Schultzbergska villan

Konstnärsvillan i utkanten av Filipstad som konstnären A Schultzberg lät bygga i början av 1900-talet. En väldigt vacker byggnad där förfallet är totalt. Jag fascineras alltid av det övergivna, det förfallna. Det gör jag även här, när gick den sista bofasta ut genom ytterdörren för sista gången? Men i detta fall känns det även väldigt onödigt att en sån speciell byggnad bara förfaller, och i detta fall så långt att det inte finns en chans att rädda. Jag kan bara ana mig till alla fina detaljer som funnits i detta hus, men som tiden ätit upp.

(klicka på bilderna för bästa upplösning)

Säterdalen - vilka är dom, jag känner nog till deras namn...

Då jag såg att det skulle vara fotoutställning i Säterdalen i dagarna två passade jag på att packa in barnen och en kameraväska i bilen och åka dit och kika. Nu ska vi titta på bilder, sa jag till min äldsta som är snart fyra år, nej det ska vi inte, vi ska till lekparken sa han. Det fick bli att kika på utställningen i omgångar då de små inte var lika entusiastiska som jag. Väldigt fina bilder och roligt att se bilderna på papper istället för på en dataskärm som är allt för vanligt.

Jag passade på att ta några bilder på vad jag tror är en del av fotograferna som ställer ut sina bilder. Okända ansikten som förmodligen har för mig kända namn då medlemmar från Fotosidan var väl representerade.

Trafikmagasinet på plats...

Gryningsräden som kom av sig...

I går var jag och en kompis uppe strax före klockan fem och fotograferade, Bilderna från den turen kan ses i mitt förra inlägg. Idag körde vi igen, klockan på 04:30 och sen bara bita ihop och ta sig upp. Ut genom ytterdörren och vädret verkade vara som igår, perfekt, och nu skulle vi dessutom ses på rätt plats, där det igår var ett fantastiskt ljus när solen försökte tränga igenom morgondimman över sjön. När man skall fotografera ett skeende i naturen känner man alltid en svag inre stress på vägen dit, tänk om jag kommer försent och naturens skådespel är över. Kompisen var på plats när jag kom dit och jag möttes av en vickande handflata och en min som säger mer än tusen ord, "inte lika bra idag". Klev ut ur bilen och möttes av en stark vind och därmed ingen dimma. Men, ändå en fantastiskt fin morgon. Igår hade jag bestyckat kameran med ett Nikkor 16-35 f/4, idag testade jag ett nyss införskaffat Nikkor 135 f/3,5 Ai. Ett gediget stycke glas och metall från slutet av 70-talet. Skarpt? Oja! :-)

Det blev inte så mycket naturbilder idag, jag passade på att istället på att testa objektivet där kompisen fick vara objekt.

(klicka på bilderna för bästa upplösning)

Några bilder innan dagen blev dag...

Eller kanske var gryningen redan över. Jag och en kompis bestämde oss för att åka ut tidigt i morse, strax innan fem, för att ta lite klassiska dimma, vatten gryende ljus bilder. Vi bestämde en plats där vi skulle ses, vilken visade sig vara på fel sida sjön. På vägen dit passerade jag ett gnistrande vackert ljus när solen trängde igenom dimman vid strandkanten. Naturligtvis var det där vi skulle ha träffats. Därför bestämde vi att ett nytt försök skall göras i morgon. Det är väl just detta som är lite av tjusningen med att fotografera i gryningen, man vet aldrig vad som händer härnäst. Helt plötsligt är dimman borta och dagen har grytt.

Det blev några bilder iallafall.

(klicka på bilderna för bästa upplösning)

Malungsfors Visfestival 14/7

I går var det dags för visfestivalen i Malungsfors. Jag har, som jag nämnde i mitt blogginlägg från festivalen förra året, varit där varje år. En trivsam tillställning i byn där jag har varit varje sommar och lov sedan barnsben. Det brukar vara ganska regnsäkert i den här regionen, men vi klarade oss ganska bra. En rejäl skur, som tyvärr väckte knotten,  jag klarade det ganska bra förutom händerna som höll i kameran. Handskar hade varit bra att ha.

Jag såg inte alla uppträdanden, med små i familjen måste man avvika ibland men då mina föräldrar bor i byn finns det god hjälp. Hur var årets visfestival då? Det var bra, som alltid måste jag säga. Den artist som saknades, som har varit där två gånger men som jag skulle vilja höra varje år var Stefan Andersson, som har blivit något av en visfavorit hos mig. Men han kanske kommer nästa år. Bäst i årets upplaga, utan att ha sett alla, var Östen med Resten, vilken spelglädje, skicklighet, humor, mycket bra.

Nedan följer några bilder från årets festival.

(klicka på bilderna för bästa upplösning)

Konferencier Byns-Mats Larsson

Rolf Carlsson

Östen med Resten

Nedan min favoritbild från kvällen. Kanske inte den bästa kompositionen, men en bild som visar ren spelglädje. Vilka musiker!

Andreas Silver

Cajsa Stina Åkerström

Stiko Per Larsson