Galne Gunnar klarade livhanken....
Ur verkliga livet i Gottebol.
Följande inträffade en sommardag förra året. Vi, Kajsa och jag hade just avnjutit vår dagliga förmiddagsfika och hade återgått till lite förströelse av olika former. Kajsa höll på med husbestyr. Det skulle värdras mattor och sängkläder och hon ”for” upp o ned i trappan till övervåningen. Själv satt jag vid datorn som har blivit lite at en vana en stund varje dag. På sin väg upp o ned i trappad passerar man ett fönster som vettar ut mot trädgården och vägen. Plötsligt hörde jag Kajsa faktiskt hysteriskt gallskrika. Jag flög upp från stolen och skrek samtidigt till henne ”vad är det frågan om”. Jag förstod ju att hon åtminstone inte ramlat för sådana ljud hade jag inte hört. Alltså måste det vara något helt annat. Jag behövde förståss inte vänta på en ytterligare förklaring, för hon skrek samtidigt hysteriskt- - - ”det sitter en fågel på ryggen av våran tupp” (en av dem. vi har fyra) Fotogalen som jag är, var min första tanke. Var är kameran? för jag förstod att, skulle jag få en häftig bild, gällde det att vara snabb nu. Tyvärr blev jag själv så upphetsad av situationen så det blev inget rationellt handlande. På min väg runt i huset efter kameran passerade jag fönstret och var ju tvungen att se vad som försiggick. Jo, mycket riktigt. Ute på gräsmattan stod den stackars tuppen ”Galne Gunnar” med huvudet sänkt mot marken, helt stilla. På ryggen stod en i och för sig vacker duvhök vilt plockande av ”Galne Gunnars” vackra fjäderskrud. Synen av det gjorde mig så pass berörd att jag bestämde mig för att rädda Gunnar istället för att försöka ta världens bild. Jag struntade i att leta efter kameran men även Kajsas skrikande och rusade ut genom ytterdörren. Jag var nu endast 5-6 m från skådespelet när jag tog ett par steg mot Gunnar och duvhöken, upptäckte den att det nog var kört och den såg det säkra för det osäkra att lämna den tilltänkta maten i form av vår tupp ”Galne Gunnar” som lite omtumlande begav sig till den lite säkrare platsen, bland de andra hönsen i hönsgården. Gunnar hade klarat sig utan synbara skador, bortsett från att ahn förlorat en del fjädrar. Själv var jag bara besviken över att jag inte fått världens bild. Tänk dig själv vad det kunde ha blivit med kameran inställd på 5 bilder i sekunden… ja det är frågan det?
Inlagt 2007-03-19 14:38 |
Läst 3070 ggr. |
Permalink
Det hade säkert blivit en annorlunda bild, men tuppstackaren kunde ju misst livet på köpet.
Skönt att det hela avlöpte väl och att du tog ditt förnuft till fånga och jagade bort höken.
Mvh / Maria, hönsägare med tak på hönsgården ;-)