Banksy - Var det du?

I början av veckan fick kulturnyheterna ett anonymt brev. Banksy kommer till stan!

Jag och Miet träffades på Hudiksvallsgatan.. och började nyfiket speja. Vi började fråga oss fram- "Vet ni nåt?" Oftast fick vi nekande svar- tills vi träffade ett par killar som visade oss vägen till en gammal tegelbyggnad på Norra Stationsgatan. Det var mycket folk och en skön stämning- många gick runt med ett litet leende på läpparna och många undrade nog, precis som vi.. Banksy, var det du?:-)

Banksy eller inte.. Jag gillade utställningen.

/Anna

Humanitet

Jag vill verkligen inte sätta mig upp på höga moraliska hästar. För mig har det varit tveksamt om "man" ska ge pengar till tiggande människor. Jag har aldrig gjort det..inte förrän nu.

Idag var jag inne i stan under några timmar och julhandlade, kassarna jag bar vägde åtskilliga kilon. Jag funderade på hur lyckligt lottad jag är som ändå har råd att ge mina närmaste en julklapp- samtidigt som jag tänkte på några ord en vän yttrade om  det "problem" vi rika människor har , dvs ge eller inte ge. Hon sa att i hennes land är det naturligt att ge- även till tiggare. Man ger inte så mycket- men man ger. 

På väg tillbaka från systemet vid Brommaplan, stannade jag framför en kvinna som satt vid tunnelbaneingången. Ställde ner mina kassar, stack ner handen i fickan -rafsade upp några kronor.

Jag mötte ett vänligt , något avmätt leende. Vi önskade varandra God Jul.

Tårarna rann på väg tillbaka till bilen.

Jag vet att detta inte är enkelt- jag vet att varje land ska kunna ta ansvar för sina medborgare- jag vill inte diskutera politik. 

Men kanske slå ett slag för humanitet.  Vi är ju alla människor.

Detta blogginlägg hade inte det minsta med fotografi att göra- hoppas ni har överseende med det. Jag kände ett starkt behov av att skriva ner mina tankar.

/Anna

Väntan

Tour de France passerade genom "vår" by Gabian i södra Frankrike. Det tog några timmar innan cyklisterna "swoschade" förbi. 

 Det blev några timmars trevlig väntan i värmen med en del ståhej och spektakel under tiden.

Sen sa det "swooosch"

Ett bostadsområde och en söt hund

Det känns kul att äga en liten kamera som kan få "hänga med" Jag gillar verkligen min Fujifilm x20. Idag gick jag en runda vid Tappströmskanalen- genom Ralph Erskines bostadsområde, ett område jag verkligen trivdes i under de år jag bodde där. Jag stannade till vid en  liten inhägnad, där en otroligt söt hundvalp tillbringade några timmar, med att vänta på husse  o matte. (Jag tror att de arbetade i glasskiosken strax intill)

Jag ser mycket bättre med en kamera i handen:-)

/Anna

Inte mycket att bry sig om..

Middagsdisken är "avklarad"..

Blicken glider längs diskbänken- över spisen..

Inte är allt borta.. 

Stöket finns kvar:-)

Jag drar mig till minnes ett blogginlägg för flera år sedan..

En fotograf som dokumenterat sin diskbänk- strax efter en middag- mitt i "disken"

Fula saker gör sig ofta bra på bild! Oreda likaså. Men det är lite svårt att dokumentera sin egen oreda:-)

Då kliver man gärna tillbaka.. och knäpper en bild på diverse lökar.. med ett kort skärpedjup.. så att oredan i bakgrunden försvinner:-))

/Anna