Grupper

Ditt krypin, Tomas, hur stort är det? Hur många av oss från poolen får plats? Tror vi alla gillar läckra bilder...nöjer oss med oläckra också ibland. Oj, vi är under 940...grattis!

Visst ska du ladda upp dina gatubilder Tomas! Det är inte på något sätt allvarliga saker vi håller på med. Bara förbaskat roligt och ännu roligare blir det om situationen som dokumenterats är utan påverkan eller regi från fotografen. Det är en utmaning att fånga ögonblicken som forsar förbi och fånga det utan att ha arrangerat eller påverkat handlingen mer än att placera sig på rätt plats, trycka av vid rätt ögonblick eller kunna förutse vad som kommer att hända och på det sättet kunna vänta ut skeendet. Beskärning efterhand för att slutligen visa bilden så som jag såg den vid fotoögonblicket tycker jag är OK. Jag anser att det inte behöver vara färdigkomponerat i sökaren och vid avtryckarögonblicket.
Mer gatufoto till folket!

"Moralisk gräns", "acceptabelt". Det här verkar vara allvarliga saker vi håller på med.
Jag har gatufotat människor som jag sedan lärt känna, ett utmärkt sätt att skaffa nya vänner.
Nu vågar jag inte visa de läckra bilderna eftersom de kanske inte faller innanför ramarna. Som tur är har jag ett eget krypin där jag kan ha mina bilder.

Har ni tänkt på en sak? Hur gatufoto är det perfekta sociala redskapet för att skapa kontakt med intressanta människor. Så många ruggigt härliga ögonblick som skapas, som kan skapas. I helgen var det ett av mina "objekt" som sprang efter mig och ropade "Hallå". Han var inte sur för att jag fångat hans tjej och honom på ett fik (vilket jag först misstänkte) Han ville bara prata foto och då gatufoto i synnerhet. Skitkul.

Gatufoto i hemmamiljö faller bort! Inom den egna närmaste omgivningen...? På min egen gård eller tomt blir det nej. På gatan där jag bor? Ja om det är personer eller situationer som är utanför min närmaste familj. I min trappuppgång? Ja men inte i familjesituationer!
Lite grann så drar jag gränsen för vad som kan räknas in i gatufoto. Sedan är det naturligtvis så att den som ser bilden inte vet att "gatufoto-situationen" är med anhöriga eller närmaste vänner. Bilden kan ha en stark gatufotokvalité änndå! Här är det nog upp till varje fotograf att dra en egen moralisk gräns för genren. Det skall i varje fall inte vara regisserat eller arrangerat!

En mycket intressant fråga som jag hoppas att flera av er tar del av. D v s hur känt eller okänt kan vara acceptabelt? För egen del känns den egna familjen utesluten. Även jobbarkompisar (om de är kända alltså).Men vad händer om jag skulle fånga några av min dotters kompisar ute på stan i en härlig gatufoto-situation? Jag känner dom, men de tillhör inte mitt umgänge. Så jag fyller på Ullas fråga. Var går gränsen mellan känd och "okänd"?

Lisa B ställde en fråga i samband med sin bild "Kavaljeren". I gatufoto bör det vara okända personer man fotar, eller fungerar det med släkt, kompisar, grannar o dyl...i de fall bilden är fullständigt o-arrangerad?
Finns det något rätt eller fel? Mats A håller på att okänt skall det vara. Jag själv har troligen bara fotat okända, men kanske tycker att även kända är okej (om man inte diskuterar släktskap osv).

Men jag fortsätter i mitt funderande...Bor man i en liten stad eller ort och fotar i ett större sammanhang...man kanske känner eller känner till 70%, vad göra? I en kompisgrupp så händer något mycket speciellt...oarrangerat visst, men skall vi inte kunna visa en sådan bild för andra t.ex i en gatufotopool? Några okända o en känd har en spec caféstil...kan vi fota o visa just den bilden..osv. Seriösare och riktigare med o-kändisskapet? Jag vet alltså inte själv var jag står...ännu. ;-)

Kolla in denna bild, just en sådan situation man ska fånga på bild!
Detta är humoristisk Gatufotografering när den är som bäst!
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/1185462.htm

Vovvarna då...som i Elliot Erwitts foton. Man kan ju se dessa både med och utan människor. Detta var ett del-svar bara.;-)

Människor involverade i någon form av interaktion med varandra, gärna okända för varandra sedan tidigare men pga en händelse tvungna att stöta ihop känner jag varm för, gärna i S/V, gärna med en väldig yta i bakgrunden men med huvudpersonen nära ett objektiv upp till 50mm.
Ansikten, uttryck, kropps-språk har en betydande del i bildens "framgång"
Bildens tekniska egenskaper kommer helt klart i andra hand vad gäller gatufoto!

