Mängder av fåglar i Florida

Detta blir det tredje (och sista) inlägget från min resa till sydöstra Florida nu i november. Jag har tidigare skrivit ett inlägg om hägrar, samt ett om pelikaner så det här får avsluta serien. Det får bli lite av ett "residual"-inlägg med en samling av andra bilder jag samlade på mig under resan.

Florida är verkligen en fantastisk plats för fågel(foto)intresserade. Det finns mänder med fågel överallt, både i termer av antal individer och antal arter. Dessutom är de i regel inte särskilt skygga, utan relativt enkelt kan man komma nära och få riktigt bra bilder utan att behöva sitta i gömsle och trycka.

Stranden

Väl framme i Florida är det ingen dum idé att börja med att ta med sig kameran ned på stranden, lite beroende på var man befinner sig. Havet, det grunda vattnet och även människorna drar till sig en stor mängd fåglar som är där för att leta föda - oavsett om det handlar om skalbaggar i sanden, fisk i havet eller helt enkelt mat som människorna har lämnat efter sig. Jag har i tidigare inlägg redan täckt in både hägrar och pelikaner, men det finns gott om andra arter också - framförallt vadarfåglar.

Snowy plover, Siesta Beach, FL, 1/1000s, f/4,0, ISO400

Sanderling, Siesta Beach, FL, 1/1000s, f/4,0, ISO320

Willetsnäppa, Siesta Beach,FL, 1/3200s, f/4, ISO400

Jag är ingen fågelskådare och är i ärlighetens namn heller inte så intresserad av artbestämning och identifikation. Därför är det möjligt att ovanstående arter inte är 100%. Tar därför tacksamt emot korrigeringar (och svenska namn)...

Amerikansk strandskata, Fort DeSoto park, FL, 1/1250s, f/7,1, ISO200

Amerikansk strandskata, Fort DeSoto park, FL, 1/1250s, f/7,1, ISO200

Amerikanska strandskator, Fort DeSoto park, FL, 1/1250s, f/7,1, ISO200

Strandskatorna däremot känner jag väl igen. Vackra och uttrycksfulla små fåglar som man sällan kommer så nära hemma i Sverige.

Sanderling, Siesta Beach, FL, 1/3200s, f/7,1, ISO200

Sam jag skrivit om tidigare är solnedgångarna på stranden fantastiska. Inte bara att se på utan även för möjligheten att skapa riktigt stämningsfulla bilder.

Kungstärna, Siesta Beach, FL, 1/1000s, f/5, ISO400

De små tärnorna är fantastiska. under de sista minuterna (för det går fort så här års) av solnedgången är himlen full av små fåglar som står som spjut i vattnet. Det är fantastiskt att se vilken precision de har, och vilken syn de måste ha för att hitta sina "mål"...

Kungstärna, Siesta Beach, FL, 1/3200s, f/4, ISO200

Kungstärna, Siesta Beach, FL, 1/1000s, f/4,5, ISO400

Jag skulle kunna spendera hur många kvällar som helst med kameran nere på någon av stränderna längs kusten!

Lagunen

Jag gjorde en del research innan jag åkte till Florida för att hitta guldkornen för en fågelfotograf. Det finns naturligtvis hur många fina platser som helst, men det finns alltid några som återkommer gång på gång i rekommendationer i artiklar och på nätforum etc. Ett av dessa är Venice Rookery för den som är intresserad av hägrar (det har jag skrivit om här). Ett annat var "Little Estero Lagoon" som blev "berömt" genom den amerikanske fågelfotonestorn Arthur Morris. Jag vet inte ens om det är ett officiellt namn eller om han helt sonika hittade på det själv.

Hur som helst, "lagunen" är egentligen en lite tunga med vatten längs stranden i Fort Myers Beach, undanskymd bakom ett Holiday Inn och bara ett stenkast från hotell och strandliv. Den ser inte heller mycket ut för världen. Men det är inte utan anledning som det har blivit populärt, givet kombinationen av närhet, tillgänglighet och inte minst - mängden fåglar som flockas i det grunda vattnet när vattenståndet är rätt.

