Spridda bilder och tankar..ostrukturerade förstås!

Överexponerad björkdunge

Det där med fotografi.. måla med ljus..

,det är ett mysterium som jag nog aldrig kommer att riktigt förstå.

Jag gillar naturbilder.. gärna avskalade..snäva utsnitt.

Foton som förutom ett motiv som tål att betraktas många gånger..dessutom har ett underbart ljus.

Det där mjuka..softa..lite mystiska

Varför blir det då så här?

Jag hade flera bilder på min barndoms björkdunge.. tagna när jag hälsade på min bror i Småland för ett par veckor sedan. Gillade utsnittet och kompet i de flesta bilderna..men blev inte vän med färgerna..och ljuset. Bytte bland flera bilder tagna på samma  björkdunge. Ingen blev som jag ville

Inte förrän jag en sen natt...tröttnade och  drog  i reglagen så att bilden blev på gränsen till helt överexponerad.

Nu hände något.. i alla fall i mina ögon.

Det syns tydligt att bilden är behandlad..men ändå stämmer den bättre med min bild av ljuset och känslan i den där björkdungen.

Hur kan det komma sig att en överexponerad bild blev bättre än den naturliga?

Det nog just detta som gör att jag aldrig kommer att tröttna på att fotografera.. det oväntade.

/Anna

Inlagt 2011-08-19 23:22 | Läst 3743 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
"Hur kan det komma sig att en överexponerad bild blev bättre än den naturliga?"

Antagligen för att en datorskärm aldrig kan komma i närheten av verkligheten. Så det kan vara vettigt att ge tryck åt den bit av tonomfånget som faktiskt betyder något, istället för att prompt försöka behålla högdagrar som ändå inte tillför bilden något. I motivet finns ju en väldigt ljus del där borta i periferin, som gör att kamerans ljusmätare sänker exponeringen, trots att denna del av bilden är helt ointressant. Hade du spot-mätt mot marken framför dig hade det nog blivit ungefär som det du nu visar:-)
Svar från Anna-Lena Forsman 2011-08-19 23:52
Martin..
Jo, jag förstår vad du menar, men den översta bilden stämmer mycket mer med verkligheten än den undre. Och ändå..:-) Tack för dina reflexioner. /Anna