En ö där det är väder men fel landskap

Ibland undrar jag varför saker heter som de gör. Hallands Väderö ligger utanför Skånes kust och tillhör Skåne, men ändå så är den benämnd efter grannlandskapet Halland. Okej, det är inte långt till Halland, men ändå.

För två veckor sedan gjorde kompisen Håkan och jag en tvådagarsutflykt till nordvästra Skåne. Lördagen tillbringade vi på just Hallands Väderö, förutom kvällen, då vi åkte till Hovs Hallar, men det blir ett annat inlägg. Nackdelen med att åka över dagen är att man missar morgon- och kvällsljuset. Första båten dit går kl. 10 och sista går hem 16.20.

I början fanns det lite moln på himlen, vilket underlättade för foto i skogsmiljö, men efterhand blev det mer och mer klart och ljuset var hårt.  Vi försökte göra det bästa av situationen och hitta bilder som funkar ändå. Vi hann dessutom bara med södra halvan av ön, så resten får vänta till ett annat tillfälle.

#1

I början av vandringen hittar vi ett nästan cirkelformat område med lundstjärnblomma och några fallna träd.

#2

Lundstjärnblomma och rödblära om jag identifierat rätt.

#3

En märklig bok med massor av knutor.

#4

Hälladammen ligger i det inre av öns södra del.

#5

Vi såg flera rödbenor på de öppna strandängarna i söder.

#6

En gråtrut ger hals. Man får ordentlig skärgårdskänsla här trots att det är begränsat med öar.

#7

Det är gott om fågel på ön, här en gråtrut till.

#8

Både får och nötkreatur betar på ön. Jag valde att göra den här bilden i svartvitt för att försöka framhäva mönstret i klippan bakom.

#9

Jag gillar de gula lavarna på klipporna. Kullen skymtar längst upp till höger.

Operahuset i ...

... Oslo! Detta magnifika byggnadsverk är ritat av arkitekterna på den norska firman Snøhetta. Invigningsceremonin gick av stapeln i april 2008. Det som är speciellt med byggnaden, förutom designen i sig, är att man kan gå uppför ett sluttande plan och komma upp på operahusets tak den vägen. Är det soligt gäller det att ha solglasögon till hands, det är väldigt vitt!

#1

Det sluttande planet innehåller en del designfeatures, så det gäller att ha koll på fötterna, så man inte snubblar.

#2

#3

Ytan uppe på taket är inte plan, utan lutar åt olika håll den också.

#4

Från taket ser man in mot stadens centrum och andra moderna byggnader.

#5

Byggnaden är spännande även på insidan.

#6

#7

I skymningen blir operahuset kanske ännu mer spännande. Tyvärr var inte ljuset tänt i stora salen då jag tryckte på avtryckaren.

#8

Vill man inte gå direkt på den sluttande ytan finns ett slags trappa också.

#9

Sen kväll vid Brösarps backar

På väg tillbaka från vandringen längs Hanöbuktens strand, stannade kompisen Pontus och jag vid Brösarps backar för att vädra kamerorna lite till. Det var inte långt till att solen skulle gå ner, men en del bilder hann vi ta i alla fall. Vid den här tiden på dagen hade vi det allra bästa ljuset. Det var i och för sig säkert lika vackert tidigt på morgonen, men då låg i varje fall jag och sussade!

#1

Solljuset har fått en klart rödaktig ton nu.

#2

Nysått. Liknar järnvägsväxlar lite grand, eller?

#3

Pontus såg motivet först, så det är väl antingen en stulen eller en "inspirerad" bild.

#4

Förlåt! Din rumpa var så fin att jag inte kunde motstå att fotografera den!

#5

Ett lite märkligt träd.

#6

Man ser havet från backarnas topp.

#7

Kostig uppe på krönet.

#8

Jag gillade det fina motljuset.

#9

Solen är nästan under horisonten, men lite rödaktigt ljus når fortfarande stenarna.

#10

Nu har solen gått ner och blå timmen börjar.

Strandvandring Vitemölla-Haväng t.o.r.

På Kristi Himmelsfärdsdag åkte jag och kompisen Pontus till Vitemölla vid Hanöbukten. Det blev en eftermiddags- och kvällstur med vandring längs stranden upp till Haväng och tillbaka. Fotoljuset var lite hårt i början, men blev bättre allteftersom kvällen nalkades. Bäst var det på nära solnedgången, då vi gjorde ett stopp vid Brösarps backar på hemvägen. De bilderna kommer i ett annat inlägg.

#1

Det kryllar av kaniner på Vitemölla strandbackar. De är ganska skygga och bra bilder kräver tålamod och tid. Den här gången var strandvandringen i fokus.

#2

Vid Klammersbäcken är naturen mer frodig än annars längs stranden.

#3

Stolen är utplacerad av ett lokalt småföretag för den som vill vila en stund. Pontus satt inte så länge, bara så att jag hann ta bilden.

#4

Oidentifierade luddbollar.

#5

Strandnejlikan står som sällsynt i floran. Här var det i alla fall inte ont om dem.

#6

Den här vyn på Lindgrens länga måste vara fotograferad tusentals gånger, men jag kunde ändå inte låta bli när det är så försommargrönt och vackert. Jag gick däremot förbi Sveriges kanske mest fotograferade träd den här gången, den ensamma tallen. Jag tyckte inte ljuset föll så bra på den.

#7

Stammar vid Verkeån.

#8

Nordligaste punkten på vandringen var Havängsdösen. Jag försökte hitta ett annorlunda sätt att fota den, delvis på grund av lite hårt ljus fortfarande.

#9

Cementring invid en av de många bunkrarna längs stranden.

#10

Solen står nu så lågt att stranden hamnat i skugga. Små vågor rullar in från Hanöbukten.

Fulltofta naturreservat 2:2

Här följer en fortsättning på förra inlägget om Fulltofta naturreservat i de inre delarna av Skåne. Lite fler blombilder den här gången, men inte enbart.

#1

En smörblomma har fått oväntat - men förmodligen välkommet - besök.

#2

En av de larvigaste bilderna jag tagit på länge!

#3

Döda trädgrenar fick nöja sig med att bli porträtterade i svartvitt.

#4

Liljekonvaljerna tycker jag är så vackra.

#5

Gökärt är helt klart fotogenisk också.

#6

Som typ halv värmlänning, så kan jag ju inte gå förbi skogsstjärnan.

#7

Backsippor kräva detta motljus!

#8

En av de suddigaste bilder på smörblommor som jag tagit.