Det svåraste jag vet

Det svåraste jag vet är att kombinera mitt fotointresse med något av mina andra intressen. Ett exempel är bilar. Jag tycker det är jättesvårt att plåtar bilar så det blir en intressant bild. Själva bilen är ju antagligen redan intressant. Men det var inte det exemplet jag hade tänkt att ta upp utan det som är ännu svårare. Pingis!

Jag har stått vid ett bord med ett litet rack och en liten boll sedan jag var 8 år. Har aldrig varit något stjärna men jag har alltid spelat för jag tycker det är kul. Några gånger har jag försökt kombinera pingisen med foto, ibland på andras uppmaning och ibland på min egen. Detta brukar resultera i mindre bra resultat.

I söndags plockade jag med mig min Ricoh för att testa hur den klarade sig i hallen och blev nog för första gången lite nöjd. Kanske inte toppklass men mycket bättre än jag lyckats med exempelvis min första DSLR, en EOS D60.

Har försökt leta runt i datorn för att hitta lite gamla försök men det mesta ligger nog i analog form eller så kan de finnas hos mina föräldrar. Jag började mitt pinigsspelande i vadstena BTK. Där minns jag att jag hade med mig kamera några gånger. Både min EOS 300 och EOS 30, vet även att jag tagit med mig min pappas EOS 300D när han precis hade skaffat den, dom bilderna misstänker jag tyvärr finns hos mina föräldrar. Den ända bilden jag hittar från Vadstena är denna. Men i negativpärmen finns det säkert många fler.

När jag gått ut gymnasiet flyttade jag i 10 månader till Brighton där jag spela några få tillfällen på Universitetets pinigsklubb, dit fick jag aldrig med mig någon kamera. Dock är Brighton viktigt för det var där jag skaffade min första DSLR en EOS D60 som jag nämnt tidigare.

Efter Brighton blev det Jönköping. Där började jag både spela och jobba halvtid för KFUM-pinigs som håller till i ungdomens hus. Där fick jag vid ett tillfälle order om att plåta på en tävling jag jobbade på. Jag sa ja men viste samtidigt hur svårt det var och särskilt med tankte på hur dålig EOS D60 var på högs ISO:n. Att jag hade två ljussvaga Zoom-objektiv hjälpte inte heller. Ville samtidigt inte riktigt erkänna problemet eftersom jag var stolt över min kamera.

När jag jobbat klart där hamnade jag på Mullsjö folkhögskolas fotoutbildning. Där var det dags igen. Jag fick veta att man testat att sätta en kamera i handen på en proffsboxare och att alla bilder blev sådana då knynäven satt i ansiktet, detta eftersom han som plåtade kunde sporten och därmed såg alla lägen. Om en bild inte var på en fullträff var det för att den som boxades hade missat läget som han med kameran såg. Så det var bara att ge sig ut med kameran för att visa att jag kunde "läsa" pingis.

Dessa två bilder är troligen tagna med en EOS 30 eller en canon FTb, antaligen på Illford HP5.

Jag kommer fortsätta med att spela pingis och jag kommer fortsätta fotografera och risken finns att dessa två vägar korsar varandra fler gånger.

Väl mött.

En annan typ av foto

Kom att tänka på att man plåtar på olika sätt. Jag som många andra har ju en kamera i mobilen, dock räknar jag aldrig med den när jag funderar på hur många kameror jag äger. Den fyller ändå sin funktion. Antingen kan den funka som anteckningsblock, man kan ta en bild när man är uttråkad eller den kan stoppa suget lite domdär gångerna man önskar man hade en riktig kamera med sig.

Öppnade just mobilen för första gången och tittade på bilderna i datorn i visst är de teckniskt hemska men ändå charmiag på något sätt. Denna mobil skaffade jag i våras så inga bilder är äldre än så. jag slänger upp några bara för det är kul.

Trappen på det trevliga kafét Bagarstugan i Knäppingsborg i Norrköping.

En lite sjö nära Roxen. I mitt förra blogginlägg skrev jag om en fotoutflykt jag och pappa gjorde. Tanken var att ta en titt på denna sjö då. Dock stannade vi där inte ens eftersom sjön då bara var ett stort vitt fält.

Ett minne från dendär gången jag verkligen behövde klippa mig. Hade klagat på att jag inte kunde diska för jag såg inget, vilket frugan löste på ett smidigt sätt.

Några ur min studiegrupp under hårt arbete.

Från när jag och frugan var på Winnerbäck-konsert i december. Man kan ju trösta sig med att bilden är bättre än från den gång jag var på Thåström-konsert.

Strax innan snön kom så var jag ute med återvinningen. Då låg denna på backen. Var bara tvungen att föreviga den med tankte på den stora uppmärksamhet kriget för polaroiden fått som pågått under en längre tid. 

