Getinghonung 148/Uppgift 1

Nu är första uppgiften från fotokursen fixad. Kursledaren verkade nöjd, men framför allt är jag nöjd.

En bild med frysta rörelser.

Och en bild medvetet skapad med lite rörelseoskärpa.

Getinghonung 147/Ödehusets smedja

Ödehuset som jag berättat om tidigare hade även en smedja. Jag har frågat runt men ingen vet något mer än att smedjan legat där och att det alltid fanns en smedja till större gårdar. Nu är det bara en liten kulle kvar plus att någon slängt gamla redskap och skrot där. Synd.

Getinghonung 146/Arvet

Jag har en vän som berättade att han fått ett arv. Då hoppas jag att du fått ett stort amerika-arv sa jag.

Men jag fick höra en märklig historia. Min vän hade levererat ved till ett äldre par. Och min vän är väldigt social och trevlig så han blev bjuden på kaffe och kakor varje gång han levererade ved. I parets källare fanns en kompressor från 1947. Min vän berömde kompressorn och sa att en sån skulle man ha. Mannen sa då att han  behövde ett tag till men när han dog skulle min vän få ärva den.

Min vän berättade att han pratat med en kompis om den här kompressorn för ett par dagar sen. Paret hade slutat köpa ved för åtminstone fem år tillbaka. Men nu i dagarna hade en granne till det äldre paret ringt och sagt att mannen var död och att frun sagt att kompressorn skulle deras vedleverantör ha.

Är det ödet när man pratar om något och sen händer detta?

Ibland upplever jag att man träffar på en person som inte träffat på väldigt länge, men plötsligt springer man på personen titt som tätt.

Getinghonung 145/Fotokurs

Förra helgen gick jag en fotokurs med Martin Westerstrand.

En engagerad och duktig kursledare. Tack för en kanonkurs Martin!

Så den här helgen är uppgiften att ta bilder som har skärpa och oskärpa. Martin slet  på kursen med att få oss att förstå hur kameran ska ställas in. Han fick slita fysiskt också, vilket han också fixade.

Getinghonung 144/ Första svampen och första fjärilen 2016

Dagen i dag är den första svampen för 2016 fotad. Det blev en stenmurkla, tyvärr vågar jag inte äta den. Sägs ju vara giftig. Min mamma har berättat att hon på sin första anställning fick förvälla murklor. Hon begrepp inte att de var giftigt utan provsmakade. Hon blev riktigt dålig under natten. Men hon vågade inte berätta att hon ätit av murklorna. Tur i oturen var väl att hon hunnit koka murklorna så det gick vägen för henne. På den tiden var det så mycket respekt för arbetsgivaren så man riskerade hellre livet än berättade vad som hänt. Skönt att den tiden är förbi.

Första fjärilen är också förevigad denna fina dag. Tittar man efter noga har en fripassagerare hamnat på fjärilens vingar.

Och så en bild på fjäril utan fripassagerare.