Little Estero Lagoon, Fort Myers Beach, FL

Hur som helst, eftersom det stod så tydligt på "får ej missa"-listan gjorde jag ett par besök både morgon och kväll. Nu är ju inte detta kanske absoluta högsäsongen för dessa fåglar och vattennivån var inte den bästa. Trots det hade jag några riktigt produktiva timmar längs det grunda vattnet.

Vit ibis, Little Estero Lagoon, FL, 1/640s, f/5,6, ISO200

Vit ibis, Little Estero Lagoon, FL, 1/1000s, f/4, ISO200

Vit ibis, Little Estero Lagoon, FL, 1/1250s, f/4, ISO1000

Vit ibis, Little Estero Lagoon, FL, 1/1250s, f/4, ISO200

Under min fotosession med de vita ibisarna (som för övrigt är tacksamma objekt eftersom de är så oskygga) flög en fiskgjuse förbi bara några meter ifrån mig nästan i huvudhöjd. Nu hade jag tyvärr bara ett kamerahus med mig på resan, så jag svor högt när jag sträckte mig efter mitt kortare telezoom (som jag ofta har monterat och klart) bara för att inse att jag inte skulle hinna. Jag fick istället nöja mig med ett par bilder efter att den landat en bit bort.

Fiskgjuse, Little Estero Lagoon, FL, 1/100s, f/4, ISO400

      Fiskgjuse, Little Estero Lagoon, FL, 1/100s, f/4, ISO400

Detta var nog de enda acceptabla bilderna jag fick på fiskgjuse under resan, även om jag ofta såg dem på håll.

Då är snöhägrarna desto enklare. relativt oskygga, och väldigt rörliga och oskygga!

Snöhäger, Little Estero Lagoon, FL, 1/1600s, f/5,6, ISO200

Snöhäger, Little Estero Lagoon, FL, 1/1600s, f/7,1, ISO200

De är dock knepiga att exponera för. Den extremt vita fjäderdräkten reflekterar allt ljus obarmhärtigt och bränner ut bilden. Dessutom försvinner lätt den mörka näbben om man kompenserar för mycket. Det är manuellt läge och "trial and error" som gäller. Hur folk gjorde innan den digitala tekniken fanns orkar jag knappt tänka på...

Snöhäger, Little Estero Lagoon, FL, 1/1600s, f/7,1, ISO200

      

      Snöhäger, Little Estero Lagoon, FL, 1/1600s, f/7,1, ISO200

Snöhäger, Little Estero Lagoon, FL, 1/640s, f/7,1, ISO200

Sedan händer det att man träffar på arter man inte har en aning om vad det är - och den här har jag fortfarande inte listat ut:

Vit ibis, ungfågel, Little Estero Lagoon, FL, 1/1000s, f/7,1, ISO400

Ser ut på näbben att vara någon form av ibis? Kommentera gärna om du vet så ska jag uppdatera bildtexten. UPPDATERING: Tack till Per Aronsson som tipsade om att detta nog är en Vit ibis, ungfågel i höstdräkt. Låter rimligt!

Det grunda vattnet stimulerar även fåglarna till att plaska och bada - antagligen för att svalka sig och för att bli av med ev ohyra. Det svåra med att fånga det på bild är att ha tålamod. Det är lätt att man ligger där och snabbt förflyttar fokus mellan fåglarna i takt med att de rör sig, men ofta är man då för sent ute. Det enda sättet att få bilder är att fokusera på en krake och sedan vänta (och hoppas) på att han/hon ska sätta igång. Samma sak gäller här - tipsa mig gärna om arten...

Okänd, Little Estero Lagoon, FL, 1/1250s, f/4,5, ISO250

      Okänd, Little Estero Lagoon, FL, 1/1250s, f/4,5, ISO250

Willetsnäppa, Little Estero Lagoon, FL, 1/1250s, f/4,5, ISO250

UPPDATERING: Tack även här till Per Aronsson som tipsade om att detta är en Willetsnäppa i höstdräkt.