Detta är mina spontana yttringar som svar på Mats enormt breda fråga!

Kanonbra Niklas! Siffran känns mycket skönare nu. ;-) Mats inlägg fordrar fler ord och tankar, återkommer till detta.

Jag kastar ur mig en fråga (eller egentligen flera: Vad är bra gatufoto, så som ni ser på det,utifrån ert personliga tyckande och smak? Vinner humor framför en betydligt mer allvarligt berättande bild? Är svartvitt bättre än färg, eftersom det känns mer dokumentärt? Faller en bild som är stark innehållsmässig, men har dålig teknik? Är vidvinkel bättre än ett kort tele och var går i så fall gränsen för att man skall få den rätta närkontakten i gatufoto? Går alltid bilder på människor före djur på gatan? Okej, det finns säkert hur många frågor som helst att ställa, men ni fattar säkert vad jag menar. Är otroligt nyfiken på hur ni tänker.

Har just kommenterat 13 av de okommentrade!

I challenge you!

Nej herrejises, bara betygsätt du, varför jag sällan gör det är för att jag inte känner att jag har kompetensen att ge ett så konkret värde på någons bild att jag kan värdera den på en 5 gradig skala!
Men får jag själv en 4 tex av en erfaren fotograf blir jag naturligtvis jättenöjd!

Detta tror jag är ens egen känsla. Jag har lite svårt för siffror just här. En bild är så sammansatt...visst ibland kan allt stämma för en när man ser-upplever en bild...känslan och tekniken. Men... om du känner för att sätta betyg, då tycker jag du skall göra detta.
Red. Ulf kanske tycker något annat.

Midnatt råder...som vanligt! ;-)

Jag har nog kommenterat mer än jag debatterat den senaste veckan. Men så är det att jag sällan kommenterat som förste man, utan bara fyllt på bakom andra. En del bilder kan jag bara inte med helt enkelt.

Måste vi sträva mot 0 ? Nej, det tycker inte jag. Törs man föreslå (på skämt) en så drastisk åtgärd som att redaktör U klickar på "delete" 470 gånger med början bakifrån i poolen? Summan av känslor kanske väger över mot plus då, eller så får jag avgrundsminus för att jag föreslog detta.

Till den krassa verkligheten...Mats tog upp nåt matematiskt.;-) Antalet okommenterade bilder har ej sjunkit...men jag har faktiskt en förklaring. Klotterplanksinläggen har varit såå långa och intressanta (men Tomas vill ha en definitionspaus...)så de som debatterat har inte alls haft tid att både kommentera o snacka...och de andra har tydligen haft fullt upp att läsa och begrunda...alltså ingen har haft tid att kommentera. Vi har för ett tag sedan varit nere i runt 940...tänkte tipsa att vi skulle hålla den gränsen. Men, men...lägger man ut en bild bör man absolut kommentera minst 1 st bild. Kan väl inte vara några stora problem? Vill man gnälla snällt på en bild så tillåter vi väl det? Tyckte själv jag hade ett par fiffiga rubriker på mina senaste bilder...men det har inte gått in. Jaja...man behöver ju ha kul själv också för att njuta och ta del av andras bilder Och rubriker. Förresten så gillar jag verkligen att ge kommentarer...tror jag skall smyga in någon på mina egna bilder. ;-) Jag lovar att fortsätta att ha koll på siffran! Tycker ni är ganska mysiga i denna pool trots att ni är lite småskruttiga att ge kommenterar. ;-)

Synergieffekt helt enkelt, brainstorming som uppmuntrar folk att våga. Hoppas vi är klara med definitionsfrågorna ett tag framöver. Nu över till våra kommentatorer på nätet...

Är det så att antalet okommenterade bilder sjunker, eller har jag helt fel? Eller att antalet i alla fall inte ökar lika snabbt? Kan det i så fall bero på att kvaliteten här i poolen är på väg uppåt? Eller att intresset för gatufoto är på väg att öka? Intressanta frågor som söker svar.