Spridda bilder och tankar..ostrukturerade förstås!

Jag älskar mitt jobb... men!

.. Det tar FÖR mycket tid!! Det slukar mig med hull o hår.. speedar upp min hjärna till 200  procent, väcker mig klockan halv fyra.. osv. Jo jag gillar fortfarande detta näst intill omöjliga uppdrag att vara lärare för 26  åttaåringar- men jag vill ju vara fotograf oxå! Har inte tagit i kameran på tre veckor!

Men idag kom jag hem lite tidigare.. strosade runt i vår lilla trädgård, och kände faktiskt en gnutta lugn, så mycket så att jag kunde förmå mig själv att hämta kameran.

Önskar att jag kunde lära mig att sätta gränsen- Nu är det nog! Nu behöver jag vila!

Hur gör man det? Hur kan man vara stark i det läget?

Äh! Jag ska sluta gnälla!

Vi har haft en fantastisk sommar.. och nu en underbar sensommar!

/Anna

Inlagt 2013-09-06 16:54 | Läst 4267 ggr. | Permalink

"Fint collage som visar på skönheten i det nära. Känner till konflikten du pratar om, mellan jobb och foto...tror jag iaf....för tillfället låter jag bli att gå in i den, det gör för ont att vara i konflikt. Ingen ro i det. Att ha hand om åttaåringar och 26 stycken, vilket jobb. Ett av de viktigaste jobb man kan ha i mina ögon. men förstår att det kan vara mer än krävande, på många plan."


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Hallå där..... Har tänkt på dig några dagar här! Var du är, vad du gör... ?? För såhär bildtomt brukar det ju inte vara... Men nu förstår jag... Bra att du ger dig tid!! Även om det känns lite "tidigt" med den känslan i början på terminen. Kanske är det så att annat (foto) har börjat rycka i dig som ett alternativ. Jag är ganska säker på att det är så.. ;) Så vad gör man?? Jag har inget direkt svar, men känslan är att man håller sig cool och klurar på läget. Vägen framåt... !!?? Är det jag har så jobbigt?? Är mitt alternativ bättre?? Sett ur Flera, aspekter...
En fika ger säkert inte klarhet, men väl "vinklar".... Kanske! Kram och vad rädd om dig!! //Peter
Svar från Anna-Lena Forsman 2013-09-06 22:18
Nja.. jag vet inte.. Jo.. kanske finns det ett alternativ att testa.. att jobba på halvtid med foto? Men njae! Jo jag håller mig cool.. och jag har klurat på läget i åtminstone ett år:-)

Det jag har är förbaskat jobbigt .. nästan hela tiden.. men ungefär samtidigt är det det bästa jag gjort!!
Jo- gärna en fika snart! ;-)

/Anna
2013-09-06 18:19   Karin
Underbara bilder Anna! Bra att du hinner vara fotograf emellanåt också!
Kram Karin
Svar från Anna-Lena Forsman 2013-09-06 22:11
Tack Karin! Jo- jag måste se till att hinna:-) Kram "tebaks" /Anna
Fint bildcollage! Mvh,LO
Svar från Anna-Lena Forsman 2013-09-06 22:19
Tack snälla du!/Anna
Fint collage som visar på skönheten i det nära. Känner till konflikten du pratar om, mellan jobb och foto...tror jag iaf....för tillfället låter jag bli att gå in i den, det gör för ont att vara i konflikt. Ingen ro i det. Att ha hand om åttaåringar och 26 stycken, vilket jobb. Ett av de viktigaste jobb man kan ha i mina ögon. men förstår att det kan vara mer än krävande, på många plan.
Svar från Anna-Lena Forsman 2013-09-16 20:48
Jo, jag har aldrig tråkigt på jobbet- men det har hänt mig ett par gånger att jag blivit nästan lamslagen- och det är banne mig en konst att trassla sig ur det. Men med en bra chef och kollegor så ska det säkert funka.
Tack för dina rader! /Anna
OJ så himla fint!!!
Men du tänk på: De' finns bara en Anna, var rädd om henne.
En massa bra!//Kurre
Svar från Anna-Lena Forsman 2013-09-16 20:49
Tack snälla du!!! Kram! /Anna
Känner igen mig till viss del, men jag vaknar inte kl 4 :-)
Är begåvad med en bra sömn
Jag fotar lite varje dag, men jag har ju en viss frihet i mitt jobb då jag måste transportera mig.
Vissa dagar blir det inga bra bilder = ingen blogg
Fota på halvtid vore kul, men mycket press också av ett annat slag än vardagsjobbet
Glöm inte ta hand om dig. Och se till att du vilar lite grann när du behöver det.
Jag ska slappa hela nästa helg....
Kram
Svar från Anna-Lena Forsman 2013-09-17 19:36
Tack för dina tankar, Bengt.. Nej, jag har inte kunnat vila på ganska länge eftersom min hjärna går på högtryck. Men de sista två dagarna har det hänt saker som kanske innebär en förändring.. Vem vet! Jag försöker undvika sjukskrivning. Och är ganska säker på att jag kommer att lyckas! Kram! /Anna