Ja det är något speciellt med kommandobryggan som är lite faschinerande arbetsplats, vilken utsikt att sitta och jobba därifrån med dessa jättefönster! Ha dt//Per

Man har redan påbörjat upphandling för ersättare som skall dyka upp under 2020-talet, så jag misstänker att de inte betraktas som så moderna längre ... :-)

Atle, Frej och Ymer togs ju i drift 1974, 1975 och 1977, Oden däremot är ju ändå relativt ny, den togs i drift 1989.

De här fyra byggdes ju på den tiden militären bemannade isbrytarna åt SJöfartsverket, i krigstid skulle de göra tjänst som minfartyg, depåfartyg och sjukfartyg. De är med andra ord ursprungligen byggda för att ha en besättning på kanske 100 personer i krigstid och klara att klara att husera ett par hundra ytterligare vid behov. Plus alla förråd sådant krävde. I alla fall på Atle hade vi ju en rejält stor sal som skulle rymma minor, sjunkbomber och annat men som var gym när jag gjorde lumpen där ... Tänk på att de idag, när de körs civilt behöver en personal på kanske 10-15 personer :-) En viss fördel med hur de byggdes är ju att de också klarar att rymma en besättning + kanske 50-100 forskare när de används för sådana ändamål (som Ymer gjorde på 1980-talet och Oden gjort nästan hela sin karriär).

Men jag misstänker att de idag börjar bli dyra i drift - en modernt byggd isbrytare kan nog köras på mindre än 10 personer, dra mindre bränsle och ändå göra ett effektivare jobb som isbrytare. Plus att isbrytare skakar nåt enormt under körning i is, så till den milda grad att rör och annat skakar loss och går av. Nu efter snart 50 år av sådant börjar det nog bli för mycket reparationer för att över huvud taget få dem att gå varje år.

Dom kanske kan säljas som kryssningsfartyg till något Medelhavsrederi -- det kunde vara en spännande affärsidé, att sälja kryssningar på en gammal svensk isbrytare :-)

En del gamla isbrytare - men knappast några svenska isbrytare - har blivit kryssningsfartyg för mer äventyrliga vatten, som turer till Antarktis.

Just de traditionellt utformade Östersjö-isbrytarna (dvs alla de svenska utom Ale och Oden) är knappast lämpliga som kryssningsfartyg. Konstruktionen med två propellrar framåt och två bakåt är praktisk i den typ av is vi har i Östersjön (men däremot inte i arktisk/antarktisk havsis) och gör fartygen extremt manövrerbara i trånga isiga vatten. Men konstruktionen gör dem också jobbigt ineffektiva (bränsleslukande) i öppen sjö och rejält underhållskrävande. Det här är i grund och botten överdimensionerade bogserbåtar som är alldeles extra dyra i drift och underhåll :-)

Oden (som alltså inte har stora framåtriktade bogpropellrar) kan nog vara en annan femma, misstänker starkt att den efter pension som svensk isbrytare skulle kunna fortsätta som forskningsfartyg så länge fartyget är rimligt effektivt att köra. Ale (som jobbar i Vänern) är ju ett rätt litet fartyg, vet inte riktigt om det är användbart till något annat.

Ja dom är mäktiga när det står där på rad alla fyra och det susar och dånar från allihopa och en och annan anställd som kommer och går utanför. Jag gjorde tidigare ett besök i båten Frej och fick en intressant rundtur, och högst uppe måste ju vara magiskt att stå när det bär av! Ha dt//Per

Grymt fina bilder, gjorde vpl 15 månader på ymer 98-99. Var även en sväng på isbrytaren Njord som såldes till karlsen shipping i Norge, blev ombyggd till kryssningsfartyg och har nu hemmahamn i Argentina där hon utgår för kryssningar i Antarktis.