Misstaget med havsörnen
Allt som skrivs här kommer nog inte att handla om misstag, det skulle bli alltför nattsvart. Får nog lov att variera mig lite. Annars har jag en oändlig källa av misstag att ösa ur. Men min tanke är att den minimala läsarskara som av misstag hittat hit ska kunna dra någon form av lärdom från de misstag jag presenterar - eller skratta gott åt hur korkad någon kan vara............
Mmm, nånstans ska man ju starta och havsörnshistorien är sedelärande. Men vi får väl ta det från början. Hur kom jag i kontakt med en havsörn? Fåglar är ju i ärlighetens namn inte speciellt roliga fotoobjekt. Oftast är de små, ljusbruna och sitter i svårt motljus tjugo meter upp i grannskapets högsta träd. Kommer du närmre än en halvmil lättar de med ett kvitter, flyger över din bil och täcker den med träck. Varför ens rikta kameran mot sådana varelser?
Under vinterhalvåret finns inte så många alternativ om du vill fota djur. Myllret av insekter och spindlar är som bortblåst. Kvar finns en del däggdjur samt fåglarna. Så vad gör man när man vill testa sin senaste (dyraste) investering, ett Sigma 100-300 f4?
Min tanke var att smyga lite på dovhjortarna i Ottenby. Kan inte påstå att de var med på noterna, bildmaterialet blev minst sagt skralt. Slutligen bestämde jag mig att det inte var mödan värt att smyga i det lätta snöfallet längre. Satte mig i bilen och körde norrut. Tänkte tydligen på något annat än just körningen när jag rullade ut från Ottenby och fann att jag hamnat på östra sidan av Öland istället för den västra (ja, jag har körkort men det hjälper inte).......
Svängde in mot Gräsgårds hamn med hopp om att få prova autofokusen med min nya pjäs på några måsar eller trutar. Då hade jag inte någon större erfarenhet av autofocus, då jag i princip uteslutande hade fotat macro sedan jag skaffade min ist DL förra året. Insåg att kameran hade två olika autofocusinställningar och bestämde mig för att det var "continous" som gällde för flygande fågel. Och visst var det gott om objekt, det kryllade av måsar (eller om det nu var trutar.....) Fick en del vettiga bilder på dessa fåglar, men de är inte så upphetsande.
Hur som helst upptäckte jag att många av måsarna låg och vindsurfade längst ut på piren i den kraftiga vinden. Så jag rörde mig försiktigt dit. Hann väl ta någon bild, när de fåglar som låg i vattnet plötsligt lyfte. I ett par sekunder gjorde jag antagandet att det var jag som hade skrämt dem. Så var inte fallet......
Innan jag går vidare måste jag tillägga en sak. Under sommaren/hösten 2006 fotade jag i princip bara jpeg. Detta var ganska oöverlagt, det hade blivit så mer eller mindre av en slump. Men under vintern hade jag gått över till RAW. Anledningen till detta var att jag laddat ner ett bra gratisprogram som heter Rawshooter essentials. Då fotade jag mest olika stillastående vintermotiv med mitt makro. Fick för mig att bildkvaliteten var märkbart bättre med RAW än med jpeg. Bestämde mig för att aldrig mer fota jpeg. Kameran var alltså inställd på RAW..............När jag höjde ögat från sökaren insåg jag varför fåglarna hade lyft. En havsörn var på ingång. Låt mig nu beskriva denna fågels förehavanden närmare. Den flög ganska långsamt rakt mot mig i motljus och gick sedan ner mot vattnet där den försökte slå en fågel som inte riktigt lyft i tid. Själva slagförsöket skedde ca 30m framför mig.
Så där stod jag skjutklar med 300mm brännvidd när ovanstående skedde. Med mig hem fick jag nedanstående bild, samt ett par bilder på örnen i starkt motljus. Hur kunde det gå så fel?
Ja, du har säkert redan räknat ut det. Trigger happy som jag är riktade jag ju kameran mot den stora fågeln på direkten och fyrade av. Hade jag haft en Canon EOS 1Ds Mark II hade detta funkat utmärkt. Men någon sådan har jag aldrig ägt och kommer förmodligen heller aldrig att äga. Resultatet med en Pentax ist dl inställt på RAW-format blev tre snabba motljusbilder, följda av en kompakt tystnad från slutaren. Det hjälpte inte att jag tryckte allt krampaktigare på avtryckaren. Så jag missade själva slagtillfället då fågeln var som närmast och då ljusförhållandena var som bäst. Slutligen hörde jag det ljud från kameran som jag längtat efter i ett antal evighetslånga sekunder. Då var det redan försent.
Missförstå mig nu inte, det här är ingen kritik av Pentax kameror. Jag är mycket nöjd med min ist dl som funkar precis som den ska. Det är användaren det är fel på. Det är svårt att bibehålla respekten för sig själv när man sumpar upplagda lägen på detta vis.
Så, lärde jag mig något av detta? Jo det gjorde jag ju förstås (inte för att det ger mycket tröst). Att fota i RAW får inte bli ett begränsande självändamål. De flesta kameror klarar inte speciellt långa eller snabba bildserier i RAW. JPEG ger här stora fördelar om du vill fånga ett snabbt händelseförlopp. Så om du inte redan har koll, försäkra dig om vad din kamera klarar av så att du inte missar den bild du så hett eftertraktar när tillfället väl uppenbarar sig.
Numera har jag jpeg inställt för det mesta och ställer om till RAW när det behövs.
Eller så kan man ju undvika att fota fåglar överhuvud taget.................
Inte för att du missade örnen, utan för att man så väl känner igen sej.
Otaliga är dom tillfällen man sumpat bort...
Bättre lycka nästa gång!
/Jaana
/Klas
Är väl kanske inte sååå bitter egentligen (känner mig mer besk....). Får nog se samma sak igen om tio år!
Men man har ju betydligt fler bra fotodagar än dåliga och jag minns i ärlighetens namn de goda dagarna minst lika väl som de dåliga.
Ha det bra!
/Klas
Dock tycker jag din bild är rätt charmig ändå, just för att den är som den är. Jag tror säkert att du kommer se den med andra ögon när du fått lite distans till din "miss" :)
/Klas
Mvh/Gunte..som slutat räkna tabbarna ;)
Man måste nog försöka hålla lite räkning på tabbarna så att antalet inte börjar närma sig oändligheten.
MVH
Klas