Motivation, inspiration, självkänsla och självkritik
Känns som jag är i någon slags fotosvacka. Inspirationen och motivationen tryter. Igen? Som vanligt? Känns som den gör det både nu och då. Ibland tycker jag alla foton jag tar är skit, så då tappar jag lusten lite. Vilket är synd. Varför ska jag ha såna oerhörda krav på mig själv att leverera? Jag är så mån om att folk ska tycka att jag är en duktig fotograf. Att jag tar snygga bilder! Jag låter det styra lite vad jag lägger upp. Och visst, ambitionen är ju att ta så snygga foton jag kan! Men ibland kan man väl bara få lägga upp lite foton man tagit den dagen? För att berätta vad man gjort. Äh.
Sen det här med inspirationen. Ja, det är ju vad det är. Jag antar att alla har lite brist på det ibland. Vad är botemedlet då? Bara dra ut i alla fall och fota ändå? Det låter så lätt i teorin! Men att faktiskt orka masa sig ut när allt känns så hopplöst är fan lättare sagt än gjort. I alla fall för mig.
Och motivationen. Samma sak där. Vad är syftet? Vad är poängen? Ska det bara vara ett evigt fotande utan något mål? Utan någon egentlig mening? Jag vet att jag pratat om det förut också. Mening, mål, syfte.
Jag kanske bara ska släppa allt och fota allt som kommer i min väg. Och skita i om någon tycker fotona är bra överhuvudtaget. Kan man nå dit?
Och förresten, det här med att försöka motivera sig genom att köpa prylar - DET FUNGERAR INTE! ;D Jag försöker lura mig själv att det skulle ge någon slags ökad lust, men jag vettefan alltså.
Här kommer lite foton från dagens lilla sväng i Lindö osv.
Jag har plåtat lite åt Wikipedia och tyckt det vara meningsfullt att bidra med bilder där såna saknats.
Din första bild visar ett i mitt tycke förskräckligt hus. Sen blir det allt bättre. Hoppas fler tittar noga på andra bilden. Fram till och inklusive sista bilden.
Intressant. Värdet med livet. För visst fasiken ger det lite värde till livet att fotografera och FÖRSÖKA ta fina foton. Jag måste försöka sluta se det som en "tävling", eller att det på något sätt ska ge ge mig som människa mer värde om jag tar snygga fotografier.
Det enda tipset jag kan ge är att göra klart för sig själv varför man fotograferar och ställa sig frågan om man måste ta det på så stort allvar. För egen del fotograferar jag som en form av dagboksbilder idag och känner inga krav på mig att det skall bli något annat. När man senare går igenom bilderna så hittar man ett och annat guldkorn, tror att jag får minst lika många "guldkorn" nu som när jag tog mitt fotograferande mer på allvar. Framförallt är det roligare när jag inte har några krav på mig själv utan bara tar bilder på sådant som dyker upp i tillvaron.
Fina bilder för övrigt.
/Affe
Instämmer i Affes kommentar i övrigt.
Jag går nu mer sällan (än tidigare) ut "bara" för att fotografera. Däremot tar jag med mig kameran vart jag ska. Ibland kommer jag hem med många bilder, ibland nästan ingen. För mig är fotograferandet numer att skaffa en minnesbank, eller nån typ av dagbok fast i bilder. Och då blir det roligt igen. Allting måste inte vara så förfärligt meningsfullt.
//GöranR