Jag har några bildexempel som visar rätt klart vad det handlar om, tycker i alla fall jag.
Två motiv:
Båda tagna vid en middag vi bara råkade hamna på i en ganska mörk riad i Marrakech. Jag hade inte alls tänkt ta några bilder där utan detta var ett helt spontant valt ställe i Medinan som råkade ha en underhållning vi inte hade en aning om förrän vi hamnade i den. Jag hade egentligen inget vidare lämpligt objektiv på min A7 III för denna rätt mörka lokal (Sony 24-105mm /4 G).
Det ena motivet visar en balansakt i den högre skolan och det andra ett verkligt krävande motiv där en dansakt framfördes i verkligt snabba rörelser.
Bländare 4,5 användes i båda fallen (bländarprioritet (A)). "Balansakten" är tagen vid 1/20 och ett ISO på 8000. Den snabba "dansakten" är tagen vid 1/80 också vid ISO 8000 (med det snabbaste läget (faster) av "Auto ISO minimimum shutter speed"-inställningarna. Jag använder konsekvent denna teknik numera för att låta kameran automatiskt ge mig så väl anpassad slutartid till brännvidden som ljuset tillåter, så att jag helt kan koncentrera mig på motivet istället för kamerainställningarna.
Balansakten representeras av fyra bilder.
1 En bild som efterbehandlats i DxO Photolab 3.1 utan annan brusreducering än kamerans.
2 Samma motiv fast brusreducerat med DxO "Prime"- brusreducering kring 40%
3 En delförstoring av den första oreducerade bilden
4 En delförstoring av den andra "Prime"-reducerade bilden
5 Den sista bilden visar den snabba dansbilden behandlad med "Prime"
Jag tror det framgår väldigt tydligt att en bild tagen i en mörk lokal med marknadens kanske bästa FF-sensor när det gäller låg-ISO ändå ser rätt kass ut. Visst jag kunde haft ett bättre objektiv för ändamålet men det hade faktiskt inte haft annat än marginell betydelse, för jag kan alltid lita på Prime, som är den idag bästa brushanteringsfunktionen i våra vanligaste RAW-konverterare. De andra är inte i närheten (ja jag har alla tre). Jag tycker alltså på fullt allvar att min DxO-konverterare är mycket viktigare för slutresultatet tekniskt än min kamera, trots att den fortfarande är "state of the art" ,när det gäller FF-sensorer i detta avseende.
En uppgradering av DxO Photolab kostar inte ens en tusenlapp. Min kamera med objektiv kostade 24 000:- plus 13 000:-för objektivet. 37 000:- spänn! Jag tvekar inte en sekund när jag säger att i verkligt dåligt ljus handlar det egentligen inte särskilt mycket om sensorprestanda när det gäller FF. De flesta moderna FF-sensorer lämnar tillräckligt bra material ifrån sig för att man ska få användbara bilder helt utan blixt även i väldigt svåra ljusförhållanden - förutsatt att man köra dem genom "Prime" eller någon bra fristående brusreducerare efteråt.
Däremot är det fortfarande så att APS-C kamerorna oftast lämnar en del övrigt att önska i verkligt krävande ljusförhållanden - i alla fall min A6300 - som ändå lär vara en av de bättre.
I ljuset av detta så har jag sedan länge insett att min huvudkonverterare är mycket viktigare för mina bilders tekniska kvalitet än min kamera och priset för en uppgradering är väl inget att bråka om ifall man ställer det mot allt vi lägger på en hårdvara där ett extra bländarsteg i ljusstyrka kan kosta 10 000-tals kronor. Vad ger det i praktiken i fall som dessa? Prime och Photolab har ofta givit sådana kvalitetsvinster att man ibland tror sig ha fått en ny kamera eller ännu bättre objektiv helt plötsligt.
Jag är numera rätt indifferent när det gäller hårdvaruutvecklingen (känns inte som det händer särskilt mycket där nu) men mjukvaruutvecklingen i DxO Photolab (och även i Capture One) fortsätter att fascinera mig. Den har ofta varit rätt otrolig och den fortsätter att slå mig med häpnad.
