Skulade i fiskeboden

Jag är lite osäker på hur mycket ordet "skula" används i olika delar av landet, eller är det bara här i Skåne kanske? Om någon inte vet, så betyder det i alla fall att söka skydd mot regnet.

Det kom en ordentlig skur när jag åkte till Haväng tidigare i somras och jag fick skula i en fiskebod. Vad gör en fotograf om man tvingas sitta och vänta ut regnet? Fotograferar förstås! Det fanns en del nät och andra prylar som säkert har med fiske att göra, som jag kunde rikta kameran emot.

#1

#2

Ljuset på Österlen

Många pratar om det speciella ljuset på Österlen. I min iver att försöka fånga det, styrde jag kosan mot Haväng vid Hanöbukten en kväll under sommaren. Är ljuset så speciellt där då? Ja, det ligger nog något i talesättet. Nu ska man förstås inte döma efter ett besök, men jag tycker ofta jag belönats med vackert ljus här.

#1

Regn på gång!

#2

Skuren har nu dragit ut över havet.

#3

Med hyfsat stor sannolikhet Sveriges mest fotograferade träd.

#4

Ännu en skur, men den passerar söder om Haväng.

#5

Hästarna har gott om utrymme att beta på.

Haväng och söderut

Tredje och sista inlägget från den dag som började med gamla fordon vid Brösarps station, en vandring i utkanten av Brösarps backar och slutade framåt kvällningen vid havet vid Haväng. Det är denna avslutning som dessa bilder handlar om. Jag vandrade helt enkelt en bit söderut längs stranden, mot Vitemölla, och sedan tillbaka.

#1

#2

Sandnejlika.

#3

Ovanför branten, söder om de öppna ängarna vid Haväng, finns en nästan djungelliknande skog.

#4

Det blåste kraftigt och ganska kyligt den kvällen.

#5

Verkeåns utlopp.

#6

Strandvandring Vitemölla-Haväng t.o.r.

På Kristi Himmelsfärdsdag åkte jag och kompisen Pontus till Vitemölla vid Hanöbukten. Det blev en eftermiddags- och kvällstur med vandring längs stranden upp till Haväng och tillbaka. Fotoljuset var lite hårt i början, men blev bättre allteftersom kvällen nalkades. Bäst var det på nära solnedgången, då vi gjorde ett stopp vid Brösarps backar på hemvägen. De bilderna kommer i ett annat inlägg.

#1

Det kryllar av kaniner på Vitemölla strandbackar. De är ganska skygga och bra bilder kräver tålamod och tid. Den här gången var strandvandringen i fokus.

#2

Vid Klammersbäcken är naturen mer frodig än annars längs stranden.

#3

Stolen är utplacerad av ett lokalt småföretag för den som vill vila en stund. Pontus satt inte så länge, bara så att jag hann ta bilden.

#4

Oidentifierade luddbollar.

#5

Strandnejlikan står som sällsynt i floran. Här var det i alla fall inte ont om dem.

#6

Den här vyn på Lindgrens länga måste vara fotograferad tusentals gånger, men jag kunde ändå inte låta bli när det är så försommargrönt och vackert. Jag gick däremot förbi Sveriges kanske mest fotograferade träd den här gången, den ensamma tallen. Jag tyckte inte ljuset föll så bra på den.

#7

Stammar vid Verkeån.

#8

Nordligaste punkten på vandringen var Havängsdösen. Jag försökte hitta ett annorlunda sätt att fota den, delvis på grund av lite hårt ljus fortfarande.

#9

Cementring invid en av de många bunkrarna längs stranden.

#10

Solen står nu så lågt att stranden hamnat i skugga. Små vågor rullar in från Hanöbukten.

Vandrar vid Verkeån igen

Vinterns andra vandring längs Verkeån. Den här gången är jag längre österut, mellan mynningen i Hanöbukten och Brösarps backar. Här är landskapet mer öppet än längre in i landet och både motiven och vyerna blir annorlunda. Är du nyfiken på den förra vandingen så finns den här.

Snön har nu försvunnit (nästan) och det är lite vår i luften. Dagen är lite blåsig och det märks på de öppna backarna, men solen bryter tidvis igenom de tunna molnen.

#1
Jag fascinerades av mönstret på den här trädstammen.

#2

Ett förfallet hus. Det låg precis intill en bebodd gård, så det var inte läge för vidare utforskning. Jag stör mig lite på de vita diagonala spröten.

#3

Längs museijärnvägen ligger sliprar här och där. Jag kände för en hård svartvit konvertering av det här motivet. Ser du rälsspiken?

#4

Det här motivet var vackert i verkligheten. Mossan lös så fint i motljuset. Jag har försökt att återskapa stämningen jag upplevde, men får man göra en bild så rörig? Kan de dominerande stammarna uppväga alla kvistar?

#5

Spricka i tallstam. Jag har en variant tagen högre upp längs stammen utan lövhögen, men jag valde denna.

#6

Det blåser i Skåne ibland och ställer man ett jakttorn på öppen mark så måste det förankras. En jättestor sten måste ju funka bra! Tjaa...

#7

Enstaka snöfläckar fanns kvar. Jag tvekade om jag skulle gör den här i färg eller svartvitt, men valet föll till slut på svartvitt.

#8

Det här förvridna trädet skrek: Fota mig!

#9

Jag pinnade på bra i slutet för att hinna fram till Havängsdösen innan kvällssolen försvunnit. Jag tänkte att det kunde blivit fint med stenarna upplysta av guldaktigt solljus med blå himmel och hav i bakgrunden. Det sket sig. En blå timmen-bild blev det istället. Jag har medvetet behållit den blå tonen. Stenshuvud syns i bakgrunden.

#10

Kliché-bild eller vackert? Beror på smaken.