Överexponerad björkdunge

Det där med fotografi.. måla med ljus..

,det är ett mysterium som jag nog aldrig kommer att riktigt förstå.

Jag gillar naturbilder.. gärna avskalade..snäva utsnitt.

Foton som förutom ett motiv som tål att betraktas många gånger..dessutom har ett underbart ljus.

Det där mjuka..softa..lite mystiska

Varför blir det då så här?

Jag hade flera bilder på min barndoms björkdunge.. tagna när jag hälsade på min bror i Småland för ett par veckor sedan. Gillade utsnittet och kompet i de flesta bilderna..men blev inte vän med färgerna..och ljuset. Bytte bland flera bilder tagna på samma björkdunge. Ingen blev som jag ville

Inte förrän jag en sen natt...tröttnade och drog i reglagen så att bilden blev på gränsen till helt överexponerad.

Nu hände något.. i alla fall i mina ögon.

Det syns tydligt att bilden är behandlad..men ändå stämmer den bättre med min bild av ljuset och känslan i den där björkdungen.

Hur kan det komma sig att en överexponerad bild blev bättre än den naturliga?

Det nog just detta som gör att jag aldrig kommer att tröttna på att fotografera.. det oväntade.

/Anna

Postat 2011-08-19 23:22 | Läst 3737 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Välkomna!!

Ja..nu börjar det närma sig.. den 3 september smäller det:-) Har under några veckor pendlat mellan att vara härligt pirrigt förväntansfull och näst intill livrädd. Hur som helst, jag blir i alla fall en erfarenhet rikare och det är inte fy skam.

Varmt välkomna till min utställning!

/Anna

Postat 2011-08-16 07:26 | Läst 4535 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Sann entrepenörsanda och fantastiska blommor o grönsaker!

Några spontana reflexioner från dagens besök på Juntras grönt , långt ute på Färingsö.

Jag vet ingenting om den trevliga kvinna jag mötte där idag.. inte mer än att hon bott i Sverige i 19 år.. och nu driver denna blomstrande lilla verksamhet, långt ute på Färingsö ca 2,5 mil från Stockholm.

Är uppvuxen i ett litet lantbruk och har lärt mig hur välskötta odlingar ska se ut.. Mina föräldrar älskade sitt jobb och deras arbetstimmar per dag var nog alltid tvåsiffriga. De levde för sina växter.. inte bara för att de gav dem en inkomst, nej det fanns något mera. Glädjen och kärleken till den där kraften och skönheten som växter..grönsaker som trädgårdsblommor har, det var den som gjorde att de orkade i längden, tror jag.

Den där glädjen såg jag skymta förbi i dag under mitt korta besök hos Juntras. Jag kommer definitivt att komma tillbaka:-)