Getinghonung 110/Jag tog bilen

Jag tog bilen och körde utan plan och tanke. Jag körde på vägar som jag inte kört på de senaste 10-20 åren. Det var skogsvägar som jag hade cyklat på som barn. Skogsvägarna var ännu mindre nu, ännu mer igenväxta, uppkörda och förstörda av skogsmaskiner. Jag körde och grät. Grät och körde. Det smällde och skrällde under bilen. Jag blev rädd, ingen visste var jag var om  det hände något och ingen täckning för mobilen. Jag letade efter Åsjön, där jag lärde mig simma som barn. Jag behövde lära mig leva igen.

Bilen höll, jag hittade Åsjön. Man har sagt mig att när man har problem söker man sig till sina rötter igen.

2015-11-24 18:28   Gun-Inger Arvidsson

Något som är bra är att öppna sig skriva av sin ångest ..
Kan du gråta skall du vara tacksam för det.
Brukar lätta då.
Jag kunde under många år varken gråta eller känna glädje.
Berodde helt klart på stark medicin.
Bilden på vägen är som livet spännande ....
Tänker på dig önskar allt gott
Vi hörs här.
Gun-Inger

Besvara

2015-11-26 16:19   ULLABERT

Tack för dina goda ord. Man vill inte att andra ska behöva uppleva sådant här, men ändå är det en tröst att man vet att andra varit där och tagit sig genom det./ulla

Besvara

Gun-Inger Arvidsson 2015-11-26 21:47

Vi är många om du börjar tala med någon om depression så öppnar
sig många...var fjärde kvinna har en svacka någon gång i livet.
Jag var så djupt nere så jag ville inte leva men min underbara psykolog
lyckades få mig på andra tankar. Det var 2005. Nu vill jag leva.
Kreativitet är bra då hjärnan tänker på annat sätt.
Hälsningar Gun-Inger

Svara