Karusellerna snurrar, gungorna gungar men Lesjöfors är inte med.

Jag har alltid haft någon sorts fascination för det övergivna, platser där handlarn låst dörren för sista gången. Eller allra helst, han låste inte...han drog bara, och så har det gått 40 år när man upptäcker stället. Nu är inte Lesjöfors i Värmland riktigt där, och kommer förmodligen inte dit, iallafall inte på ett bra tag. Men jag insåg när jag passerade den lilla bruksorten i höstas att "den blomstertid nu kommer" för länge sedan passerat. Det slog mig då att jag måste åka hit och fotografera byn. Eftersom jag är värmlänning har jag passerat Lesjöfors många gånger, och minns att parkeringarna vid bruket var fulla av bilar som väntade på att ta bruksarbetarna hem. Det fanns också någon sorts känsla av kommers på Bergslagsgatan som huvudgatan heter.

Förra veckan kom tillfället att stanna till och jag gick runt ett par timmar och dokumenterade. Fint väder och ingen tid att passa. Ett par gubbar tittade ut från sina hus och undrade nyfiket vad jag fotograferade. Det hade varit några på orten och filmat för en tid sedan, och nu en fotograf. Man vet ju aldrig hur länge husen står, svarade jag när jag försökte förklara varför jag var där. De svarade båda med ett leende, som att de tyckte det är en bra sak, att vi dokumenterar deras gamla fabriker och hus.

När jag var klar med redigeringen och skulle titta igenom bilderna hade min spotify playlist tagit sig fram till The Chosen Pessimist med In Flames. Det är häftigt vad musik kan göra för känslan i bilder.

Nu kan det ju vara så att någon från orten tycker att detta är en snedvriden bild av Lesjöfors. Det kan det vara, det är min bild av Lesjöfors.

Nedan följer ett axplock från min fotovandring.

Jag avslutar som brukligt är med ett musiktips. Det får idag bli Haunted - Made me do it... från 2000 Rock On!

.

Kreativitet med vintage...

Jag har aldrig fotograferat analogt. Då menar jag att jag har aldrig haft någon analog värsting. Jag hade en Canon Snappy i början av 90-talet, som förövrigt la av i Åre 1992. Jag minns det väl. Jag och min vän Andreas hade tagit nattåget till Åre för att cykla mountainbike. Det blev några bilder under veckans gång, men en eftermiddag nere vid Åresjön la den av för gott. Sista bilden blev ett försök till actionbild när Andreas sladdar med sin Bridgestone mtb.

Tillbaka till detta med analogt. Jag har som sagt aldrig ägt någon analog systemkamera men har på senare tid insett storheten med de gamla manuella objektiven. Mitt senaste fynd var Nikon E-Series 75-150 3,5 som jag betalade 600 kr för. Det är en fröjd att vrida på detta objektiv på min D700. Det är skarpt, lättfokuserat men framför allt får jag en större känsla av kreativitet. Att ta en bra bild med ett manuellt objektiv ger på nåt sätt en större kick jämfört med en blixtsnabb af glugg. Det slog mig att jag får ungefär 25 st 75-150 för ett Nikkor 24-70. Inte för att jag behöver 25 st E series, och jag skulle inte vilja byta ut mitt 24-70, men ändå, bildkvalitén finns inte alltid bara i det dyra.

Vad vill jag då säga med detta. Kanske att vi som bara fotograferat genom en digital sensor får en större känsla för hur det var förr när vi bestyckar våra digitala värstingar med lite vintage. Det får iallafall jag.

Jag har bestämt att jag alltid skall avsluta med ett musiktips då jag alltid har musik i någon form runt om mig. Idag har Rush Counterparts från 1993 snurrat otaliga varv. Mycket bra!

På min födelsedag...

gör jag mitt första blogginlägg. Det blir inte långt, då jag inte riktigt vet vad jag skall skriva. Vad skriver folk i sina bloggar? Allt...har jag sett och läst. Jag tycker det är intressant att läsa om just allt. Men när jag själv skall skriva känns just " allt" väldigt ointressant.

Jag avslutar här, detta var ett startskott. Förresten, beskrivningen av min blogg innehåller ordet hårdrock. Jag avrundar denna kväll med foreignervokalisten Lou Gramm's sidoprojekt Shadow King från 1991. Det får bli dagens skivtips. Vi säger så!