Det vill säga Bengt var inte engagerad som artist utan ramlade in i gänget där jag satt och sjöng visor till gitarr, Bengt lånade gitarren och drog lite av sin egen fatabur. Vi garvade tills vi storknade. Bland annat hade han en parodisk visa om hurtiga pensionärslåtar med refränger som: "Du som är gammal och ej kan gå - tralla och sjung ändå..." Då kom ett par urgamla vithårstanter och slog sig ned, trallande med, troende att det handlade om det vanliga pensionärsköret. Bengt blev lång som en fiollåda i ansiktet och såg sedan mycket uppgiven ut. Det är inte lätt att vara satiriker alla gånger... :-)

Haha, det låter som Bengt. 1967, då var jag 1 år. Kul att läsa om ditt minne. Bengt är fortfarande mycket underhållande. Vi hade en mycket trevlig vecka...