Och som vanligt gäller det att stanna till "the bitter end" - de sista strålarna i solnedgången ger ofta möjlighet till lite annorlunda bilder, men då gäller det att vara kvar!

Präriespov, Little Estero Lagoon, FL, 1/1250s, f/4, ISO1000

Det är sällan jag konverterar bilder till svartvitt, men den här tyckte jag passade sig bra för det.

Fiskepiren

Det sista stycket i det här inlägget får handla om ett annat "säkert kort" om man vill hitta fåglar att fotografera - nämligen att bege sig till en av de många fiskepirar som finns längs kusten. Här samlas mängder med fiskeintresserade - och med dem självklart många fiskintresserade, dvs sjöfåglar.

Jag begav mig till den lilla fiskepiren vid fyren på västra delen av ön Sanibel utanför Fort Myers Beach efter att ha fått ett tips från en annan fotointresserad dåre vid Little Estero Lagoon. Här var det full aktivitet, främst på en grupp hägrar (både snöhäger och den större ägretthägern) som betedde sig som vi är vana att se måsar och trutar göra här hemma i Norden.

Aktivitet på "the lighthouse fishing pier" på Sanibel, FL

Hägrarna promenerade runt bland fiskarna och positionerade sig inför att nästa fångst skulle dras upp. Vid ett par tillfällen gick de även helt fräckt fram och plockade upp betesfisken ur hinkarna när fiskarna vände ryggen till. Man får inte vara blyg...

Hägrarna väntar otåligt när fisken rensas

Det var med andra ord ingen utmaning att komma nära fåglarna...

Ägretthäger, Sanibel, FL, 1/5000s, f/5,6, ISO250

Den starka solen var dock en större utmaning, vilket syns på mina exponeringsdata. Solen är oerhört stark på tidig eftermiddag, och fåglarna rör sig hela tiden från motljus till medljus och tillbaka. Många bilder i papperskorgen blev det, men också en del "keepers"...

Ägretthäger, Sanibel, FL, 1/1600s, f/5,6, ISO250

Ägretthäger, Sanibel, FL, 1/1600s, f/8, ISO320

Snöhäger, Sanibel, FL, 1/1250s, f/7,1, ISO250

Den sista bilden ovan visar tydligt hägrarnas speciella ögonplacering. Vid en första anblick förefaller hägern ha ögon klassiska för ett bytesdjur, dvs placerade på sidorna för att få så mycket synvinkel som möjligt. I själva verket har de dock ögon som är inriktade delvis i likhet med "rovdjursögon" (jämför t.ex. ugglor) där båda ögonen är riktade framåt. Skillnaden är att hägerns ögon är delvis riktade parallellt nedåt under näbben - perfekt för fiske!

Ägretthäger, Sanibel, FL, 1/2000s, f/8, ISO250

Och så till sist - den klassiska bilden på skarven som torkar sina vingar i luften - ett beteende vi väl känner igen från kusinen storskarv i den Stockholmska skärgården.

Öronskarv, Sanibel, FL, 1/400s, f/11, ISO400

Sådär, nu har jag nog tömt det mesta från min resa till Florida - en plats jag definitivt kan rekommendera för den som är intresserad av att fotografera fåglar, djur och natur. Jag ser redan fram emot nästa besök!

(Det blev ett långt inlägg den här gången - och många bilder. Hoppas det var till glädje för någon!)

Hälsn,

Fredrik

* * * * * * * * * *
Kolla gärna in min hemsida www.fredrikbackman.se! 

Majestätiska pelikaner

Det verkar som att det blir ett blogginlägg till nu direkt. Förra gången var det 8 månader mellan inläggen, nu blir det dagarna efter varandra. Det förra skrev jag igår om hägrar i Florida.

Det här inlägget fokuserar jag på pelikaner, också från min resa till sydöstra Florida. De är verkligen spektakulära dessa stora tunga fåglar som långsamt stryker genom luften, för att sedan helt plötsligt tvärvända i luften och falla som en tung bomb mot vattenytan. Jag tror att det är den enda av de nu levande åtta arterna av pelikan som har det här beteendet.

