Klotterplanket
Bli medlem i gruppen för att skriva
Intressant är att jag drack öl i lördags kväll tillsammans med en tjänsteman från den brittiska antiterroristenheten. Vi pratade gatufoto, han tittade på bilder i kameran och tyckte det var hur kul som helst. Alltså inte ett ord om att man fick passa sig för ingripanden. Vi kan nog andas ut, åtminstone i England
Här är en text från gatufotosidan
iN-PUBLIC om vad som gäller i England:
As street photographers, in-public are very concerned about any restrictions placed on those wishing to make photographs in a public place.
There is a lot of confusion and misunderstanding about the legal position – among both photographers and law enforcers.
The UK National Policing Improvement Agency has produced a document entitled, ‘Practice Advice on Stop and Search in Relation to Terrorism’, which includes a section on Photography. This states:
“The Terrorism Act 2000 does not prohibit people from taking photographs or digital images in an area where an authority under section 44 is in place. Officers should not prevent people taking photographs unless they are in an area where photography is prevented by other legislation. If officers reasonably suspect that photographs are being taken as part of hostile terrorist reconnaissance, a search under section 43 of the Terrorism Act 2000 or an arrest should be considered. Film and memory cards may be seized as part of the search, but officers do not have a legal power to delete images or destroy film. Although images may be viewed as part of a search, to preserve evidence when cameras or other devices are seized, officers should not normally attempt to examine them. Cameras and other devices should be left in the state they were found and forwarded to appropriately trained staff for forensic examination. The person being searched should never be asked or allowed to turn the device on or off because of the danger of evidence being lost or damaged.”
iN-PUBLIC om vad som gäller i England:
As street photographers, in-public are very concerned about any restrictions placed on those wishing to make photographs in a public place.
There is a lot of confusion and misunderstanding about the legal position – among both photographers and law enforcers.
The UK National Policing Improvement Agency has produced a document entitled, ‘Practice Advice on Stop and Search in Relation to Terrorism’, which includes a section on Photography. This states:
“The Terrorism Act 2000 does not prohibit people from taking photographs or digital images in an area where an authority under section 44 is in place. Officers should not prevent people taking photographs unless they are in an area where photography is prevented by other legislation. If officers reasonably suspect that photographs are being taken as part of hostile terrorist reconnaissance, a search under section 43 of the Terrorism Act 2000 or an arrest should be considered. Film and memory cards may be seized as part of the search, but officers do not have a legal power to delete images or destroy film. Although images may be viewed as part of a search, to preserve evidence when cameras or other devices are seized, officers should not normally attempt to examine them. Cameras and other devices should be left in the state they were found and forwarded to appropriately trained staff for forensic examination. The person being searched should never be asked or allowed to turn the device on or off because of the danger of evidence being lost or damaged.”
Nja Kenneth, jag undrar om du har rätt här. Utställningar bör klassas som konstnärlig verksamhet och alltså bör det vara fritt fram (i Sverige i alla fall). Pul tillämpas "i princip inte på journalistisk, konstnärlig eller litterär verksamhet".
Finns hur mycket info som helst om detta på nätet för den som vill, så ingen ny pul-debatt här tack ;).
När det gäller vilka bilder man tar och visar (i Sverige) handlar det nog mer om den egna etiken och moralen än vad som faktiskt är tillåtet enligt lag. Man har laglig rätt att fotografera och visa upp i stort sett vad man vill i Sverige. Men betyder det att man borde göra det?
-affe
Finns hur mycket info som helst om detta på nätet för den som vill, så ingen ny pul-debatt här tack ;).
När det gäller vilka bilder man tar och visar (i Sverige) handlar det nog mer om den egna etiken och moralen än vad som faktiskt är tillåtet enligt lag. Man har laglig rätt att fotografera och visa upp i stort sett vad man vill i Sverige. Men betyder det att man borde göra det?
-affe
Svårt att tänka mig att det skulle gälla vid utställningar, eftersom det inte är räknas som publicering. Eller? Som han skriver, så behövs det inte tillstånd alltid, om det är vid nyhetssammanhang, eller om det är en kändis (på bilden). Men annars verkar det som det behövs. Skriv och fråga honom om du är osäker.
Man kan alltid läsa vad Staffan Teste, som är FS expert vad gäller juridiska frågor, skriver i ämnet. Sen kan man ställa frågor själv också. Här är en fråga jag ställde i det aktuella ämnet:
http://www.fotosidan.se/expertqa/view.htm?ID=7610
Det är nog viktigt att göra som Alf skriver nedan. Att man använder sina bilder journalistiskt, eller konstnärligt (hur man nu gör det?), för då kommer man runt de hårda regler som gäller för PUL.