En mobilkamera kan vara riktigt kul trots allt!

Så vitt jag vet

Vitt med vit bakgrund är kanske inte alltid en lysande kombination. Igår åkte jag och farsan en fototur på landet. Gillar fototurer, då kan man konsentrera sig till hundra procent på att plåta och bara ställa in ögonen på det. Sedan spelar det inte så stor roll vad man plåtar. Denna tur gick i snöns tecken.

Det var detta träd som fick oss att i första taget stanna just här. Om ni har barn hemma kan man med denna bild leka en lek. Hitta den vita volvo c30:n.

En utmaning att exponera. Och jag måste erkänna, nej den var inte så bra exponerad direkt från kameran.

Nån som kan nått om torra blommor? Dom var kanske 1,5 cm stora.

En spännande teknik för att ta liggande bilder är att sätta sig på huk och falla åt sidan.

Lite längre på vår resa hamnade vi vid runinen i hmm tror det heter Stjärnorp.

Ska bli spännande att se vad farsan kommer upp med från samma resa.

Uj, va lata dagar

Oj, nu har jag inte skrivit om lata dagar sedan i fredags. Så lat jag är! Får väl gå igenom vad har hittats på de tre seanste dagarna. Dessa dagar har precis som de andra nästan bara gått åt till att göra sådant som är trevligt och inte allt för betungande. För alla moraltanter så kan jag säga lugnanade att våra lata dagar inte innebär att sitta framför TVn hela dagarna och äta winerbröd.

Efter att jag hade skrivit i fredags eftermiddag höll min fru på med att fixa med de nyinköpta gardinerna. Det gick som vanligt, nämligen att symaskinen började krångla och dumma sig när det var en eller två sidor kvar att fålla. Eftersom min fru känner sin symaskin nu mera så visste hon att det är bara att gå och göra något annat och låta masiknen vila sig lite. Till på köpet gick lampan i maskinen sönder.

På lördagen skulle mins frus föräldrar komma och lämna tillbaka några böcker vi hade lånat åt dem och samtidigt skulle vi bjuda dem på lite mat. Eftersom symaskinen är ett arvegods från min frus mamma så fick hon den ärofyllda uppgiften att kolla igenom masiknen och hitta lampan i den.

Dagen avslutades med en promenad på stan.

Sedan blev det söndag. Denna dag började med ett sent uppvaknande och ännu senare uppstigning på grund av var sin spännande bok.

Sedan var planen att åka till Rimforsa för att titta på två hus.

Hus nummer ett var Rimforsa station. Ett riktigt fint hus i bra skick men igentligen lite över våra lilla budget.

Misstänkte starkt att ägaren till stationen gillade att fiska.

Ett världsrekord i stenkastning därifrån låg detta vackra hus. Detta hus hade många fördelar. Skicket på utsidan och skicket på stora och jobbiga saker som fasad och tak, priset och att det snyggt. Minus var att det såg ut som sju svåra år på insidan och att det värmdes av en elbaron. Trots att detta hus skapade ett visst sug och hade jättestora möjligheter så bestämde vi oss för att Rimforsa inte är något för oss. Det är över tre mil till Linköping och dessutom tre mil åt fel håll.

Så blev det idag (måndag). Det blev en tur på stan för att lämna tillbaka de böcker min frus föräldrar hade kommit med på lördagen. Samtidigt lånade min fru två böcker om möbeltapetsering och jag lånade Anders Petersens fotografier 1966-1996. Den ska jag njuta av ikväll.

Anledningen till att min fru lånade två böcker om möbeltapetsering var att innan vi gick ut hade vi fått ett samtal från auktionshuset om att vi hade an gammal fotölj att hämta ut. Frugan anmälde sig genast till en "klä om möbler kurs" hon hittat hos Folkuniversitetet. Ska bli spännande att se den klar om ett par månader.

Nää, nu ska jag nog snart börja steka strömming. Hörs!

Vår andra lata dag

Igår skrev jag om min och min frus lediga slappa dag. Idag blev det en till. Förutom lite städning och tvätt så blev inte dagen så mycket mindre slapp. Förmiddagen blev till en tur på landet. Resan började med en tur till vårt kära auktionshus i Gistad som flyttat till nya lokaler i Linghem. Blev några bud på papper så slipper vi sitta där hela dagen på söndag då vi har lite andra planer.

Resan gick vidare till Unnerstad gård men eftersom vi var lite tidiga blev det en promenad i Askeby först där bilden är ifrån. När man är ledig ska man planera lagom mycket. Inte så man känner sig rastlös men inte så man känner sig stressad.

Hoppas fler än jag får en skön ledig helg!