Det får bli rejält med bilder i det här inlägget också - det är ju trots allt en fotoblogg.

Brun pelikan, Siesta Beach, FL, 1/1000s, f/4,5, ISO400

Brun pelikan, Siesta Beach, FL, 1/2500, f/4,0, ISO800

Brun pelikan, Siesta Beach, FL, 1/1600, f/5,6, ISO800

Fåglarna följs ofta av ett band med trutar som gör sitt bästa för att lägga vantarna på fisken när pelikanen väl har fått upp den. Det leder ofta till en utdragen maktkamp mellan trut och pelikan, där trutfåglarna ofta helt sonika sätter sig på huvudet på pelle pelikan och väntar tålmodigt. Oftast är det dock pelikanen som avgår som segrare.

Brun pelikan och trut, Siesta Beach, FL, 1/1000, f/5,6, ISO800

Skådespelet är verkligen fantastiskt. Dessutom vilar och jagar fåglarna ofta i grupper om ett tiotal fåglar, och på något vis har de utvecklats så att de inte helt sällan synkroniserar sina rörelser i luften. Det är fantastiskt att se, och ännu roligare att fånga på bild i det fantastiska kvällsljuset.

Bruna pelikaner, Siesta Beach, FL, 1/1600, f/5,6, ISO800

      Bruna pelikaner, Siesta Beach, blandad exponering 1/1000-1600s, f/5,6-8,0, ISO800

Fåglarnas utseende och rörelsemönster påminner verkligen om urtidsdjur - stora och klumpiga, dinosaurieliknande flygfän. Att de orkar upp ur vattnet för egen maskin är en gåta.

Brun pelikan, Siesta Beach, FL, 1/1600, f/6,3, ISO800

Brun pelikan, Siesta Beach, FL, 1/100s, f/11, ISO100

Den sista bilden ovan blev egentligen misslyckad. Fågeln överraskade mig genom att flyga riktigt nära, så med mitt 500/4-objektiv lyckades jag inte få med hela kroppen och huvudet i bildrutan. Så det fick bli en (ganska kraftig) beskärning istället. Bildkvalitén är kanske inte den bästa, men den ger ändå en viss närhetskänsla tycker jag.

Men - det är inte bara den bruna pelikanen som finns att se i Florida den här tiden på året (november). Den betydlig större kusinen vit pelikan (näst störst av de åtta pelikanarterna, bara den krushuvade pelikanen är större) är på genomresa under vinterhalvåret. I den världsberömda naturparken "Ding" Darling National Reserve på Sanibel hittade jag en ganska stor grupp av dessa fåglar som stannat till.

Vita pelikaner, Sanibel, FL, 1/1000s, f/8, ISO400

Tyvärr var inte vattenståndet i parken det bästa under något av mina besök, så fåglarna höll sig på ganska lång avstånd och dessutom i en svår vinkel till den starka eftermiddagssolen. Men jag var glad att jag fick några bilder överhuvudtaget!

Vit pelikan, Sanibel, FL, 1/1000s, f/7,1, ISO400

Vita pelikaner, Sanibel, FL, 1/1000s, f/11, ISO800

Precis som jag skrev i mitt tidigare inlägg om hägrar så är dessa fåglar tacksamma att fotografera om man väl har turen att komma nära. Eftersom de är så pass tunga krävs det en hel del flaxande och en bra stund innan de lyckas lyfta från vattenytan. Med 8-10 bilder per sekund (eller vad man nu har tillgång till för kamera) så fyller man minneskortet relativt enkelt!

Vit pelikan, Sanibel, FL, 1/1000s, f/8, ISO400

      
Vita pelikaner, Sanibel, FL, 1/1000s, f/8, ISO400

Svårt är det att exponera rätt för en så vit fågel i det skarpa eftermiddagsljuset och med det vita vattnet. Som tur är hade jag gott om tid på mig att ställa in kameran, så resultatet tycker jag blev helt acceptabelt. Men det får nog bli ett återbesök med lite bättre tajming av vattenståndet och solbanan...