Den här frågan (med bild), och svaret på den, är också rätt så intressant för oss gatufotografer.
http://www.fotosidan.se/expertqa/view.htm?ID=10401
Men även om bilden skulle uppfattas som förtalande eller kränkande, så är det publicisten (alltså här FS), och inte fotografen som kan bli åtalad, antar jag.
http://www.fotosidan.se/expertqa/view.htm?ID=7610
Det är nog viktigt att göra som Alf skriver nedan. Att man använder sina bilder journalistiskt, eller konstnärligt (hur man nu gör det?), för då kommer man runt de hårda regler som gäller för PUL.
Den här frågan (med bild), och svaret på den, är också rätt så intressant för oss gatufotografer.
http://www.fotosidan.se/expertqa/view.htm?ID=10401
Men även om bilden skulle uppfattas som förtalande eller kränkande, så är det publicisten (alltså här FS), och inte fotografen som kan bli åtalad, antar jag.
Oj, undrar hur det är i England? Och undrar hur många gånger jag bröt mot lagen i helgen? Snart kommer det att dyka upp ett antal bevis på det.Å andra sidan läste jag nyligen om en känd engelsk gatufotograf och han frågade knappast om lov innan han tog sina bilder. Så jag är tveksam till att det gäller i England.
Det stämmer Alf, att det är olika lagar här och i GB. I Irland måste man först fråga, innan man fotar nån okänd på gatan. Ralph Nykvist skrev om det i FOTO för ett par år sen. I den serien han hade där han visade en gammal kontaktkarta, och skrev lite om bilderna på den. Kul serie faktiskt. Kontaktkartor är intressant.
Till att börja med så måste man nog skilja på vad som gäller i GB och vad som gäller här. Det är mycket tuffare att fotografera i England vad jag förstått, till och med så illa att många gatufotografer valt att i stort sett lägga av.
Här däremot har man rätt att fota vad man vill på allmän plats, oavsett vad de fotograferade anser därom. Det man inte får göra är att använda bilderna i exempelvis kommersiella sammanhang. Men om man använder bilderna konstnärligt (som här på FS tex.) eller journalistiskt är det fritt fram.
Det viktiga dock är att ingen kan förbjuda mig att fotografera om det inte finns ett uttalat fotoförbud. Jag har till och med rätt att stå på gatan och fota grannens förehavanden med teleobjektiv om jag vill. Inget man borde dock ;).
Här däremot har man rätt att fota vad man vill på allmän plats, oavsett vad de fotograferade anser därom. Det man inte får göra är att använda bilderna i exempelvis kommersiella sammanhang. Men om man använder bilderna konstnärligt (som här på FS tex.) eller journalistiskt är det fritt fram.
Det viktiga dock är att ingen kan förbjuda mig att fotografera om det inte finns ett uttalat fotoförbud. Jag har till och med rätt att stå på gatan och fota grannens förehavanden med teleobjektiv om jag vill. Inget man borde dock ;).
Johan. Har alldeles nyligen kollat upp det genom vår jurist och tyvärr är det tydligt. Är personen möjlig att identifiera så kan man som avfotad kräva ersättning av det företag som ligger bakom.
Så här står det dock i lagen och namn och bild i reklam:
"Det är inte heller tillåtet att i marknadsföringen använda en bild på en person som inte har givit sitt tillstånd till detta.
För att denna regel skall aktualiseras krävs dock att det tydligt framgår vem bilden föreställer. Det spelar ingen roll om bilden är en karikatyr eller om den är naturtroget återgiven.
Har personen på bilden en så undanskymd position att näringsidkaren inte kan anses referera till denne i marknadsföringen är dock denna tillåten.
Att notera är dock att en "kändis" ofta drar ögonen till sig trots att positionen på bilden är undanskymd, därmed finns risk att denne trots allt känner att bilden har utnyttjats på ett otillåtet sätt."
Det funkar alltså inte med en gruppbild, även om en person är mer framträdande än andra.
Lagen gäller dock inte ideella organisationer där det faktiskt är fritt fram att använda sig av bilder på vem som helst. Men här tycker jag att det handlar mer om god ton att fråga först.
Så här står det dock i lagen och namn och bild i reklam:
"Det är inte heller tillåtet att i marknadsföringen använda en bild på en person som inte har givit sitt tillstånd till detta.
För att denna regel skall aktualiseras krävs dock att det tydligt framgår vem bilden föreställer. Det spelar ingen roll om bilden är en karikatyr eller om den är naturtroget återgiven.
Har personen på bilden en så undanskymd position att näringsidkaren inte kan anses referera till denne i marknadsföringen är dock denna tillåten.
Att notera är dock att en "kändis" ofta drar ögonen till sig trots att positionen på bilden är undanskymd, därmed finns risk att denne trots allt känner att bilden har utnyttjats på ett otillåtet sätt."
Det funkar alltså inte med en gruppbild, även om en person är mer framträdande än andra.
Lagen gäller dock inte ideella organisationer där det faktiskt är fritt fram att använda sig av bilder på vem som helst. Men här tycker jag att det handlar mer om god ton att fråga först.
