Jag älskar färg och minns Kodachrome 64 med värme, jag tror det syns eller?

Jag började fotografera med egen kamera i mitten på 1980-talet.

Allra första bilderna tog jag med en Kodak instamatic i slutet på 70-talet. Sedan lånade jag en Pentax till ett sommarläger. Efter det fanns det ingen återvändo, jag sålde DN på söndagar och första egna kameran blev en småbilds Mamayia. Den var speciell men blev ändå utbytt mot en Nikon F-301.

Efter det har det blivit "några" Nikon till... Inte för att jag har något emot andra märken, utan snarare för att jag kunnat skapa de bilder jag velat med dessa.

Filmen ibörjan var TRI-X 100 och 400 för svart/vitt. Dessa framkallade jag själv i mörkrum, men med tiden blev det mer och mer dia och färg.

Men jag har alltid haft en särskild svaghet för färger och färgbilden.

Det kanske förklarar varför jag älskade kodachrome 64. Jag älskar de klara och krispiga färgerna och den magiska känslan när man i ett mörklagt rum visade diabilder med projektor.

Bilderna nedan är tagna med mina senaste Nikon kameror D3200 och D7100.

Frågan är om min gamla kärlek till Kodachrome syns i mina nya bilder? 

Buckinghampalace Rd 111, London

Bluewater birch, Vallentuna

Berlin central station