Vit pelikan, Sanibel, FL, 1/400s, f/11, ISO400

Och så till sist - för att avsluta det här inlägget - de obligatoriska solnedgångs- och silhuettbilderna. Något enformigt kanske, men jag kan bara inte bli mätt på dem!

Brun pelikan, Siesta Beach, FL, 1/800s, f/5,6, ISO320

Brun pelikan, Captiva, FL, 1/1250s, f/8, ISO200

Bruna pelikaner, Captiva, FL, 1/1600s, f/4, ISO400

Brun pelikan, Captiva, FL, 1/1250s, f/8, ISO200

Den sista bilden ovan är min personliga favorit. Med silhuett som en urtidsfågel faller pelikanen tungt mot det varma soldränkta vattnet i mexikanska golfen. Det kan jag leva länga på!

Hälsn,

Fredrik

* * * * * * * * * *
Kolla gärna in min hemsida www.fredrikbackman.se! 

Fantastiska hägrar i Florida!

Det blev ett långt uppehåll i bloggandet här (ca 8 månader). Spädbarn och jobb kom emellan och vem vet hur länge det kommer att dröja till nästa....

Hur som helst, nyss hemkommen från en tripp till sydvästra Florida måsta jag bara dela med mig av några bilder på den amerikanska gråhägern (plus några andra hägerarter) - dessa fantastiska fåglar! Eftersom blogginläggen kommer glest får det bli ett längre inlägg med mycket bilder.

Amerikansk gråhäger, Siesta Beach, FL, 1/1000s, f/5,6, ISO500

I motsats till här hemma där de kan vara ganska ovanliga (med vissa undantag), finns (den amerikanska varianten av) gråhäger precis överallt i Florida och är inte i närheten av lika skygga som sina europeiska kusiner (som ofta drar när man kommer närmre än 25 meter). Jag hade snarare problem med att komma för nära med mitt långa teleobjektiv - ett "problem" jag sällan har här hemma!

Amerikansk gråhäger, Siesta Beach, FL, 1/2000s, F/4,0, ISO400

Längs kustens stränder är det en hel del fiskeintresserade, vuxna som barn, som samlas på kvällarna för att kombinera kvällsfiske med den vackra solnedgången över mexikanska golfen. Detta har hägrarna naturligtvis sedan länge full koll på , så ofta ser man dem smyga omkring i närheten för att vara redo när fångsten ska tas upp...

Ung fiskare och Amerikansk gråhäger, Siesta Beach, FL, 1/1000s, f/4,0, ISO640

...och inte helt sällan får de belöning för sitt tålamod - de flesta fiskar för nöjes skull och inte för att ta med sig fångsten hem.

Amerikansk gråhäger, Siesta Beach, FL, 1/1000s, f/4,0, ISO400

          Amerikansk gråhäger, Siesta Beach, FL. 1/1000s, f/4,0, ISO640

Om man har förmånen att komma hyggligt nära är gråhägern en tacksam fågel att fotografera. Dess rörelser är ganska förutsägbara och de rör sig långsamt relativt många andra fåglar, både i flykt och på fast mark (undantaget när de fiskar då de är blixtsnabba). 

Amerikansk gråhäger, Siesta Beach, FL, 1/1600s, f/4,0, ISO400

Den förutsägbara flyktbanan och den relativt långsamma hastigheten gör att gråhägern även är ett bra fotoobjekt för att prova panorering. Bra övning för nybörjare på detta (vilket jag i högsta grad är)!

Amerikansk gråhäger, FT Myers Beach, Florida, 1/60s, f/4,0, ISO800

Notera den långa slutartiden - fotograferad vid 180mm brännvidd!

