Fyndade några gamla inscannade foton:)

Hittade två gamla foton där min morfar Olle är med. Han dog för många år sedan nu, men jag minns honom så väl. Glad och positiv och väldigt social. Det var inte alltid så lätt för honom att kommunicera med andra, utifrån att han var döv men det brydde han sig inte så mycket om. Han pratade ändå.... När jag var tonåring tyckte jag ibland att han var lite pinsam. Vi kunde gå bredvid varandra, mötte människor som han hälsade så glatt på, sedan tittade han på mig och tecknade "vem?"

Men, han var mest söt:) Mina barn minns honom knappt, men de har sett honom på filmer från när de var små. Olle var kreativ, tillverkade bl a små väderkvarnar som han sålde. Han missade aldrig en nyhetssändning och lusläste tidningen. När han fick starr och började se sämre hade han ett jätteförstoringsglas till hjälp. Sista tiden blev han blind, vilket inte var så kul för honom. Minns hur min mamma pratade med honom genom att hon gjorde tecken i hans händer. På bilderna jag hittade satt han och frågade ut min mamma om sitt barnbarnsbarn, min äldsta dotter Sanna:)

Sist kommer en bild på Sanna, när hon försöker hinna ikapp min mosters gäss. Nej, hon lyckades inte!

2011-05-13 10:33   Micke Borg

Fin berättelse om morfar Olle och ovärderliga bilder för kommande generationer att ta del av.

Besvara

Svar från Carina Hedlund 2011-05-13 10:48

Tack Micke! Blev inspirerad att börja söka vad som finns mer i mina gömmor. Ja, när det har gått en tid får bilderna ett helt annat värde, i minnen:) Ser framför mig en bild som jag måste leta rätt på. Min leende morfar, men en sjal runt huvudet. Han skämtade och tyckte att han klätt ut sig till kvinna:)

Svara