Malung ganska grått

Några svartvita från Malung en onsdag i april. Snön faller, våren är på väg, men syns inte än. Bilderna hade nog sett likadana ut i färg. Vi tog ett varv som vi brukar.

(klicka för bästa upplösning)

Annandag jul 2015

Annandag jul i västra Dalarna. Ingen snö men minusgrader idag till skillnad från de senaste dagarna då hård vind har varvats med regn och flera plusgrader. Mina föräldrar, pojkarna och jag tog en sväng till den gamla kojan vid Rönnhällssjön ett par mil från gränsen till Värmland. Sist jag var där med en kamera var i september 2013. Det inlägget i bloggen handlade om när det blir intressant att titta tillbaka i backspegeln, när bilder blir intressanta. De flesta bilder är intressanta direkt, men ibland ägnar man inte nytagna vardagsbilder som jag kallar det så mycket tid. De blir lite slit och släng om man uttrycker det så. Men med tiden betyder de mer och mer och blir ett ovärderligt tidsdokument. Bilderna från 2013, som var vardagsbilder då, betyder av olika anledningar mycket för mig idag. Idag blev det en ny laddning bilder från den gamla kojan och från toppen av Märrberget. Bilder som i framtiden även de blir ovärdeliga tidsdokument. 

Idag hade jag två kameror, en Ricoh GR och en Fuji X-E1 med ett Nikkor 105 1.8 ais med adapter.

(klicka för bästa upplösning)

Min mor

Ett porträtt på min mor Karin.

(klicka för bästa upplösning)

Gamla prylar fascinerar

Emellanåt ägnar jag inlägg i bloggen åt att beskriva prylar, då oftast gamla manuella objektiv. För det mesta inte mer ingående än vad jag tycker om dem, vilken känsla de ger och framförallt visa bilder som skapats genom glasen. Jag tänkte att det här inlägget skulle bli ett sådant. 

Att vrida på ett gammalt manuellt objektiv på den moderna digitalkameran ger mig en liten extra kreativ känsla. På något sätt får man stanna till och ta det lite lugnare då det inte finns någon blixtsnabb autofokus som sätter skärpan. Men framförallt handlar det om den lycka ett gammalt objektiv man gett några hundralappar för skapar, då de ofta är riktigt skarpa och levererar enorm kvalité. Idag var nog första gången jag bestyckade min Nikon Df med Nikkor 135mm 3,5 ai tillverkat någon gång mellan 1977-81. Då jag aldrig fotograferat manuellt med mattskiva är det inget jag saknar på Df, något som många reagerade på avsaknaden av när den lanserades. Fokusindikatorn funkar fint...och för er som ratat Df kan jag bara säga att det är världens bästa kamera :) Storleken och handhavandet gör att det är den perfekta kameran att vara kreativ med. Det är en skön känsla att arbeta med den och den har en fantastiskt fin sensor i en lätt förpackning. Åter till denna glugg. Jag behöver inte säga mer än att den är liten, vrålskarp med en riktigt fin bokeh.

Nedan några blandade bilder, från katt- och hundporträtt till så kallade vardagsbilder på byn, Grönland i Malung i detta fall.

(klicka för bästa upplösning)

Ett par vildar och en son

Först ett par vildar vid namn Hasse och Ricci, de är ganska lika faktiskt. När man är uppvuxen i Filipstad har marknad varit ett återkommande arrangemang varje år i form av Oxhälja. Jag minns Vild-Hasse sedan jag var liten, hur han med sina historier och sin inlevelse fick folk att stanna till. Denna bild är tagen under Malungs marknad för en vecka sedan. Bilden på vår Lagotto Ricci är även den tagen för en vecka sedan vid älvkanten i Malungsfors. En från slaggen också, på stora grabben som snart blir sex år.

(klicka för bästa upplösning)