Innan jag reste till Florida hade jag sett många fantastiskt fina bilder på gråhäger i allmänhet, men i synnerhet flera magiska bilder på gråhägern i häckning. Jag hade tur - mitt besök (slutet av november) sammanföll med den tid på året då gråhägern börjar förbereda sig för häckningen och bygger bo. Efter lite efterforskningar bestämde jag mig för en utflykt till Venice Rookery - ett litet (med betoning på litet) reservat i staden Venice där en stor grupp hägrar funnit en oas. Här flockas stora grupper av fåglar för att hitta sina boplatser och förbereder sig för årets häckningsperiod.

Mitt första besök blev en knapp timme innan solen gick ned - och hägrarna var inte sena med att bjuda upp till dans i det magiska motljuset!

Amerikanska gråhägrar, Venice Rookery, FL, 1/800s, F/6,3, ISO640

Amerikanska gråhägrar, Venice Rookery, FL, 1/1000s, F/7,1, ISO500

Även här är hägrarna tacksamma fotoobjekt. När man väl har hittat bildvinkeln är det bara att vänta. Med regelbundna mellanrum återkommer partnern till boet med en kvist eller annat bomaterial, och då börjar en liten dans som pågår i några minuter. Sedan upprepas det hela om och om igen...

Amerikanska gråhägrar, Venice Rookery, FL, 1/2000s, F/6,3, ISO800

Trots att jag nu har hållit på med foto ett tag, och avverkat ett antal tusen exponeringar längs vägen, slås jag fortfarande påfallande ofta av hur mycket ljuset gör för bilderna. Hur vinkeln, färgen och mängden ljus kan förändra känslan och stämningen i en bild. Nöjd med mina bilder från Venice bestämde jag mig därför för att återvända till samma plats i tidigt morgonljus för att fånga scenen i en annan stämning.

Amerikansk gråhäger, Venice Rookery, FL, 1/1250s, F/6,3, ISO250

Jag möttes av en helt annan känsla när jag kom fram. Trots att aktiviteten var ungefär densamma gav bilderna mer känslan av full aktivitet och att hela dagen låg framför de häckande fåglarna.

Man både ser och hör tydligt på de här uttrycksfulla fåglarna när partnern är på ingående, så oftast räcker det med att hålla koll på den sittande fågeln för att veta när det är dags att vara beredd med avtryckaren...

Kvällsljus och parkfåglar

Häromkvällen tog jag kameran med mig ned till parken för att få lite bilder i fint kvällsljus. Jag läste någonstans ett råd från en erfaren fotograf att om man vill ha riktigt bra bilder ska man börja med att hitta ljuset. Sedan får man leta upp ett lämpligt motiv.

Nu är det ju inte riktigt så enkelt med vilda fåglar och djur, och i många fall kan bra bilder av häftiga situationer eller speciella arter vara fantastiska utan något speciellt ljus.

Men när det gäller parkfåglar och småfåglarna runt huset stämmer hans råd i mitt tycke perfekt. Varje dag tas det säkert tusentals bilder av gräsänder, svanar, gäss och blåmesar. I många fall är det ljuset som gör mycket av skillnaden för de bilder som verkligen sticker ut.

Alldeles särskilt har jag kommit att fastna för det låga, varma motljus man ofta kan få på kvällen:

Grässtrån i motljus, 1/250s, f/6,3, ISO400

Grässtrån i motljus, 1/4000s, f/5,6, ISO1000

Det var lite skralt med motiv i kvällssolen, kanske för att de flesta fåglar var inaktiva och pausade i värmen. Ofta kommer de ju igång först när solen försvunnit och bildchanserna minimerats. Ett par stycken bilder sprang jag dock på i det varma medljuset:

Kanadagåshona ruvar ägg, 1/250s, f/8,0, ISO400

Sädesärla, 1/1000s, f/5,6, ISO

I den sista bilden är det låga perspektivet en förutsättning för bilden. Samma bild tagen från stående eller till och med knästående perspektiv hade inte varit alls lika bra. bland får man helt enkelt göra sig omaket och lägga sig på magen och skita ner sig lite.

