Tack Martin för många intressanta inlägg.
Jag är ute efter en 24¨ skärm, tycker LP2475w verkar väldigt intressant. Men om jag skulle vilja hoppa upp ett eller flera snäpp vilka skärmar skulle du då rekommendera? Några frågeställningar: Är tex Eizo 2431, 2441 och 2442 klart bättre LP2475w eller är det först 2461 som ger nog stort mervärde? Har kollat in mest Eizo skärmar då de oftast rekommenderas men hur står sig LACIE och NEC (Sett att de inte har några 24¨ men 26¨ skulle inte sitta helt fel heller) i samma prisklass?
Tack på förhand Johan
Hej Johan!
Först tar vi väldigt snabbt skillnaderna mellan Eizo 2431, 2441, 2442 och 2461. Enkelt uttryckt, de har allihop samma typ (eller rent av samma) panel, de har lite olika skärmfötter, olika anslutningar och lite olika tillval i form av interna funktioner.
Av Eizos beskrivningar får jag en känsla av att 2441/2442 är avsedda för rörlig bild, 2431 har mycket funktioner riktade till kontorsanvändare och 2461 har 12-bitars gamma, 16-bitars färghantering och ytutjämningstekniken DUE - så 2461 är nog den av dem som mest tydligt riktar sig till bildmänniskor som oss.
Sedan har vi det här med märkena Eizo och Nec som intar lite av en särställning för oss bildmänniskor. Här kommer en lång utläggning
Jag skrev tidigare att man kan grovt dela upp skärmar efter deras kalibreringsmöjligheter så här:
1) De med fullständig och automatiserad kalibrering, ofta kallat hårdvarukalibrering. Dvs att ett program i datorn styr en kalibrator och justerar skärmens egna interna inställningar för vitbalans och gamma snabbt och med stor precision. Finns i dyra skärmar från Eizo, Lacie, Nec och Quato. Plus i några nya skärmar från Samsung (XL-serien) och HP (Dreamcolor).
2) De med en lite förenklad variant av ovanstående, som några kommande skärmar från Eizo och Nec-skärmarna i PE-serien (Photo Edition), som den Nec 2090 som diskuterades.
3) De med manuell kalibrering av vitbalans via RGB-mix, dvs ungefär 95% av alla skrivbordsskärmar som säljs Att så mycket skärmar har så enhetliga inställningar kan vi tacka TCO-certifieringen för.
4) Till sist har vi de skärmar där du enbart kan ställa in ljusstyrkan. Exempel är de flesta av 30-tummarna (utom de från Eizo, Nec och Samungs XL), alla laptop-skärmar och Apples Cinema-skärmar.
Vi kan faktiskt lägga till ytterligare en kategori:
3b) De med manuell kalibrering av vitbalans via RGB-mix i serierna Flexscan från Eizo och Multisync från Nec.
Skärmar från i stort sett alla andra märken har färginställningar där du kan välja mellan fyra färglägen: Normal/srgb, varm/röd, kall/blå och egen/anpassad. Det är i det sistnämnda läget du kan skruva på mixen mellan R, G och B (rött, grönt och blått) i bilden och på det sättet ställa in den färgtemperatur du är ute efter.
Vad Eizo Flexscan och Nec Multisync har är att du där dessutom kan välja färgtemperatur direkt i Kelvin. Plus att du kan välja gamma-värden som går att känna igen (1,8, 2,0, 2,2 osv).
En vanlig TCO-certifierad skärm skall vid leverans ha en färgtemperatur på 6500 K och en gamma på 2,2. Utan att ha någon exakt statistik kan jag säga att det verkar svaja mellan som mest 5500 till 7500 Kelvin, men att de flesta ligger mellan 6000 och 6700 ungefär.
Så med Eizo och Nec kan de som vill enkelt grovinställa färgtemperaturen med ett dedikerat reglage - säg att man av olika orsaker vill köra 5500 Kelvin istället. Sedan kan man finkalibrera detta via RGB-mixen - som dessutom hos Eizo och Nec oftast är RGBCMY så du kan skruva med sex olika färgreglage istället för tre. Så är du gammal van Mac-användare där man länge körde med 5000 Kelvin och gamma på 1,8 så blir det betydligt enklare att få en bekant miljö med en Eizo Flexscan eller en Nec Multisync.
Sedan finns en mycket intressant twist till på detta. Så som TCO-certifieringen är uppbyggd så tvingas Eizo och Nec uppfylla mycket högre krav på noggrannhet när de låter användare ställa in sina skärmar till angivna Kelvin-tal och med den bekanta gamma-skalan.
Det finns andra tillverkare som också har temperaturreglage som de lite fluffigt graderar med "varmare" och "kallare" utan att uppge några Kelvin. Eller har ett gamma-reglage med plus och minus, men där de inte uppger någon bestämt gamma för neutralläget eller hur mycket du faktiskt justerar. Dessa tillverkare behöver inte uppfylla lika tuffa noggrannhetskrav.
Så inte nog med att Eizo och Nec ger användare bättre justeringsmöjligheter. På grund av just detta är deras skärmar dessutom fabrikskalibrerade med högre precision än vad övriga märken behöver göra. Jag har mätt flera hundra skärmar av alla möjliga märken de senaste fyra åren och det här syns - Eizo Flexscan och Nec Multisync med standardinställningar ligger nästan alltid mellan 6400 och 6600 i temperatur och har jämnare gråskalor (exaktare gamma) än andra märken.
Det här är en orsak varför jag ofta lite stilla försöker rekommendera de som kan att köpa skärmar i Eizo Flexscan-serien eller Nec Multisync-serien. Nu skall man givetvis inte slentrianmässigt välja bort andra märken, HP-skärmen vi talat om här är ett typiskt exempel på att andra märken ofta får till lyckade kombinationer av pris och prestanda. Men väljer man mellan två skärmar som ger ungefär lika mycket bildyta och har samma paneltyp, där den ena är märke X och den andra en Eizo eller Nec ... Så är det senare alternativet ofta lite bättre för just oss bildmänniskor.
Så Lacie då. Jo, de flesta Lacie-skärmar de senaste åren har faktiskt varit Nec Spectraview-skärmar med en annan logotyp, en annan programvara för kalibrering och en medföljande kalibrator. Så Lacie 526 är på alla sätt samma skärm som en Nec Spectraview 2690. Men, nu på senare tid verkar Lacie ha hittat någon annan tillverkare som gör skärmar åt dem. Lacie har höga krav på de skärmar de sätter sin logga på och utan att ha testat deras nyaste modeller känner jag mig ganska lugn för att de skall vara bra.
