Att måla med ljus

Hoppsan våren har kommit....!

 

Helt plötsligt kom våren även till oss i Karlskoga. Helt underbart och inom oss som har trädgård som varit täckt med snö och is under flera månader uppstår nu en lite behaglig stressabstinens. Vi måste absolut ut och klippa, kratta och stå i. Det blir helt plötsligt viktigt att ta sig till trädgårdshandlaren för att införskaffa lite vår- och sommarblommor. Vad tusan har nu detta med fotande att göra?

Jo, så här ligger det till. Jag tvingas nu att prioritera annat än att bära omkring på min fotoutrustning, hur nu detta är möjligt. Fast emellanåt smyger jag med kameran i alla fall och vad jag än sysslar med så funderar jag på om detta skulle kunde vara något att fota. Nu när våren kommit, verkar det som om den aldrig funnits och det finns hur mycket som helst att fota.

Nu undrar jag bara om det känns lika dant för dig. Det är underbart med en ny vår och det är så roligt och spännande att fotografera.

 

Ha en underbar vår och en härlig sommar. Hoppas vi hörs.

 

Vänliga hälsningar Jörn.

Postat 2007-03-30 11:01 | Läst 2868 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Galne Gunnar klarade livhanken....

Ur verkliga livet i Gottebol.

 

Följande inträffade en sommardag förra året. Vi, Kajsa och jag hade just avnjutit vår dagliga förmiddagsfika och hade återgått till lite förströelse av olika former. Kajsa höll på med husbestyr. Det skulle värdras mattor och sängkläder och hon ”for” upp o ned i trappan till övervåningen. Själv satt jag vid datorn som har blivit lite at en vana en stund varje dag. På sin väg upp o ned i trappad passerar man ett fönster som vettar ut mot trädgården och vägen. Plötsligt hörde jag Kajsa faktiskt hysteriskt gallskrika. Jag flög upp från stolen och skrek samtidigt till henne ”vad är det frågan om”. Jag förstod ju att hon åtminstone inte ramlat för sådana ljud hade jag inte hört. Alltså måste det vara något helt annat. Jag behövde förståss inte vänta på en ytterligare förklaring, för hon skrek samtidigt hysteriskt- - - ”det sitter en fågel på ryggen av våran tupp” (en av dem. vi har fyra) Fotogalen som jag är, var min första tanke. Var är kameran? för jag förstod att, skulle jag få en häftig bild, gällde det att vara snabb nu. Tyvärr blev jag själv så upphetsad av situationen så det blev inget rationellt handlande. På min väg runt i huset efter kameran passerade jag fönstret och var ju tvungen att se vad som försiggick. Jo, mycket riktigt. Ute på gräsmattan stod den stackars tuppen ”Galne Gunnar” med huvudet sänkt mot marken, helt stilla. På ryggen stod en i och för sig vacker duvhök vilt plockande av ”Galne Gunnars” vackra fjäderskrud. Synen av det gjorde mig så pass berörd att jag bestämde mig för att rädda Gunnar istället för att försöka ta världens bild. Jag struntade i att leta efter kameran men även Kajsas skrikande och rusade ut genom ytterdörren. Jag var nu endast 5-6 m från  skådespelet när jag tog ett par steg mot Gunnar och duvhöken, upptäckte den att det nog var kört och den såg det säkra för det osäkra att lämna den tilltänkta maten i form av vår tupp ”Galne Gunnar” som lite omtumlande begav sig till den lite säkrare platsen, bland de andra hönsen i hönsgården. Gunnar hade klarat sig utan synbara skador, bortsett från att ahn förlorat en del fjädrar. Själv var jag bara besviken över att jag inte fått världens bild. Tänk dig själv vad det kunde ha blivit med kameran inställd på 5 bilder i sekunden… ja det är frågan det?

 

Postat 2007-03-19 14:38 | Läst 3069 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Vad Fotosidan.se givit mig......

Till alla vänliga fotovänner.

 

Det slog mig att man ju inte alltid måste blogga om bilder här, för att hålla sig till reglerna även om det är menad så. Nej man kan blogga om vilken betydelse medlemskapet i Fotosidan.se kan ha på oss utöver att bara fotografera. Självklart är det tänkt att man ska använda sidan till att i första hand visa upp sina bilder på och genom det kanske lära sig mera om fotografi osv. Åtminstone är det så jag tänker i stora drag, men på den korta tid jag varit medlem har jag redan fått kontakt men väldigt många amatörfotografer och bland dessa har jag kommit några väldigt nära, åtminstone som jag upplever det. Det fantastiska är att det gäller både kvinnor och män. Alt detta bara för att vi har samma intresse. Jag upplever en uppriktighet och stor värme som jag gärna vill bygga vidare på. Det vore underbart om andra känner lika dant.

Fotosidan.se har blivit en inspiration för mig. Tack för det alla ni som jag varit i kontakt med.

 

Vi hörs igen hoppas jag.   /Jörn

Postat 2007-03-09 17:39 | Läst 3053 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera