Årets tjugofemte dag - självporträtt från tidigt 60-tal

Hittade ett gammalt självporträtt bland min mammas sparade papper. Jag måste ha varit ca 9-10 år när jag målade det på en teckningslektion. Jag har inte sett det sen dess men nu när jag tittar på det kommer svaga minnesbilder fram av både läraren, klassrummet, och klasskamraterna. Jag tycker mig även förnimma bänken, penseln, färgpaletten och hur vattnet i glaset fick olika nyanser när penseln tvättades däri. Jag tyckte att det var roligt att måla men jag var sällan nöjd med resultatet. Den här bilden var inget undantag men jag är idag glad för att min mamma hade sparat den. Jag tänkte att jag skulle skanna in den men teckningen var lite för stor så jag fotograferade den i stället och därför får den också bli dagens bild.

Hej så länge ... //Mats

2013-01-25 16:48   Sten Björklund

Känner igen mig i din berättelse från skolan. Jag tyckte om att skissa upp den tänkta bilden med blyerts och sedan måla på med vattenfärgerna så det rann över hela bilden. Min lärare som var bror till en mycket känd konstnär köpte en teckning för 50 öre. Gissa om man var mallig.
Din bild förkänar att sitta i en ram i fortsättningen till beskådning för andra. förmodar att du hade bra betyg i teckning.
Sten

Besvara

Svar från Mats Andersson 2013-01-25 17:07

Tack Sten för din trevliga kommentar. Det är roligt med bilder oavsett hur man skapar dom. Det är väl därför vi håller på med fotografering;-) Med vänlig hälsning, Mats

Svara

2013-01-25 17:58   Lena Holm

Den här bilden är inte dum alls. Den har definitivt drag av dej och din person... lite eftertänksam ser det ut som. Vi känner ju inte varandra alls så jag skulle kanske inte uttala mej men porträttet känns rätt, även om det saknas en näsa.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från Mats Andersson 2013-01-25 18:53

Tack Lena för din reflekterande kommentar. Jag tror du har rätt i dina antaganden och när det gäller näsan är det lite av en gåta hur den bara kunde bli en antydan av två näsborrar. Den är idag väldigt karakteristisk för mitt utseende, men då var öronen mitt komplex;-) Med vänlig hälsning, Mats

Svara