De stora fördelarna med att printa själv, bortsett från det självklara att man inte behöver vänta på printen, är möjligheten att använda exklusiva papperssorter och livslängden på bläckstråleprintarna.
Ska man beställa motsvarande bläckstråleprintar på stan blir det mycket dyrare i längden än att printa själv.
De vanliga printarna som beställs från Crimson och andra som är mycket billigare, är digitala c-printar, alltså vanligt ljuskänsligt papper som belyses med en RGB-laser och framkallas kemiskt på traditionellt sätt.
Möjligheten att välja exklusivare papperssorter finns oftast inte, utan det brukar vara Fuji fotopapper i en tjocklek.
Om man, som många som printar själva gör, använder billigt bläckstrålepapper som inte adderar något mervärde, är jag av uppfattningen att man lika gärna kan beställa c-printar. Samma sak om man ändå ska rama in sina alster och aldrig får känna skillnaden på ett riktigt fint, tjockt fotopapper.
Men tycker man det är roligt att testa olika typer av papper, jagar lite större färgrymd, vill att printarna ska överleva några hundra år och vill ha full kontroll på hela processen, ja då är en egen bläckstråleskrivare av bra kvalitet oslagbar.
Vill nog nyansera detta en aning. En bra leverantör som Crimson erbjuder bläckstråleutskrifter på papper från Hahnemûhle. Det är ett mycket bra papper. De erbjuder också akvarellpapper med mm.
Jag råkar vara uppföd med papper och har tillbringat 25 år av mitt liv i pappersbranschen. Jag har sålt papper från Hahnemühle och andra små pappersbruk till både konstnärer och våra svenska konstmuseum.
Fast framförallt till våra svenska tryckerier.
Ett av mina konton var Hasselblad där vi levererade papper till alla deras fantastiska trycksaker. Jag kände Ulf Sjöstedt och vi gjorde varje år upp en plan för deras trycksaker. De använde så stora mängder av mycket exklusiva papper att vi var tvungna att avisera dessa i förväg till Zanders för att de skulle kunna leverera i tid.
Jag tror jag kan det mesta om papper. Hur det tillverkas och skillnaden mellan olika typer.
Jag har även undervisat konstelever på Göteborgs universitet i papperskunskap.
Så låt oss börja från början.
Papper gjordes först för cirka 2 000 år sedan i Kina.
Det man använde var bomullsfibrer eller använda kläder som blektes och bankades till en massa. Sedan hade man denna röra i en tunna och tog upp en del av det i en ram med en silduk under. Om man skickligt rörde ramen och fick det hela att flyta ut snyggt hade man ett fint pappersark. Jag har provat at göra detta och det äriverkligen inte lätt.
Långsamt spred sig detta från Kina till Europa.
Fabriano var de första att börja tillverka papper i Europa. Mina gamla partners i Italien Fedrigoni håller fortfarande igång det gamla bruket. De var min distributör i Italien. Har njutit många goda middagar med bröderna Fedrigoni. Brunello och Carpaccio. Man blir hungrig bara ma tänker på det.
Nåväl.
I Europa utvecklade man tekniken ytterligare och tillverkningen av papper förfinades.
Långsamt tog sig papperstillverkningen från Italien norr ut.
Lessebo bruk som då var danskt skall vara det första pappersbruket i Norden. Detta är dock mycket omtvistat eftersom att göra papper för hand var en mycket liten verksamhet. De hade dock den första pappersmaskinen i Norden.
Ni kan läsa lite mer här:
http://www.tumbabruksmuseum.se/pdf/papperet.pdf
Så nu över till moderna papper.
Egentligen finns det 3 huvudtyper av tryckytor.
Det bestrukna papperet som idag är det vanligaste. Det har en bestrykning som tar hand om bläckdropprna och snabbt absorberas dessa i sina kapillärer som finns i bestrykningen. Färgen torkar in snabbt och punktförstoringen är mycket liten.
Sedan har vi limmade papper.
Genom at limma papperet fick man bläck inte flyta ut på det sätt som det gjorde i naturfiber. Detta är något vi idag sällan ser i papper för bläckutskrifter.
Sedan har vi rena naturfiberpappper. Ofta heter de saker som akvarellpapper eller matt museum art eller liknaden saker.
Detta är papper som inte har någon bestrykning som tar hand om bläcket fast kanske lite limning som får bläcket att flyta ur mindre.
Dessa kräver ofta att man använder en annan typ av svart.
Man får växla över till photomatt black från det mer vanliga photo black.
Det gör att man måste spola igenom ledningarna och tar ett antal ml dyrbart bläck.
Nu är Alvin lite för radikal. Man får faktiskt en mycket bättre utskrift även på billiga Scandinavians papper än på e n fotografisk priat. Tror faktiskt det är samma tillverkare som levererar både Scandinavians papper och Epsons.Det är mer användningen av optiskt vitt och inte vara helt arkivbeständiga man kan vända sig mot. Trots det är livslängden längre än för några papper med fotografiskt ljuskänsliga skikt.
Sedan är naturligvis Hahnemühle suveränt bra. Har också bra profiler.
Det finns det en mängd fleralternativ att utforska. Många har en en mängd alternativ att välja på. Ofta har de ett provapå alternativ där man kan få några papper av varje sort.
Det finns en mängd olika papper att välja på med olika ytor. Fast de är inte så lätta att få tag på i svenska affärer.
Fast det man kan köpa i svenska affärer räcker ganska långt.
Vad man bör hamna i är ett fåtal alternativ. Man måste känna sina papper för att kunna välja rätt för en viss bild.
Bilder på helt obehandlade akvarellpapper bör man köa upp så man skriver ut dessa på en och samma gång. Annars ödslar man bara en massa dyrt bläck.
Hoppas detta ger er en liten glimt in till papperets och utskrifternas värld.
. Såg bara extra kostnader för en massa färgpatroner och tillkommande strul. Minns talesättet från tidigt 90-tal: Gud uppfann datorn och Djävulen uppfann skrivaren 
