Det svåraste jag vet

Det svåraste jag vet är att kombinera mitt fotointresse med något av mina andra intressen. Ett exempel är bilar. Jag tycker det är jättesvårt att plåtar bilar så det blir en intressant bild. Själva bilen är ju antagligen redan intressant. Men det var inte det exemplet jag hade tänkt att ta upp utan det som är ännu svårare. Pingis!

Jag har stått vid ett bord med ett litet rack och en liten boll sedan jag var 8 år. Har aldrig varit något stjärna men jag har alltid spelat för jag tycker det är kul. Några gånger har jag försökt kombinera pingisen med foto, ibland på andras uppmaning och ibland på min egen. Detta brukar resultera i mindre bra resultat.

I söndags plockade jag med mig min Ricoh för att testa hur den klarade sig i hallen och blev nog för första gången lite nöjd. Kanske inte toppklass men mycket bättre än jag lyckats med exempelvis min första DSLR, en EOS D60.

Har försökt leta runt i datorn för att hitta lite gamla försök men det mesta ligger nog i analog form eller så kan de finnas hos mina föräldrar. Jag började mitt pinigsspelande i vadstena BTK. Där minns jag att jag hade med mig kamera några gånger. Både min EOS 300 och EOS 30, vet även att jag tagit med mig min pappas EOS 300D när han precis hade skaffat den, dom bilderna misstänker jag tyvärr finns hos mina föräldrar. Den ända bilden jag hittar från Vadstena är denna. Men i negativpärmen finns det säkert många fler.

När jag gått ut gymnasiet flyttade jag i 10 månader till Brighton där jag spela några få tillfällen på Universitetets pinigsklubb, dit fick jag aldrig med mig någon kamera. Dock är Brighton viktigt för det var där jag skaffade min första DSLR en EOS D60 som jag nämnt tidigare.

Efter Brighton blev det Jönköping. Där började jag både spela och jobba halvtid för KFUM-pinigs som håller till i ungdomens hus. Där fick jag vid ett tillfälle order om att plåta på en tävling jag jobbade på. Jag sa ja men viste samtidigt hur svårt det var och särskilt med tankte på hur dålig EOS D60 var på högs ISO:n. Att jag hade två ljussvaga Zoom-objektiv hjälpte inte heller. Ville samtidigt inte riktigt erkänna problemet eftersom jag var stolt över min kamera.

När jag jobbat klart där hamnade jag på Mullsjö folkhögskolas fotoutbildning. Där var det dags igen. Jag fick veta att man testat att sätta en kamera i handen på en proffsboxare och att alla bilder blev sådana då knynäven satt i ansiktet, detta eftersom han som plåtade kunde sporten och därmed såg alla lägen. Om en bild inte var på en fullträff var det för att den som boxades hade missat läget som han med kameran såg. Så det var bara att ge sig ut med kameran för att visa att jag kunde "läsa" pingis.

Dessa två bilder är troligen tagna med en EOS 30 eller en canon FTb, antaligen på Illford HP5.

Jag kommer fortsätta med att spela pingis och jag kommer fortsätta fotografera och risken finns att dessa två vägar korsar varandra fler gånger.

Väl mött.