagkvällen var jag på My Morning Jackets konsert på Munchenbryggeriet i Stockholm. En bra konsert och de spelade nästan alla låtarna från deras senaste CD plus en mängd låtar från deras tidigare repertoar.

Det var svårt (men vackert) ljus och jag stod en bit från scenen med min Sony nex 5 och försökte zooma (och beskära) in bandets karismatiska sångare Jim James

Jim James har en fantastisk varm och vacker röst som bär igenom den stundtals höga volymen 

Ljuset varierade i både färger och styrka. Männikor runt omkring dansade och viftade med armarna i luften. Jag fick passa på att ta några bilder när det var någorlunda hyfsade förhållanden

Konserten började sent och varade i två och halv timme. Vid midnatt gick jag trappan ned mot parkeringen och körde hemmåt nöjd och belåten genom den vackra Stockholmsnatten med lite lätt tinitus känsla och jag tyckte bilen gick ovanligt tyst;-)

På söndagskvällen var det dags för en konsert i en helt annan musikstil och omgivning

Adullah Ibrahim gav en solokonsert i Uppsala konserthus. Musiken var meditativ och melodisk. En blandning av jazz, blues, gospel och afrikansk musik 

Den ödmjuke pianisten tackade för sig och för publikens varma applåder 

Det var mitt första besök i Uppsalas vackra konserthus och även denna kväll tog jag mig ned för en trappa för att ta bilen hem.
Lyssnade på John Cales album "Paris 1919" på hemvägen. Det är en gammal skiva men för mig var det en positiv förstagångsupplevelse som i viss mån matchade helgens två andra. Men det går inte att jämföra med livemusik

111111 - normalt och speciellt med nakna handbollspelare, sushi och missade älgbilder i Varberg

En normal fredag i november, i en normalstor svensk stad och ett normalobjektiv den speciella  dagen med sex "1:or".  Men det är i och för sig lite speciellt att ha semester och befinna sig i Varberg och ha möjlighet att fotografera med ett 50 mm på en FF kamera. Däremot är inte siffrorna i dagens datum något som känns speciellt viktigt för mig

Började med att äta kinamat på den restaurang där jag lärt mig gilla sushi (det krävs en viss tillvänjning) och det är fortfarande där jag äter den godaste i min smak

På en av kullerstensgatorna satt en sorgsen hund som trasslat till det för sig

På det kullerstensbelagda torget fanns bord och stolar som såg ut som svampat som vuxit upp ur marken

Det fanns forfarande gula höstlöv kvar som ståtade i solskenet 

Det spelas tydligen handboll i staden men jag gissar att dom vanligtvis har kläder i lagets färger. Nakenheten är förpassad till badet vid Godahopp

Stora krukor med ljung som pryder gatorna 

Vägen till havet spärras av ett framrusande snabbt tåg

Nu börjar det bli sen eftermiddag

Men jag hann med en bild på kallbadhuset

Skymningen kom efter en trevlig eftermiddagen i lugn och ro med förhållandevis normala upplevleser förutom ett oväntat (trevligt) möte som i och för sig händer då och då. På väg hem sprang två älgar ut på vägen framför bilen men jag lyckades bromsa och jag var glad över att jag packat ned kameran i ryggsäcken så den inte for fram med annat löst som låg i baksätet. 

Jag hann ta många bilder under eftermiddagen men jag hann inte med att fånga ögonblicket när älgarna ( i siluett) sprang helskinnade mot havet.

Men det var troligtvis ändå för mörkt för att det skulle bli en bra bild;-)