En stor fördel med vanliga (och lättillgängliga) fåglar är att de ger möjligheter till övning och att prova sig fram. Många börjar öva action- och flyktbilder med hjälp av en skock måsar och en brödpåse. På samma sätt kan man öva bildseende, komposition och perspektiv med de lite lugnare parkfåglarna.

Sädesärla på gångbro, 1/640s, f/6,3, ISO400

Ovanstående bild är ett exempel där jag börjat experiementera med både för- och bakgrund. Som förgrund man man till exempel använda en trädstam, en liten gräskulle, eller som här, ett broräcke. Man får prova sig fram så man hittar precis rätt vinkel för att få en mjuk övergång. Ibland kan man även behöva höja kontrasten något i efterhand för att få det riktigt bra.

Och så till sist, några bilder i det allra sista motljuset över gräset:

Sädesärla på födosök, 1/3200s, f5,6, ISO800

 

Sädesärla på födosök, 1/1250s, f6,3, ISO640

Tredje inlägget - svarthakedoppingar

Jag fortsätter att blogga lite till. Nu var det som så att jag hade lite dålig koll på bloggreglerna innan jag började (beklagar övertrampet). I min iver skrev jag två inlägg för nära inpå varandra, så "tvåan" visades aldrig i rullen på förstasidan här på FS. För dem som vill finns ett inlägg om att fota fåglar i trädgården att läsa här: http://www.fotosidan.se/blogs/fredrikbackman/andra-inlagget-att-fota-faglar-i.htm

Även denna morgon begav jag mig ned till den lilla sjön för att fota doppingarna. Denna gång med förhoppning om att få lite mer intressanta bilder på den lilla svarthakedoppingen. Särskilt bilder i motljus brukar göra sig extra bra tycker jag.

Väl framme vid sjön var det betydligt lugnare än tidigare, och betydligt färre fåglar syntes till. Kanske ligger de och ruvar på ägg nu?

Den första timmen (mellan 05 och 06) förflöt i princip helt utan att något intressant hände. Därefter hade jag lite tur - svarthakedoppingarna satte igång med att bygga ett bo precis invid bryggan:

Svarthakedopping lurar i vassen, 1/125s, f5,6, ISO1600

Svarthakedopping under bobygge, 1/100s, f5,6, ISO 1600

Tyvärr var ljuset allt annat än bra, då den del av sjön var helt skuggad från morgonljuset. Jag gjorde mitt bästa för att få skarpa och brusfria bilder, men med så pass långa slutartider får man nog vara glad att det blir bilder alls på så pass små fåglar som rör sig snabbt.

Bomaterial fanns det i alla fall gott om:

Svarthakedopping med bomaterial, 1/400s, f5,6, ISO 1600

Svarthakedopping med bomaterial, 1/500s, f5,6, ISO1600

Till sist fick de ihop en liten plattform inne i vassen som de verkade relativt nöjda med för stunden. Men då kom katastrofen - ett sothönepar som byggt bo på ca 10 meter från doppingarna var inte imponerade av sina nya grannar och bestämde sig för att mucka gräl.

Sothönorna var inte imponerade av sina nya grannar, 1/1000s, f5,6, ISO 640

 Och nu hade jag lite tur, ungefär samtidigt som det började hända lite grejer bröt solen fram genom vassen och bjöd på lite motljus och fina reflexer.

Sothöna vid doppingbo, 1/3200s, f4, ISO640

Sothönan gav sig helt enkelt på doppingarna och skrämde bort dem, rev sedan runt lite i deras bo för att sedan simma iväg igen. Detta upprepades om och om igen under hela tiden jag var där i ett slags evig kamp på liv och död.

Sothöna vid doppingbo, 1/2000s, f4, ISO640

Svarthakedopping viker "håret" bakåt i skärmytsling med sothönan..., 1/500s, f4, ISO640

Att de orkar!

Så till sist, när det nästan var dags att gå hem, kom solen fram lite mer och gav mig den typ bilder jag egentligen kommit för:

Svarthakedopping i motljus, 1/5000s, f4, ISO800

Svarthakedopping i motljus, 1/1000s, f4, ISO640