Bilder, tankar, funderingar...kanske lite hårdrock också.

Torpet... i den värmländska avskildheten

Tredje januari 2020. Vintern pågår för fullt utan snö vilket gör att det kan bli tillfällen att göra något annat som snö vanligtvis gör lite krångligare. Som t.ex åka till torpet i Värmland. Sommaren 2018 dök det upp en annons att det var ett torp till salu norr om Lesjöfors i Värmland. Jag har bott i Dalarna i tjugo år men har som värmlänning länge drömt om att äga något ställe på andra sidan gränsen. Det var inte helt utan kamp jag till slut fick skriva på ägarbeviset. Tyskar, danskar och belgare visade stort intresse under visningen, men som sagt jag fick det! Jag minns första gången vi sov över i november 2018. Jag klev sent på kvällen ut på trappen under en stjärnklar himmel och stod still och lyssnade, och förundrades över hur tyst det var. Kanske är det just tystnaden och avskildheten som lockar. Att kunna kliva ur det dagliga livet och bara vara, att uppleva en tystnad som inte finns i vardagen.

Vanligtvis är det oplogat sista biten vilket gör att det är jobbigt att ta sig dit när det är snö. Men denna snöfattiga vinter gör vägarna farbara. Det var till och med så att tjälen börjar släppa efter och göra vägarna mjuka och spåriga. Vi var där några timmar. Eldade, fikade, åt korv och bröd. Vi kände solens strålar värma. Kylan från den hårda nordanvinden mot kinderna. Vi tog en påtår och njöt lite till av den värmländska avskildheten.

(klicka för bästa upplösning)