Att träna ögat

Jag läser just nu en väldigt bra bok, som heter "Kreativ fotografi", den är skriven av George Barr.

Boken väcker många tankar hos mig.

Vad gör att vi fastnar för en bild?

Varför kan ett "vanligt" bruksföremål se spännande ut på bild, medan en vacker utsikt, en männsika, en perfekt macrobild av en humla ter sig ganska förutsägbar och nästan tråkig?

Ja, det tål att funderas på

Beror det på ljuset, vinkeln, kompositionen?..eller vad?

Fotona ovan är tagna på Rosenhills café. Det ligger här på Ekerö.

Här finns  det mesta, i en salig och mycket trevlig blandning. Allt från goda, hembakta kakor till övervuxna trädgårdmöbler, självplock av grönsaker och blommor, konstiga rostiga maskiner  och härlig lavedeltvål:-)

Blir nog fler bilder därifrån framöver.

Och du..som läser detta. Om du har en LITEN stund över, kan du inte berätta vad som gör att just du fastnar för ett foto.

/Anna

Annas trädgårdsblandning

Må solen skina på er!

Anna

Mjukt möter hårt

Det mjuka mot det hårda

När ytterligheter möts blir det ofta riktigt bra.

Ha en riktigt bra söndag!

/Anna

Johannes vippor, fröken fibbla och en genomskinlig spindel.

Naturen är underbar, två timmar i skogen och jag känner mig som en ny männsika, 7 åttondelar ren lycka och en åttondel irritation.. jag mumlar för mig själv.."Ska man verkligen behöva ta med stativet till skogen?", "Jag vääääägrar, men visst hade det varit kul med lite skarpa bilder"

Hur gör ni? Alla ni som tar superskarpa macrobilder..ja, ni vet de där som har den där rätta blandningen av skärpa och oskärpa. Stativ eller vad är hemligheten?

En fin dag imorgon är beställd..

Anna

Som en ledsen potatisblomma.

Ibland känner man sig som en  slokörad potatisblomma, eller som en bild som precis klarat sig undan papperskorgen, lite för diffus, lite för oskarp, lite för ointressant. En bild som den här.

Men fattiga vänner, sår eller slokörade potatisblommor ska man inte förakta

Potatisblommor visar ju att det finns något väldigt gott därunder:-)

Ha en fin dag imorgon!

Anna