Spridda bilder och tankar..ostrukturerade förstås!

Från Dragsö camping till världsscenen

 

Peter Jablonski, spelade i samma lilla band som min sambo, Lennart  nån gång under sent 70-tal.

Då var Peter ca 8-10 år. Bandet kallade sig JJ-okej och spelade lite jazzinfluerad musik. Nu är Peter en stor världsartist.

Vi var på konsert huset och lyssnade på bl.a annat honom häromdagen. Fantastisk musik som  når ända in, man känner sig som en ny människa efteråt.

I pausen gick Lennart fram till Peter, då han stod och signerade skivor. Han sprack upp i ett stort leende, och de hann byta ett par ord innan han var tvungen att rusa iväg. Jag tänkte på att de där första erfarenheterna är väldigt viktiga, hur man blir bemött i det man gör, att människor lyssnar och backar upp. Det hjälper inte att man har talang om det inte finns männsikor runtomkring som tror på det man gör. Självklarheter kanske..men värda att tänka på i alla fall.

Synd att man inte fick fotografera under konserten..Nä..jag skojar. Det vore ju ganska störande. Men tänk att få smyga omkring och fotografera musikerna och deras vackra, vackra instrument

Nä..nu måste jag sova:-) Tänk att det är så lätt att förlora sig in i bildernas och musikens värld.

Ha det gott alla!

/Anna

Inlagt 2009-08-31 23:21 | Läst 1994 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Härlig musik och bilder, Anna, Kontrabasen var mitt instrument under många år men med lite lättare musik. Gillar den bilden lite extra förstås men trappan i Jugendstil är rysligt fin också. Fast där skulle jag nog ha klippt bort det ljusa partiet till vänster.
Svar från Anna-Lena Forsman 2009-09-01 17:27
Tack för de orden Thomas.Kul att du gillade mina bilder. Ja, beskära eller inte det är frågan. Jag tycke att det blir mer djup i bilden så här..men det är alltid kul att höra en annan åsikt.
Ha det gott! Ps..Jag väntar spänt på bilderna från min lådkamera..just nu väldigt övertygad om att hela filmen är misslyckad:-) Ds
Anna.
Ja, det är så oerhört viktigt vilken start man får, hur man blir bemött, emottagen, sedd och lyssnad på. Det är inte så självklart. Kanske är det till och med ett verkligt ansvar! Tänk om Peter i sin barndom mött någon som förringat honom och hans musikbegåvning..
OCH..det är precis det här jag menar med att du har en fotografisk blick!!! Att stanna en bit ifrån, fota kontrabasen och ha dörren som inramninn..Likaså trappan..Där tycker jag tvärtom mot Thomas..Den ljusa väggen till vänster gör bilden mer intressant..Finns det någon i den del av trappan jag inte ser??
Allt Gott! Anders MJölnare
Svar från Anna-Lena Forsman 2009-09-01 17:30
Anders! Tack snälla du! Blir ju jätteglad och precis som du säger ibland..lite generad:-) /Anna
Jo att stötta och uppmuntra, inte trycka ner och förringa, oerhört viktigt när det gäller barn (och vuxna). För tyvärr är vi väl allihop såna, att snälla, omtänksamma ord, värmer för stunden, men hårda ord kan göra ont hela livet. Att bygga upp ett självförtroende, går långsamt med små steg, och tar lång tid. Men ett enda litet hårt ord i fel ögonblick, kan skicka det rakt ner i botten....
Väl värt att tänka på, både när de gäller barn, och vuxna, som försöker växa i något nytt.

Hoppas du sov gott :-)
Kram Jörgen
Svar från Anna-Lena Forsman 2009-09-01 20:46
Tack för dina ord Jörgen! ja..jag undrar varför det är så..att det negativa har sådan genomslagskraft. Det borde vara tvärtom! Ja, jag sov gott:-) Ha en bra kväll! Kram, Anna