Antar utmaningen - den personliga bilden 2009

Det är inte helt lätt. Jag mistänker också att om man börjar fundera på det för mycket kanske man kommer ifrån det personliga uttrycket. Jag menar att när man väl preciserat exakt vad sitt personliga uttryck innebär så finns en stor risk att man blir fast i det och att allt annat inte känns personligt.

Vad ska man sträva efter mer då? Gör det något om vissa bilder ser ut som andras bilder? Är de inte personliga då? Finns det vissa stilar som anses vara mer personliga än andra? Anses gatufoto mer personligt än naturfoto?

Jag har iallfall försökt förstå vad det är som känns jag och som jag brukar vara nöjd med. Motivet är ofta stilla med något som pryter av. Om det är ett porträtt är det ofta något mer än bara personen med. Är det en bild på något föremål finns det ofta något som stör lite tror jag. Detta är inte saker jag tänker på när jag plåtar utan snarare finns där när jag ser vad som jag är nöjd med efteråt. Färgerna är ofta ganska snälla.

Så nu kommer den. Min personliga bild 2009, tagen i noveber.

Så vitt jag vet

Vitt med vit bakgrund är kanske inte alltid en lysande kombination. Igår åkte jag och farsan en fototur på landet. Gillar fototurer, då kan man konsentrera sig till hundra procent på att plåta och bara ställa in ögonen på det. Sedan spelar det inte så stor roll vad man plåtar. Denna tur gick i snöns tecken.

Det var detta träd som fick oss att i första taget stanna just här. Om ni har barn hemma kan man med denna bild leka en lek. Hitta den vita volvo c30:n.

En utmaning att exponera. Och jag måste erkänna, nej den var inte så bra exponerad direkt från kameran.

Nån som kan nått om torra blommor? Dom var kanske 1,5 cm stora.

En spännande teknik för att ta liggande bilder är att sätta sig på huk och falla åt sidan.

Lite längre på vår resa hamnade vi vid runinen i hmm tror det heter Stjärnorp.

Ska bli spännande att se vad farsan kommer upp med från samma resa.