Här ligger det nog en grind begraven

Eftersom jag är djurvän, så tycker jag det är synd när det ligger en hund begraven, men om det är en grind så är det väl ingen fara, eller hur?

Isigt på milspåret

Förra inlägget handlade om min vandring på Långstorpsslingan och Bjäreslingan vid Frostavallen. Här kommer några bilder till på temat is. Det var inte isigt i spåret i sig, för det mesta i alla fall, utan här handlar det som olika sorters is som jag passerade på vägen.

#1

Stelfrusen bäck.

#2

#3

Bilderna 3-5 är från bäcken som rinner på norra sidan Ulfsbjär. Skugga och klarblå himmel gav ett kallt ljus, som jag valde att behålla.

#4

#5

#6

Ulfsbjär.

Tur i snöfall med trasig sol

Jag har fått några kommentarer på de senaste inläggen att det känns lite fel med snöbilder nu, så här kommer sista inlägget från fjällsemestern i Sälen för denna gången. Därefter blir det mer vårlikt, jag lovar! Det är också bilder från den sista skidturen, som till största delen gjordes i snöfall. Turen gick från Tandådalens skidanläggning, norr om Västra Kalven, ner mellan Västra och Östra Kalven, till Kvillkojan och sedan upp längs Östra Kalvens ostsida till Västra Färdkällan.

Med tanke på vädret och ljuset har jag valt att göra de flesta bilderna i svartvitt.

#1

Femån vid Östra Tandådalen.

#2

Femån slingrar sig fint i dalen mellan Västra och Östra Kalven.

#3

Även denna bild är tagen mellan "Kalvarna".

#4

Partiell solförmörkelse och snöfall samtidigt var en ny upplevelse! De korn som syns är alltså snöflingor och inte brus.

#5

Mellan Lindalens fäbod och Kvillkojan.

#6

Längs Östra Kalvens ostsida åker man genom en fin tallskog.

#7

Hårda livsvillkor.

#8

I riktning mot Storfjället.

En tur i Transtrandsfjällen

Transtrandsfjällen kanske någon undrar? Jo, det är mer känt som Sälenfjällen nuförtiden, men det officiella namnet är egentligen Transtrandsfjällen. Jag skulle tro att det var när fjällturismen tog fart, och Sälen är orten där man svänger upp mot fjällen, som namnet Sälenfjällen började användas mer.

#1

Det var dimmigt på morgonen och dessutom hård skare som inte underlättade vid längdskidåkning utan spår. Här försökte kompisen Håkan och jag hitta en väg framåt längs Flatfjällets sluttning, då vi stötte på en ravin.

#2

Myrflodammen på Flatfjällets norrsida.

#3

Kompositionsvariant på samma plats. Vilken blev bäst?

#4

Bäcken Synddalsliden. Synddalen stavas både med ett och två 'd'.

#5

På många ställen hänger skägglav.

#6

Här smög jag in en bild från en annan dag. Den är från Hundfjället, en dag med slalomåkning. Det var ett särskilt ljus när vi kom upp med liften som "behövde" förevigas.

Stolar som ingen sitter i

På resa i jobbet till Stockholm, och som vanligt vill jag komma ut och gå en runda på kvällen. Den här gången valde jag att lämna storstaden en stund och åkte ut till Norra Djurgården. Så småningom dök lusten att skapa bilder upp, men vad i hela friden skulle jag fotografera där ute i mörkret? På vägen tillbaka passerar jag universitetet och där är det mer upplyst, men sådär på kvällen händer inte så mycket. Det blev mest en massa bilder på stolar i snön.

Jag har valt att inte brusreducera de svartvita bilderna trots att de är tagna med kompaktkamera på högt ISO, mellan 4000 och 6400, men bruset är inte iögonenfallande ändå. Tanken var att de skulle vara lite råa och kanske med lite "Tri-X-känsla". Mitt minne från den analoga tiden var att korn syntes mycket i ljusa ytor, medan det digitala bruset syns mest i skuggorna, så riktigt lika är det inte.

Sedan kan man fundera på motivvalet. Är det här något att göra bilder av överhuvudtaget? Är det dessutom något att göra ett blogginlägg om, eller är det helt ointressant? Det överlåter jag till er att fundera på en stund. Jag har inget självklart svar.

#1

Jo, jag vet att det här inte är en stol, men det går faktiskt att sitta på en trappa också!

#2

Här var det en stol i alla fall, och några bänkar. Jag kände för att behålla den här i färg, mycket för den orangea stolens skull.

#3

#4

#5