Den där dimmiga staden känner jag igen. Jag gillar de svartvita bäst, passar så bra för dimma och här får man äkta dimkänsla.
(Och blaffan kan jag hålla med om.)

Ja nu vet jag varifrån vi fick in dimman till Uppsala på eftermiddagen, tyckte ju att den vällde in från Stockholmshållet precis mitt i fikarasten på eftermiddagen! Det var ett märkvärdigt skådesspel: solen sken, först såg man bara lite dimbankar långt borta, sedan böljade dimman väldigt snabbt över hela Polacksbacksområdet. Och ingen kamera hade jag till hands. Det blev dock några mobilbilder (N8, den är inte så tokig). Bara jag hittar sladden för att få över bilderna till datorn.