Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Vitbalans

Produkter
(logga in för att koppla)
Bättre eller sämre tycker jag är svårt att snacka om i dessa sammanhang. Däremot olika resultat. Passport ger bilder med högre färgmättnad, vilket kan göra dem lite känsligare att redigera. QPCard ger något mindre intensiva färger som gör det lättare att öka mättnaden i råkonverteraren. Jag föredrar QPCard.

Mja, jo kan hålla med om att färgåtergivning ofta är en fråga om tycke och smak men Xrite ger inte bara mer mättnad utan också en annan balans i hudtonerna (som iofs mycket enkelt kan fixas). Jag upplever CP Card lite närmare verkligheten om det nu kan vara en defintion på "bättre".
 
Har Linux och föredrar detta framom Windows 7.
Massor med gratis bildbearbetningsprogram erbjuds.
Dcraw är häftigt om man vill behandla rawbilder från terminalen.
UFRaw är enkelt och effektivt.
Googles Picasa klarar det nödvändigaste, men är oslagbart i att hitta och visa bilder.
Gimp gör allt, men inte så trevligt att komma igång med på egen hand, tjock och teoretisk handbok.
RawTherapee, gThumb och Shotwell inte att förglömma.

Visst får man pixlarna på plats. Men skulle ju vara trevligt med ett svindyrt Photoshop, som alla talar om.
 
Blir det stor skillnad (läs, till det bättre) genom att använda QPcard 203 book och tillhörande programvara att skapa färgprofiler? Är det värt en femhundring?
 
Det beror nog lite på. Om du mest tittar på dina bilder i jpg och inte skriver ut så gör det mindre skillnad. emn ändå märbar i vissa nyanser. Ett bra exempel är att Canon kameror gärna återger orange vägkoner som röda. Även gräs brukar ha fel grön nyans. Med egen färgprofil blir bland annat detta mer korrekt. Det blir också mer stuns i färgerna och man behöver inte dra i konstrast och färgreglagen för att uppnå önskat resultat.
Om du skriver ut bilder och har en skärm med större färgrymd än sRGB så syns skillnaden betydligt mer.
OM det är värt 500 kr får du själv avgöra.
Jag tyckte det var värt 1000 kr för mitt X-reite colorchecker passport med mjukvara och har verkligen inte ångrat mig.
 
Fotar mycket inomhus och det i RAW. Vore trevligt att få "rätt" färger utan att behöva dra i en massa reglage när man kommer hem. Vitbalansen är ju ganska lätt men det verkar praktiskt med en profil som gör jobbet åt en. Är din variant bättre än QPcard?
 
Jag tycker att kortet som sådant är en smartare lösning. Sedan hävdar en del att QPkortet ger ändå bättre profil eftersom det har och mäter fler färger.
Det blir nog som att diskutera om Volvo eller BMW är mest värd pengarna.

Jag köpte Xrite lösningen innan QP card fanns och är mycket nöjd.
Tycker QP verkar ett bra alternativ men gillar inte riktigt totallösningen och hur kortet är utformat.
 
Hittade en kurs i RAW-konvertering med dcraw.
http://www.guillermoluijk.com/tutorial/dcraw/index_en.htm

Vitbalans är multiplikation av färgerna i RGB något olika för olika kameror beroende av vilka färgade skikt, som täcker sensorn.

Find here a table of the RGB multipliers to achieve different white balance presets in the Canon 350D:

Default (D65 lamp): multipliers 2.395443 1.000000 1.253807
Tungsten: multipliers 1.392498 1.000000 2.375114
Daylight: multipliers 2.132483 1.000000 1.480864
Fluorescent: multipliers 1.783446 1.000000 1.997113
Shade: multipliers 2.531894 1.000000 1.223749
Flash: multipliers 2.429833 1.000000 1.284593
Cloudy: multipliers 2.336605 1.000000 1.334642

Man kan väl tolka det som att något dra i färgerna röd och blå och låta grön vara orörd.
Samtliga kan ju då senare justeras med mera eller mindre ljus (exponering). På det sättet får man ju oändligt många olika vitbalanser.

Förutsättningen måste vara en bild med alla färger. Att få färgbalans från någon gatlampsbelysning med färg, som kanske saknar rött och blått kan ju inte lyckas.
 
Blir det stor skillnad (läs, till det bättre) genom att använda QPcard 203 book och tillhörande programvara att skapa färgprofiler? Är det värt en femhundring?

Ja, jag tycker absolut att det är värt pengarna.

Första nivån i justeringen av en bild är självklart att fota ett gråkort. Men vill man ta det ett steg till så ska man göra en riktigt kalibrering/profilering i det aktuella ljuset.

Till många fasta situationer har man samma profiler så det behöver inte bli så krångligt. Använder man tex samma studioblixtar så gör man ju bara profilen en gång till dem. Värre är det med lysrör som verkar ha olika färgtemperaturer vart man än kommer. Där tycker jag att man får göra nya kalibreringar varje gång.

Jag fotar mycket i industrimiljöer med väldigt växlande belysning. Då är ett QPcard nästan magiskt. Färgerna blir kristallklara hur risigt det än ser ut i raw-filen.

Visst kommer man långt med ett vanligt gråkort men jag upplever inte att gråkortet fixar kamerans brister i färgåtergivningen. Tex Canon 5DII som ofta lägger på för mycket rött i bilderna. Man får alltså både vitbalans och kalibrering på samma gång.

/ K
 
ANNONS