Så sur på mej själv

Har konstaterat att Fotosidans system med amatörfotograf, frilandsfotograf, yrkesfotograf och fotostuderande är på tok för få allternativ. För min egen del borde även total idiot eller nybörjare efter nio år bakom kameran vara passande kategorier.

Detta har jag konstaterat efter att ha gjort ett litet odramatiskt fotouppdrag i går. Uppgiften var att plåta tre personer som gick en särskild utbildning. Inte så svårt men kanske inte heller jättelätt att göra spännande. Ett plus skulle även vara med en bra stående bild som kunde fungera som framsida på den tidning bilderna ska publiseras i.

När jag väl kom dit blev tiden väldigt kort till att ta en porträttbild utomhus på dem eftersom de skulle in på lektion. Därför stressades bilderna ute fram på några få minuter. Det var därför inte för än långt senare när jag började titta på bilderna smått på kameraskärmen jag såg att något inte stod rätt till. Skärpan låg så fel den bara kunde ligga. Vid det laget var det för sent. Så just nu sitter jag och konstatera att de porträttbilderna är utom räddning. Som tur var tog jag en annan (mycket mer ospännande) portättbild ute med ett annat objektiv och jag har bilder från lektionen som är bra men jag är fortfarande väldigt bitter för de oskarpa bilderna.

(Objektivet stod på manuell fokus, något jag inte ens märkt när jag tagit ett par bilder på själva skolbyggnaden innan för att fördriva tiden)

Bilden är av förklarliga skäl inte efterbehandlad.

Näpp, jag får skärpa mig. Ha ett bra veckoslut med många skarpa bilder!

Olsson Wallin i domkyrkan

Jag har de senste åren försökt att hinna se så mycket som möjligt av Elisabeth Olsson Wallin av den enkla anledningen att jag tycker att hon är en av Sveriges bästa konstfotografer. Sedan jag flyttat till Linköping har jag sett två stycken här i staden och i torsdags såg jag min tredje. Den första jag såg i Linköping var "In hate we trust" på länsmuséet. Den var nog det bästa jag sett vad gäller fotoutställning. Den handlar om hatbrott och till utställningen spelas även specialkomponerad musik av Eva Dahlgren.

Nästa jag såg var i Linköpings domkyrka och handlade om cancer. Också den var mycket stark och sevärd. Ljudbilden av domkyrkan i bakgrunden passade perfekt. Därför var mina förväntningar skyhöga när jag i torsdags fick reda på att det just nu pågår en Olsson Wallin-utställning i domkyrkan igen. Denna gång om mobbning. Jag tog med mig min fru dit redan samma eftermiddag.

Jag blev tyvärr lite besviken. Inte för att det var dåligt men det var inte lika fantastiskt bra som det brukar vara. De som aggerade på bilderna var barn vilket tyvärr lätt får konsekvensen att aggerandet blir lite för mycket. Uttrycken hos barnen blir lätt teatraliska och känns inte äkta. En annan sak jag störde mig på var den tekniska kvalliten. Bilderna var tryckta på stora tyg som dras ur en rulle likt en reklamskylt på en mässa. Detta trycka var inte perfekt, det var svårt att få ljuset utan reflektioner och lågdagrarna hade en grönton i sig som jag tidigare även sett tex på IKEAs reklamskyltar.

Mitt tips till Elisabeth blir att kanske ta det lite lugnare och inte producera för mycket för snabbt och samtidigt ha koll på att den tekniska kvalliten fortsätter att vara så bra som man förväntar sig av henne.

Ett rått februari

Lite att se från en månad som är slut. Konstaterar att alla månader inte är juli samtidigt som Manson sjunger Sweet dreams bakom mej.

Fotoboks slakt!

Hmm, jag som brukar vara så noga med särskrivning, undrar om fotoboks slakt är ett eller två ord?

Nog om det för jag vill bara skriva ett litet kort inlägg och hör och häpna helt bildfritt. Det hela började i katalogerna inför bokrean. I en av dem jag hittade Sanna Sjösvärds fantastiska bok "Min Mamma är en persisk prinsessa" (tror den heter exakt så ungefär). Blev jätteglad över att de har med en så bra fotobok. Glädjen blev dock kortvarig eftersom jag på Åhléns märkte att boken var totalt slaktad. Boken var som en vanlig bok med text på matta sidor och bilderna var ihoptryckta på några få blanka sidor i mitten vilket gjorde bilderna till idolkortsstorlek.

Är det fler än jag som reagerat? Har Sanna sagt ok till detta? För boken i orginal ser väl knappast ut så?

Får skriva något längre inlägg med bilder nån gång.

Hare

Dödshaket trots snöstorm

Konsert är något jag sällan plåtar vilket gör att jag har ont om musikbilder på min hårdisk och i min erfarenhetsdisk. Konstaterade dock att på min praktikplats har jag en kollega som spelar i ett band. Frågade om jag fick plåta dem och han tyckte jag skulle plåtade dem när de skulle spela på "skylten".

Trots att snönstormen inte riktigt hade lagt sig så gick jag dit vilket jag var en av få som gjort. Det var närmare bestämt jag och 13 ungdommar där. Fick trots ganska svagt ljus ihop en hög bilder jag känner mig ganska nöjd med. Detta är några.

Alltid nått. Hörs!