De fyra årstiderna
I färdernas Spår
Ännu en Vasaloppshelg är slut. Benen värken. Tröttheten har kommit. Men hjärtat är lätt. En helg med goda vänner och mycket spring. Goda samtal, skratt, gamla minnen och nyvunna minnen från helgen. Vasastafetten. Från Sälen till Mora. I dag springer vi. Andra gånger skidar vi. Men alltid från Sälen till Mora. Somnar gott kvällen innan. Vaknar glad och nervös. Alltid fjärilar i magen. Försöker äta. Går så där. Åker i god tid från Falun till Evertsberg. Kommer i tid. Trivs på tävlingar. Förväntningar i luften. Nervositet. Glada människor. Musik. Värmer upp. Äter lite till. Snart är det min tur att ta över stafettpinnen. Mellan Evertsberg och Oxberg. 15 kilometer. Växlar och ger mig av. Idag har vi vädret med oss. Krispig luft och ömsom sol och ömsom moln. Har planerat att springa lugnt. Går så där. Benen är lätta och kroppen pigg. Springer kanske lite för fort. Men svårt att vara annat än en tävlingsmänniska när man är just en, tävlingsmänniska. Första milen går med vindens fart. Sedan kommer backarna. Många, långa backar. I fyra kilometer. Drar ner på tempot. Tröttheten infinner sig. Kämpar. Går en bit. Springer igen. När en kilometer återstår upphör backarna. Springer återigen med lätta ben. Nu lockar målet. Försöker få benen att gå fortare. Ser målet på håll. Strax. Strax får jag vila. Växlar. Växlar till min älskling. Han som sprungit sedan barnsben. Så ofta han kunnat. Kort men fort och för jämnan. Som numer springer både kort och långt. Ofta med mig. Tar mig till Hökberg. Sedan vidare till Mora. Går med trötta ben till målet i Mora. Hejar fram vår sista sträcka. Alla är glada. Mest för att alla kommit i mål. För att det gick bra. Över förväntan. Nu väntar god mat och goda samtal. På en gård i Rättvik. Och inte vilken gård som helst. En gård med fantastisk utsikt över Siljan. Där vi äter gott, pratar och skrattar. Funderar på vad vi ska göra tillsammans nästa gång. Och till slut ser solen gå ner innan vi skiljs för dagen. Till vi ses igen.
Led mig rätt
Hösten är här. Semestern är över. Sommaren kämpar för att hålla sig kvar. Hösten knackar på dörren. Nu lite mer högljutt än tidigare. Min tid är nu. Hösten är Min årstid. Blommorna vissnar och allergin drar sig tillbaka. Tröttheten försvinner och lungorna fylls av krispig luft. Blir mitt piggaste jag. Förväntningarnas tid är här. Skolan börjar. Bussarna fylls. Människor möts igen. Rutinerna är tillbaka. Kontrasten mellan vardag och helg kommer åter. På gott och ont. Min sommar har varit lång, varm och vilsam. Rört mig mycket. Träffat nära och kära. Badat. Tankat energi. Funderat och reflekterat. Längtat. Nu är vardagen här. Avslutar ett jobb. Börjar ett annat. Känns spännande och roligt. Huvudet är fullt och i hjärtat fladdrar fjärilar. Nytt som ska läras. Lyssnar, lär och reflekterar. Nya människor och goda samtal. Samtal på olika språk. Spännande. Många idéer. Måste hejda mig. Min tid kommer. Behöver välja väg. Många vägskäl. Slingriga vägar. Behöver låta mig ledas. För att kunna leda mig själv rätt. Och i nästa led andra. Men först helg. Hoppas på en trevlig sådan.
Molly
Idag är ingen vanlig dag. För idag är det Mollys födelsedag. Nio år idag. Nio fantastiska år. Vår dvärgpudel Molly. Som kom till oss när vi behövde dig som mest. Liten, svart och lite rufsig. Som omgående stal våra hjärtan. Den mest tillgivna och älskvärda lilla hund man kan tänka sig. Som alltid vill följa med. Som älskar när man dammsuger. Som aldrig äter på beställning. Som gärna dansar lite bara hon får ett ben. Som älskar choklad. Som helst somnar under våra täcken. Som du förgyllt vår tillvaro i alla år. I dag är det din dag Molly. Bara din. Du är vår ögonsten.
Skriver om
Innehållskategorier
- Intresse - Landskap
- Intresse - Natur
- Intresse - Växter, insekter, naturdetalj
