Naturen. Skog, fjäll, hav och sjö. En källa av kraft. Ut och njut. Skogsro. Rörelse. Andas in och andas ut. Skratta. Gråt. Skrik. Fundera. Planera. Eller bara vara här och nu. Med eller utan hund. Försöker fånga känslan i bild. När det känns rätt. Se det stora i det lilla. Bevara min förmåga att glädjas åt det lilla. Ljuset. En äng. En bäck. En fjälltopp. En solnedgång. Fåglar som flyttar. Fåglar som kvittrar på våren. Vatten som porlar. Krispig luft. Bara så.

I färdernas Spår

Ännu en Vasaloppshelg är slut. Benen värken. Tröttheten har kommit. Men hjärtat är lätt. En helg med goda vänner och mycket spring. Goda samtal, skratt, gamla minnen och nyvunna minnen från helgen. Vasastafetten. Från Sälen till Mora. I dag springer vi. Andra gånger skidar vi. Men alltid från Sälen till Mora. Somnar gott kvällen innan. Vaknar glad och nervös. Alltid fjärilar i magen. Försöker äta. Går så där. Åker i god tid från Falun till Evertsberg. Kommer i tid. Trivs på tävlingar. Förväntningar i luften. Nervositet. Glada människor. Musik. Värmer upp. Äter lite till. Snart är det min tur att ta över stafettpinnen. Mellan Evertsberg och Oxberg. 15 kilometer. Växlar och ger mig av.  Idag har vi vädret med oss. Krispig luft och ömsom sol och ömsom moln. Har planerat att springa lugnt. Går så där. Benen är lätta och kroppen pigg. Springer kanske lite för fort. Men svårt att vara annat än en tävlingsmänniska när man är just en, tävlingsmänniska. Första milen går med vindens fart. Sedan kommer backarna. Många, långa backar. I fyra kilometer. Drar ner på tempot. Tröttheten infinner sig. Kämpar. Går en bit. Springer igen. När en kilometer återstår upphör backarna. Springer återigen med lätta ben. Nu lockar målet. Försöker få benen att gå fortare. Ser målet på håll. Strax. Strax får jag vila. Växlar. Växlar till min älskling. Han som sprungit sedan barnsben. Så ofta han kunnat. Kort men fort och för jämnan.  Som numer springer både kort och långt. Ofta med mig. Tar mig till Hökberg. Sedan vidare till Mora. Går med trötta ben till målet i Mora. Hejar fram vår sista sträcka. Alla är glada. Mest för att alla kommit i mål. För att det gick bra. Över förväntan. Nu väntar god mat och goda samtal. På en gård i Rättvik. Och inte vilken gård som helst. En gård med fantastisk utsikt över Siljan. Där vi äter gott, pratar och skrattar. Funderar på vad vi ska göra tillsammans nästa gång. Och till slut ser solen gå ner innan vi skiljs för dagen. Till vi ses igen. 

Inlagt 2024-08-18 20:08 | Läst 249 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Kul att läsa din text Jenny. Så fin beskrivning av den fysiska livsglädjen.
Bitterljuvt för mig att läsa. En gång i världen var jag aktiv vid Arméns Fallskärmsjägarskola i Karlsborg. Hade elitidrottsmans kondition. Nu är jag 80 år, och får vara nöjd med någon kilometers långsam promenad.
Jag är medveten om att andra har det mycket, mycket värre - men kroppen minns, och saknar.
Hej Jenny,
kul att läsa din text och välkommen till bloggsidan på FS. Alltid kul när det kommer nya bloggare, särskilt nya kvinnliga bloggare tycker jag. Det går dock inte att klicka på dina bilder och se dem i ett större format. De ser mysiga ut och jag skulle gärna se mer.
Hälsningar Lena