Nära ögat

Vem tänker på att fota?

I kväll skulle vi grilla lax på vår gasolgrill av fabrikat Landman.

Inget konstigt med det, en grillning som så många gånger tidigare. Till laxen valde vi att råsteka potatis och lite morötter.

Maten var i princip klar. Grillen står på vår altan. Jag vänder mig om för att ta ett fat och lägg upp maten på. Då hör jag plötsligt hur det dånar från grillen.

När jag vänder mig om igen är hela grillen övertänd. Snabbt stänger jag av gasen, av princip vrider jag aldrig på kranen mer än ett halvt varv, glad var jag för det.

Men det fortsatte att brinna. Jag ropar på Maria att hämta handeldsläckaren. Jag plockar snabbt bort maten men det fortsätter att brinna. När hon kommer med släckaren efter några sekunder brinner det fortfarande. Efter en kort stund beslutar jag mig för att blåsa pulver på grillen. Elden slocknar så klart, altanen blir vit. Men hellre en vit än en svart altan eller inget hus alls.

Men vem tänker i detta läge på att hämta D3'an och ta lite bilder??? Annars hade det ju kunnat bli fina bilder på en begynnande husbrand.

Efter att allt är under kontroll tar jag ändå en bild med mobilen.

Efteråt när jag kontrollerar grillen hittar jag inga fel på din, mer än att den är vit.

Frågan är om man nu vågar använda gasolgrill igen. Men aldrig att jag kommer att grilla utan att ha en handeldsläckare innom räckhåll.

Altanen fick städas, maten fick ta ett varv i mikron.

I morgon blir det ett samtal till Landman. 

Slutet gott men inte maten som blev mikrad.

Den har kommit

Nu har den kommit.

Ersättaren till min gamla trotjänare, se min förra blogg.

Jag har bara packat upp den, testat att allt är som det ska.

Kommande helg ska min D3:a få bekänna färg i Lettland. Tills dess blir det bara provbilder.

Det är på ett sätt skönt med en kamera med till stora delar samma menysystem. Allt sitter på samma ställe och fungerar på liknande sätt. 

Steget mellan min D2x och min D200 var för stort när man stod o fotade på en stressig tävling. Nu kan känner man igen sig. 

Jag återkommer med lite testresultat senare. 

 Christer 

Till en trogen snart pensionerad vän

Din pensionering närmar sig nu med stormsteg.

Jag minns så väl första gången vi sågs. Det var i Bankeryd iSmåland. Jag tittade på dig, tog dig i min hand, tittade i ditt öga. Det blev kärlek från första klicket. Du följde med mig hem och från den dagen blev vi ett par.

Du har troget funnits vid min sida i ur o skur utan att klaga och du har inte svikit mig enda gång.

Jag kan inte annat än tänka tillbaka på vår tid tillsammans.

Jag vet inte hur mycket du minns av vår tid tillsammans, jag har ju inte frågat dig. Du börjar se lite sliten ut, det frestar på att arbeta hårt. Men du är fortfarande lika pigg som första dagen när vi sågs.

Redan efter några dagar var vi på vårt första bröllop ihop. Visst, vi kände inte varandra så bra då, men det gick väl hyfsat ändå, du skötte dig så bra, jag var väl lite klumpig i min kontakt med dig.

Troget har du kämpat på tillsammans med mig. Vi har varit på fjällvandringar ihop, vi har varit i Klippiga bergen, besökt Tanzania med stark hetta. Ibland var du lika röd som jorden där, du har fortfarande lite rött kvar. Vi var i Östersund när det var 25 grader kallt, vi var ute o gick hela dagen och du var hela tiden vid min sida, ofta tog jag dig i min hand och tittade på dig, hela tiden skötte du dig perfekt trots att du måste varit stelfrusen.

Eller som när vi var i Sylarna och det var full snöstorm och15 grader kallt. Flera av dina kompisar klagade en del, men inte du som troget kämpade på. En annan gång i Sylarna är vi tätt tillsammans helt nerisade av snö. Föresten den bilden på oss finns med på FS i min presentation.

Men din stora insats har varit på orienteringar. Troget hardu kämpat på, ibland har regnet öst ner och du har varit utan regnrock, ibland har du varit grå av damm, men ändå skött dig perfekt.

Nu ska du få följa med på O-ringen och mest lata dig, bara göra enklare jobb nu när du går i pension. Du har inte långt kvar till 100tusen nu, men är ändå pigg.

Nu är en ny medarbetare på väg. Du har tagit 93 000exponeringar hitintills.

Du min trogna vän, min Nikon D2X, du kommer att bli ersatt aven Nikon D3.

(Texten är korrigerad då flera mellanslag tycks ha försvunnit, skrev det i world och kopierade in testen)

Minnet

Det var det där med minnet.

Jag har rätt mycket minne till mina kameror. I dag åkte jag iväg och skulle fota, inte så viktigt, men ändå. Tog bara med en kamera med en glugg på.

Jag tar första bilden och ska kolla histogrammet. Skärmen är svart, konstigt tycker jag. Trycker på play, Inget minneskort i kameran. Då var de fula orden ganska nära.

 Första gången som det händer mig.

Vad ska man göra, har funderat på att käka upp ett minneskort för att bättra på mitt minne, men det hjälper nog inte. 

Förnyelse

Har du gått i väggen med ditt fotograferande? Känner du som jag kan göra att motiven inte finns framför din kamera? 

Du har skaffat en så fin o bra kamera men hittar ingen inspiration till att ta bilder? Alla dina bilder blir på samma motiv.

Då har jag ett bra tips. Ta kameran och åk bort någon stans, långt bort.

Jag åkte till Tanzania och fick med mig hem massa bilder som jag fortfarande håller på och sorterar. Har gjort en mindre visning av några här hemma i idrottsföreningen, kommer att köra en visning till i nästa vecka. Planerar nu för flera visningar och en utställning framöver. 

Så småningom kommer jag att lägga ut lite flera bilder på FS. Jag är lite försiktig med det då en hel del ingår i mina bildspel och visningar.

När jag nu tittar på bilderna så längtar jag tillbaka dit. Förhoppningsvis ger det här ett avstamp för bättre och mera fotografering för mig. 

En av killarna jag blev bekant med i Tanzania vill att jag ska komma tillbaka dit snart. Han kommer att guida mig till för mig nya platser med nya och spännande fotomotiv. Men det är ingen resa till 5-stjärniga hotel. 

Vem vet, kanske det går att ordna så några kan göra mig sällskap på resan. I så fall lägger jag en annons på FS. Men då måste allt vara ordnat så gott det går i den delen av landet.