Skjulsta, en resa fem mil och femtiofem år
Jag tog en söndagstur med motorcykeln. Åkte till Eskilstuna och hälsade på min gamla mor. Efter en pratstund över en kopp kaffe åkte jag till Skjulsta, ett friluftsområde strax söder om staden.
Skjulsta ligger precis vid Eskilstuna ån och härifrån har jag mina allra första fiskeminnen.
Här har jag fått många bottennapp och förlorat fiskeutrustning så som drag, flöten och t.o.m. ett kastspö som efter för många trassel åkte i sjön i ren frustration.
Skjulsta verkar fortfarande vara en omtyckt plats för fiske. Tillgängligheten till vattnet har ökat och det är mer välordnat med nybyggda bryggor. Det ser fridfullt ut att sitta här och meta. I bakgrunden syns badstranden.
Det finns många träd, framförallt ekar, och jag tyckte att dom var stora redan för femtio år sedan.
Här är en gammal ek som fallit och blivit en imponerande stor fantasifull skulptur.
En bit in i skogen finns rester av Karl den IX:s kanal. Den byggdes i början av 1600-talet för att underlätta transporter av järn till Skogstorp där man tillverkade vapen.
Det var åns besvärliga nivåskillnader som skapade behovet av en kanal.
Vattennivån regleras av dammluckor och nedanför forsen bildas virvlar där dom stora abborrarna står och lurade.
Nedanför den röda stugan finns en liten stenavsats som var mitt favoritställe att stå och fiska ifrån.
Det är fem mil mellan Västerås och Eskilstuna men idag gjorde jag även en resa i tiden på ca femtiofem år från mina första barndoms minnen av Skjulsta. Under uppväxtåren, ungdomen och fram till vuxen ålder har detta varit en viktig plats för mig.